Sjuk!?!

Jaha. Och så blev jag sjuk mitt i all stress också. Jag vaknade med snorig näsa, slem i halsen, feberkänslor i kroppen och huvudvärk. Så en riktig smällförkylning har utvecklats under dagen. (Men mamma, jag har köpt sån där dunderkur som du gjorde, fast i pillerform =))

Det är så typiskt. Just precis när man behöver alla krafter man kan för att klara av stenhårt plugg så blir man kraftlös. Frust frust!

Hade en förmiddag med presentation av ett grupparbete om Nike och sen efter lunchen satt jag två timmar med en annan grupp för att göra klart ett arbete. Efter det var jag så slut så jag stapplade bort till tunnelbanan och tog mig hem. Sov ett tag och sen orkade jag med ett par timmar tentaplugg. Sen tog krafterna slut igen tyvärr.

Fast precis när krafterna tog slut så kom tjejerna hem med matingredienser så nu blir jag lite bortskämd =) Jag fick även en jättegullig nyckelring (en snögubbe som sjunger Jingle Bells) som lite uppmuntring.

Hur detta utvecklas är dock något jag är lite skeptisk till... Det känns inte som att det direkt kommer gå över till på onsdag... Och om tentan redan var i farozonen för att klaras av så ser det ännu mörkare ut nu.

Plugg pågår

Det händer ingenting spännande här för vi ägnar hela dagarna åt att plugga. Jag har alltså inget intressant att berätta... Mer än att jag skulle göra ungefär vad som helst för att slippa skriva tenta på onsdag.

Fast det kanske inte heller kan klassas som intressant förstås.

Plugg, seriösa saker och ny matta

Idag har saker blivit avklarade. Iaf några saker...

• Jag höll en presentation på fem minuter om hur viktigt det är att fokusera på att man ska jobba tillsammans som en grupp.
• Jag har skrivit klart en uppsats om vad jag lärt mig under ett grupparbete i en kurs.
• Jag har fått tillbaka ett arbete som lämnades in för några veckor sedan och fick ett betyg på 60 (av 100 möjliga, duktigt Linda!)
• Jag har fixat en referenslista till ett annat grupparbete som tog typ hur lång tid som helst att pilla med. Men klar blev den =)

Kvar på listan finns dock att avsluta två grupparbeten, plus ett till grupparbete som vi inte riktigt börjat med och dessutom klara av en tenta på onsdag.... Presentationer blir det också, en på måndag och en på torsdag. Därefter ligger en individuell rapport och lurar bakom hörnet också.... Ja. Ni hör ju. Livet som student är härligt! Alltid!

Tur att man kan fåna sig med kompisar ibland och inte alltid vara allvarlig dagarna igenom dock. Igårkväll när vi åkte till IKEA hittade vi på den här sången på tunnelbanan på väg hem igen:

"Vi är svenskar som klarar kylan bra,
vi är vikingar med svärd, det är vi.
Vi åker pulka nerför backen, vi är friskare än friskast,
vi är svenskar och vi klarar kylan bra!"

(ni får föreställa er en riktigt klämkäck och hurtig melodi till denna finfina lyrik)

Mycket bra. Mycket bra. Folk tittade inte alls konstigt på oss där vi satt och tjöt av skratt =)

När jag kom hem från skolan idag upptäckte jag att vi fått en ny matta. De håller på att renovera lite här i huset och idag var det alltså dags för mattan. Den har sån studs i sig att man nästan hoppar uppför trappan =) 

(Hade tänkt lägga ut en bild på den fina mattan här men vårt internet är så galet värdelöst så det orkade inte riktigt det. Får se om jag kommer ihåg att uppdatera imorgon från skolan istället.)

Plugg och julstämning

Idag har jag pluggat. Sakta sakta betas uppgifter av, men inte går det fort inte.

Efter en hel dag i skolan kom jag och Maria hem, plockade upp Isabell och åkte till IKEA för att inhandla lite julstämning.

Nu sitter vi här med varsin kopp glögg, ett varsitt paket pepparkakor (nej, jag ska inte äta alla på en gång =)) och julmusik på spellistan. Mysigt =)

Tiden går fort...

...när man har roligt.

Nu är de hemflugna, familjen. Försvann lika fort som de kom. Men vi har haft en väldigt bra helg och jag har samlat på mig massa krafter för att klara av de två mastodontveckorna som följer nu.

Igår gick vi en hel massa. Började vid Big Ben och sedan gick vi längs Themsen ända bort till Tower Bridge. Nog fick vi trötta fötter, men oj vad vi fick se mycket! =) Promenaden slutade vid Teapod, ett fik som Ambjörn, Garnet och Fredrik rekommenderat, där vi drack afternoon tea. Ett väldigt mysigt fik med goda goda scones! Det var ett väldigt lyckat val!

Efter att vi laddat batterierna åkte vi in till Oxford Street för lite shopping. Men sen blev klockan rätt så mycket och vi var väldigt trötta så kvällen spenderades lungt och stilla på hotellrummet. (Jag fick låna badkaret och tog mig ett njutningsfullt bad! Njöt i fulla drag kan jag säga!)

Imorse blev det frukost på hotellet. Mina tre besökare åt iaf någon del av den engelska frukostosten, men jag klarar inte riktigt av sånt där så jag höll mig till buffébordet. Nog så mumsigt det!

Sen var det dags att åka in mot stan och säga hejdå. Tyckte allt att det var lite sorgligt. En del (den lata) skulle vilja följa med hem och börja julladdningen nu, med pynt och julsånger och allt annat. Men, det är bara två veckor och två dagar kvar nu och de kommer gå himla fort. Nu gäller det bara att peppa sig själv så in åt...så att man klarar av alla dessa inlämningsuppgifter!

Fortsatta familjeutflykter

Igar var vi pa musikal. Den har gangen blev valet "The Lion King" och det var helt otroligt. De hade verkligen satsat pa kostymerna och scenen fylldes av bade det ena och det andra. Giraffer, elefanter, faglar, antiloper. Det var jattehaftigt.

Dessutom var musiken mer afrikainspirerad an i filmen, med korer som krop in pa bara skinnet. Mmm. Mmm. Mmm! Rollen som Rafiki spelades av en afrikansk kvinna som sjong som en gudinna, dessutom pratade hon afrikanska ocksa med sana dar klickljud. Haftigt!

I omradet dar musikalen var, Covent Garden, fanns en marknad som vi gick till efter musikalens slut. Dar hamnade vi mitt i en gatukonsert som faktiskt ocksa var valdigt imponerande, fast pa ett helt annat satt...

Det var ett gang violinister (en cello ocksa faktiskt, aha aha) som spelade klassisk musik. De var fantastiska publikcharmare for de dansade medan de spelade, flortade med publiken och var valdigt duktiga. Nar de spelat nagra latar sa kom en snabb lat som de dansade can-can till. Detta lockade en liten kille sa mycket sa han var tvungen att dansa med han med.

Valdigt charmig liten kille, kanske fem ar ungefar, men medans han hoppade och studsade hade han ett helt blankt ansikte, dessutom hade han ingen som helst uppfattning om att folk la marke till honom sa han var helt oberord. Det gav nagra goda skratt ska jag saga.

Vid ett tillfalle stod han och dansade medan musikerna slot upp bakom honom och spelade for honom bakom hans rygg. Det kom ingen som helst reaktion utan han fortsatte bara med hoppandet och brydde sig inte om nagot =)

Idag har jag varit pa forelasning medan familjen besoker Madame Tussaud sa nu vantar jag pa att de ska komma ut. Pa schemat for dagen star Afternoon Tea och lite sightseeing!

Välkomna hit

Så var då dagen här då jag skulle få hälsa mamma, pappa och Gustav välkomna hit och guida lite i det som är min hemstad för tillfället. (London=hemstad...konstigt...)

Deras plan skulle landa 9.35 och jag skulle möta upp de halvvägs genom stan och sen ta med de hem till oss. Det var som att jag hade föraningar om att något skulle gå galet för jag vaknade vid nio och gjorde mig iordning. Vid tio-tiden började jag fundera på om jag inte skulle göra mig färdig och vänta inne i stan istället (jag hade inte hört något från de så jag antog att de fortfarande var på planet. Det visade sig också stämma, de fick cirkulera över Heathrow innan det blev landningsdags). Men jag konstaterade också att om jag var inne i tunnelbanesystemet så skulle de inte kunna få tag i mig, och det skulle ju vara en nackdel =)

Iaf fick jag ett sms efter ett tag från mamma som sa att de hade landat och stegade mot tunnelbanan. Glad i hågen satte jag på mig jackan och skulle gå iväg. I sista stund snodde jag åt mig en tunnelbanekarta också bara sådär i förbifarten, kanske kan vara bra att ha...

Ja. Det visade sig när jag kom till stationen att de såklart stängt av våran linje den här helgen... Surt! Med tunnelbanan tar det ungefär tjugo minuter in till stan. Med ersättningsbuss tar det mellan 1 till 1,5 timmar. Inte bra. Och jag som hade beräknat tiden så att ingen skulle behöva vänta särskilt länge. Det var tur att jag hade min karta med mig så jag kunde pussla ihop den mest effektiva resvägen till mötesplatsen. Resultatet blev ändå att familjen fick stå på en station och vänta vackert tills Linda behagade dyka upp.

Men men. Fram kom jag och träffade på de gjorde jag också. Det var så härligt att se de igen! Trodde verkligen inte att jag skulle sakna de såhär mycket men det är som att de här månaderna har gjort att jag uppskattar de mer än någonsin. "Man saknar något först när man förlorat det..." brukar man inte säga något sådant? Det stämmer nog lite grann kan jag tänka.

Krångeläventyret slutade dock inte där tyvärr.

Efter att vi käkat lunch så skulle vi försöka ta oss tillbaka till Willesden för att smida lite planer, dricka kaffe och sedan checka in på hotellet.

Ersättningsbussen vi hamnade på den här gången var dessvärre inte en bra buss. Eller rättare sagt, det satt en mindre bra busschaufför bakom ratten. Ut genom stan gick bra, men när det bara var två stationer kvar tills vi skulle av så kör han fel. Rätt rejält fel.

Passagerare som upptäcker detta försöker påpeka det hela och kanske ge en eller annan direktion om hur han bör ta sig till rätt kurs igen. Men han blir bara ännu mer stressad av detta. Till slut stannar han bussen, stegar bak till mittendörren (där familjen Almqvist sitter tyst och snällt), vänder sig till pappa och säger "I'll try to sort this out but I don't want anyone talking to me!". Pappa blir lite fundersam men tar det med en klackspark. Han tänkte säga "shit happens" men innan vi vet ordet av så har busschauffören gått av bussen och stegar uppför gatan.

Hm. Lite förundrade blev vi; Det här är som ett skämt ju. Vad händer nu? Mamma började fantisera om att någon passagerare skulle ta tag i ratten och det hela skulle utveckla sig som en film, tex Speed där hon skulle ha Sandra Bullocks roll.

Men efter ett tag kommer chauffören tillbaka. I sällskap med en brevbärare. Brevbäraren har snällt gått med på att hjälpa chauförren tillbaks till stationen han ska till... Snäll brevbärare, men det var svårt att låta bli att skratta.

Efter mycket om och men kom vi faktiskt fram till dit vi skulle och fick komma hem till Cranhurst Road och en välförtjänt kopp kaffe.

Lite tveksamt spenderade timmar, men det var som familjen konstaterade: folk betalar faktiskt ganska mycket för sightseeingturer med buss och nu fick vi ju faktiskt en helt utan extra kostnad (dessutom fick vi se ett antal områden ett flertal gånger också) så det kanske var ok trots allt =)

Hurra!

Nu är de på väg! Jippie!

Maria - min hjälte

Mary - min blomma, min hjälte.

Idag när jag och Maria skulle åka hemåt efter skolan kikade jag ner över kanten och gissa vad jag hittade! Luckan som jag tappade igår! Inte alls långt ifrån perongkanten låg den och glimmade så vit så vit. Det är som en avsats nedanför perongen, sen blir det djupast i mitten av rännan där tågen kommer. Vilket innebär att det inte var jättelångt ner heller. Fast kort som jag är så var det egentligen inget alternativ att försöka sträcka sig ner.

Maria däremot, min hjälte, hon lade sig ner på magen och norpade åt sig luckan! Är inte det bra så säg. Har sett framför mig hur jag kommer få gå med en bit silvertejp som nödlösning om det inte gick att beställa ett nytt batterilock från någon snäll butik. Men det slipper jag nu. För nu har jag fått mitt lock tillbaka =) Jippie!

Tusen tack till Maria!

Klantighet och Masjävlar

Igårkväll när jag skulle hem efter kören stod jag på perongen och lyssnade på musik. Väskan jag hade över axeln vägde rätt så mycket på grund av massa böcker så jag tänkte att jag skulle haka av mig den och ställa den på golvet istället.

Det var bara det att hörlursladden till mobilen satt fast i väskhandtaget så när jag svängde väskan över huvudet fick mobilen också lite av svingkraften. Det resulterar i att mobilen svänger ett varv runt mig, lossnar från sladden, far över perongen, delarna flyger isär (mobil, batteri och batterilucka) och luckan glider över perongen och ner på spåret samtidigt som tåget kommer... Vad i hela....!!!

Ja. Så nu har jag ingen skyddslucka till batteriet längre. (Fast det var tur att det var den som åkte ner på spåret och ingen av de andra delarna eftersom den inte hade funkat längre isåfall...)

När jag kom hem botade jag min hemlängtan med att titta på Masjävlar. Malin, nu saknar jag dig ännu mer =)

Saknar

Inte för att jag klagar - jag skulle för allt i världen inte byta den här upplevelsen mot något - men idag saknar jag.

Mest av allt saknar jag ensamhet. Total ensamhet, i flera sammanhängande timmar, helst dagar. Lyssnade på Winnerbäck och blev så väldigt avundsjuk:

"Jag har varit tyst i tio dagar eller mer, jag tror jag slipar mina vapen när ingen ser"

Jag vet att jag slipar mina vapen när ingen ser och just nu är de ganska trubbiga tyvärr.

Dessutom saknar jag min familj. De kommer lyckligtvis och hälsar på mig på lördag och det ska bli så skönt att få hänga lite med de! Malin däremot, som jag saknar helt otroligt mycket, kommer inte och det är tråkigt! Tre veckor till får jag vänta tills jag får träffa henne.

Fredrik är också saknad; somna ensam kväll efter kväll är tråkigt, tråkigt, tråkigt. Dessutom skulle jag behöva tokskratta, och han kan verkligen få mig att tokskratta =)

Fler saker jag saknar

• Köra bil
• Slötitta på TV
• Ett badkar och en helkroppsrengöring inlkluderande ALLT
• Tokdansa framför stereon
• Städa och plocka i en egen lägenhet
• Ordentligt bryggt kaffe
• Gitarren, pianot, musiken
• Pyssla! Symaskinen, fotoalbumet, presentinslagning
• Släta trottoarer som man inte småsnubblar på hela tiden

Billy Elliot

Vi var på musikal igårkväll. Helt UNDERBART!!! Vi fick se helt fantastisk dans och det var jättemaffiga körarrangemang. Me like! Det var så starkt, både skratt och gråt.

Killen som hade huvudrollen, typ 12-15 år gammal, var helt otrolig! Så himla duktig. Tänk om man kunde få gå på musikal varje vecka, vad lycklig man skulle bli då =)

Nu har jag...

• läst ett antal bloggar, ett antal gånger
• skummat igenom nyhetssidor
• druckit kaffe
• frusit medan jag höll Isabell sällskap
• lyssnat på musik
• försökt ladda ner några låtar men det gick inte på grund av att jag sitter i skolan
• stirrat ut i luften

Jag har däremot inte pluggat.

Så är läget för oinspirerade Linda.

Sitter fast

Varför finns det inte en knapp man kan trycka på när man vill plugga? Som gör att den där motivationen och konstruktiviteten sätts på och flödar ut i fingrarna.

Den här dagen har jag massor med timmar som skulle kunna ägnas åt plugg, men det kommer inte ut något bra när jag sätter mig vid datorn. Det är nu jag har tid, nu som jag vill få saker gjorda.

Frust.

Hmpf

Idag har det varit en sån där dag ni vet...

• Solen sken när jag satt och pluggade men när jag gav mig ut på en promenad började det förstås regna.
• Jag är inte nöjd med min del av ett grupparbete jag hade satt som mål att avsluta idag.
• Jag blir lite stressad när jag tänker på att det bara är två veckor kvar att slutföra allt skolarbete som ska lämnas in.
• Regnet öser ner och det är sådär dunkelt ljus som gör att man blir dödstrött.

Grattis världen! Det är söndag.

Fenomen

Det är alltid jag som hör av mig. Detta gäller de flesta av mina vänner och bekanta.

Hur kommer sig detta är frågan jag ställer mig. Är det något i mitt beteende som säger: jag hör av mig, punkt?

Det är ett väldigt tråkigt fenomen det där eftersom det är något mycket trevligt i att få ett meddelande från någon, på ett eller annat sätt, som visar att denna någon tänker på en. Helt oprovocerat.

Att däremot ensam hålla liv i en relation är inte jättekul. Dessutom missar man en massa saker eftersom man inte alltid lyckas ställa de rätta frågorna.

Det här med bloggen tycker jag är intressant också. Jag ska tala om en sanning för er: bloggen är en envägskommunikation, den går inte åt båda håll. Jag vill ha relationer inte rapporter.

Nej, fram för att höra av sig, säger jag!

Väder

Jag skröt häromdagen för pappa att graderna höll sig runt tio för det mesta här och att det var så skönt. Men så gick det bara en dag och nu känns det som att det vänt. Ny luft har kommit in som är mycket kallare. På TV varnade de för tio minusgrader i kommande vecka. Burr, säger jag bara.

Fast vi slipper fortfarande snö, väl? Det kommer väl ändå inte hit?

Trötter

Vintermörkret har dragit in över London. Det blir mörkt mellan fyra och fem. Ja, jag vet att det inte är något mot hur det är hemma, och det är vi väldigt tacksamma för, men nog märker man att det påverkar piggheten i kroppen.

Idag var planen att besöka Madame Tussauds tillsammans med Isabells familj men när vi kom fram och det stod att beräknad kötid var trettio minuter, vilket skulle betyda att jag och Maria hade en timme inne på stället (vi hade ett seminarie att gå på). Vi bestämde raskt att det nog skulle vara bättre att ta det en annan dag eftersom det ändå kostar en del att betala in sig.

Familjen Arnell fortsatte in i kändisarnas värld medan jag och Maria nöjde oss med lite shopping som alternativ aktivitet, inte helt fel det heller =) Det blev några presenter och en sjal som resultat för min del och sen blev det en äkta Londonlunch (intagen på tunnelbanan på väg till skolan, för vi blev lite för ivriga i shoppingen och tog för lång tid på oss...) Men vi kom minsann till klassrummet 13:02 och det var inte illa kan jag säga.

Efter ett något ostimulerande seminarie fick vi reda på att föreläsningen som skulle följt efter var inställd så då styrde vi våra trötta kroppar hemåt och sov en stund. Skönt!

Ikväll blir det middag med familjen Arnell på Shish och sen besök på puben - det ser vi fram emot!

Körlycka

Det finns nog ingenting som kan svepa bort tankar från mitt huvud som att sjunga i kör!

Jag har precis kommit hem från första repet med "the carol choir" och det var precis så mysigt och stämningsfullt som jag hade önskat.

Fick sjunga både "Oh, come all ye faithful", "Oh little town of Betlehem" och "A maiden most gentle". Bland annat. Inte illa alls. Christmas Carols fast på engelska liksom - för er Kristinefolk som fattar =)

Attans

Jag skulle ju såklart döpt bloggen till "Linda i Lilla London" när jag åkte hit... Nu har tåget gått, det är knappt en tredjedel av tiden kvar här. Men jag ger frikostigt idén till någon annan istället. Så: om du heter Linda, ska åka till London för att bo där ett tag och vill skriva blogg om det - ta titeln! Varsågod =)

(Märk väl att det är Lilla London och inte Lilla Linda som gäller =) Jag försöker skaffa mig en uppfattning av "vuxna", stora Linda... Det finns faktiskt en sån också *blinkblink)

Idag pluggar jag

Utsikt från biblioteket:

Godmorgon

Idag vill jag höra de här orden:


se ut såhär:


kunna göra såhär:


och äta det här:

Glömde en sak

Jag har glömt berätta att jag gick med i kören, det är ca 40 sångare som ska samlas ihop för att sjunga carols. Första övningen är på torsdag. Spännande!

Linda - körsångist javisst!

För övrigt har jag haft en jäkligt konstig dag. Men man ska väl ha såna också antar jag.

Matgravid

Såhär mätt har jag inte varit på länge. Magen står i minst sexton hörn tror jag. Tjejerna skrattar åt mig för att jag ser gravid ut.

Kika in albumet här så får ni förklaringen:

Portobello market & Matgraviditet

Besviken

Nu ska jag berätta en historia som handlar om besvikelse. Kanske inte besvikelse som kommer sitta kvar i flera veckor, men ändå - besvikelse. Det börjar med Ambjörn.

När jag fick besök av honom, Garnet och Fredrik fick jag låna ett cd-case av honom innehållande dvdskivor med säsonger av scrubs och simpsons bland annat. I där fanns det också en bränd skiva som det stod "Brottet 1-10" på. Jag frågade Ambjörn vad det kunde tänkas vara men han visste inte säkert, sa att han hade fått den av sin pappa med rekommendation att det var en bra serie. Av Fredrik fick vi höra att det var en dansk serie.

Låter spännande, tänkte jag, och började kika på avsnitten för några dagar sedan.

Det visade sig att det faktiskt var en serie i min smak. En polisserie med sådant tempo som jag tycker om, med förväxlingar och vändningar i handlingen som gör att spänningen hålls uppe och där man anstränger sig för att hänga med.

Tio avsnitt fanns på skivan. Tio avsnitt tycker jag är alldeles lagom för såna där sorters serier. Är de längre dras det bara ut och man tycker att de aldrig kommer fram till saken, blir ointresserad och så blir helhetsintrycket förstört.

När jag igår hade plöjt igenom sju av tio avsnitt verkade det riktigt lovande. Ikväll har jag haft en hemmakväll (tjejerna är nere på puben, men jag orkade inte följa med och njöt av lite ensamhet istället) så jag la upp de sista tre avsnitten på spellistan och börjar titta. När det bara är det sista avsnittet kvar känns det som att det här, det här kan bli riktigt bra. Ikväll får jag lägga mig nöjd, tänkte jag.

Men icke. När jag så närmar mig de sista minuterna på tionde avsnittet så tar handlingen en vändning och plötsligt är vi långt ifrån upplösningen.

Vad i h***! Finns det något mer irriterande när man tror man ska komma fram till en lösning att det inte finns någon lösning? Jag blev besviken.

Men det slutar inte här. Nej nej. Jag var ju såklart tvungen att ta reda på hur många avsnitt serien bestod av (varför gjorde jag inte detta innan jag började titta, är frågan jag ställer mig just nu). Jag försöker gå in på svt för att få svar, söker på Brottet men då får jag ett felmeddelande som säger att servern är överbelastad och vänligt föreslår att jag ska försöka senare. Då googlar jag istället på Brottet.

Det skulle jag inte ha gjort, för här kommer den riktiga besvikelsen. Jag skummar igenom sökträffarna och sökträff nummer fyra, eller fem kanske det var, något sådant, är den värsta spoilern jag har träffat på i mina dagar! Där står vem mördaren är klart och tydligt!!! Det jag minst av allt ville veta!

Dessutom luskade jag ut att det är tjugo avsnitt. Lika många till som jag redan sett. Vilket jag tror kommer innebära att det blir en utdragen handling som inte kommer hålla ända ut. Och eftersom jag vet slutet så kommer jag inte ha tålamod att se hela serien och ha behållning av det.

Suck.

Jag är besviken.

Kvällsaktiviteter

Tittade just på en film (Phone Booth) som endast var en timme och tolv minuter. Blev lite snopen när den slutade faktiskt. Fast den var bra, den hade nog tappat på att vara längre, om man ska vara ärlig. Den utspelade sig på samma plats under större delen och det var sån där högspänning minuterna igenom. Så den hade nog inte klarat fler minuter. Men som sagt, snopet. Jag hade ju väntat mig att klockan skulle bli tio åtminstone...

Nu ägnar vi oss åt stafettmassage på våra slitna pluggkroppar. Det är inte bra att sitta stilla så många timmar varje dag. Mina axlar skriker efter uppmärksamhet. Men här ska det knådas, äntligen =)

Ohne Dich

Rammstein - Ohne Dich

En riktig liten pluggis

Idag har jag varit en riktig liten pluggis och suttit på biblioteket i skolan hela dagen. Maria gjorde mig sällskap på förmiddagen men efter lunch fick jag sitta själv och slita med en himla uppsats som ska handla om vad jag lärt mig under ett grupparbete vi gjort hittills. Det hade varit ok om man bara skulle skriva om sina egna erfarenheter, men inte nog med det inte. Det ska vara kopplat till teorier och det är där någonstans det blivit helt rörigt i mitt huvud och jag har producerat ungefär den sämsta texten genom tiderna hittills... Men imorgon är en annan dag som Christer skulle ha sjungit för mig och jag tänker vara samma duktiga pluggis då också så förhoppningsvis reder det ut sig innan inlämningen på torsdag.

Efter sju timmar i biblioteket (minus en timmes lunch visserligen) gick jag på föreläsning mellan sex och halv åtta och när jag kom hem blev det bara till att vända i dörren för en uppfriskande promenad med Rammstein ösande i hörlurarna. Det gjorde mig sådär härligt bedövad i käken av kylan och nu är jag alldeles lagom seg för ett avsnitt av Brottet och sen plums i sängen =)

Wales

Nyss hemkommen från Wales och har för en stund sedan laddat med lite gröt och äggmackor i magen. Gott och behövligt kan jag säga.

Helgen bjöd på väldigt mycket bussresande, i en mycket obekväm buss dessutom, och det blev lite tröttsamt och tog udden av upplevelsen kan man tycka. Jag tror också att researrangörerna hade varit lite för ivriga att klämma in så mycket stopp som möjligt för det blev inte mycket tid på varje plats och hela resan kändes väldigt ryckig på något vis.

Vi har sett ett antal ruiner, en romersk fästning med tillhörande amphieteater, ett slott och ett kloster. Bästa stoppet var en kolgruva där vi fick en guidad tur nere i gångarna av en charmig gruvgubbe som berättade hur det gick till i gruvan när den var igång. För lite detaljer från resan kan man kika in i mitt album:

Wales

Det bästa med hela helgen var att vi sov i helt underbara sängar (iaf i jämförelse med de vi har på vårt hostel). Täckena var fluffiga och formbara och kuddarna var så mjuka så. Det fick mig att inse hur himla helt otroligt underbart det kommer bli att få komma tillbaks till Sverige och sova på bäddmadrass! Det kommer bli helt galet tror jag. Kommer sova med ett milsbrett leende på läpparna =)

Sjunde november

Jag har tagit en promenad i parken i skinnjackan och jag frös inte! Är inte det underbart så säg? Som alltid på soliga dagar gick jag där och längtade efter att få köra bil.



Musikalen i onsdags var helt fantastisk. Ett lyckopiller ända in i märgen. Det är så häftigt att man kan bli så lycklig av sådana där upplevelser men jag blir verkligen det. Ser fram emot fler musikaler, Billy Elliot är bokad och kanske förhoppningsvis kan jag dra med mig tjejerna på ännu en =)

Idag har jag min lugna fredagsförmiddag som jag tycker så mycket om. De andra börjar klockan tio men jag behöver inte åka in förrns till ett. Det ger mig lite egen tid som annars är så svårt att få till här i minirummet. Jag uppskattar dessa timmar kan jag säga. Har ägnat mig åt att pilla på inlämningsuppgiften till på måndag, gått en promenad och fixat lite musik till mobilen. Trevligt trevligt.

I helgen åker vi till Wales med alla internationella studenter. Ska bli spännande! Dagarna ska fyllas med besök på slott, museum, grotta, nationalpark och en hel del annat verkar det som.

Nu ska det ätas gröt och sen drar jag in till skolan!

Slänger in ett grattis till vännen Ulrika som fyller 24 år idag =)

Äntligen fredag! Hoppas alla får en bra helg!

Svårt att fatta...

...stora stora Pelle med de hårda kramarna finns inte längre. Tankarna går till släkten i Stockholm. Ännu en gång påminns man om att livet faktiskt är bräckligt och allting varar inte för evigt.

Pluggiplugg

Idag har flitens lampa lyst. Massor har blivit gjort, men massor behöver göras mer så jag hoppas lampan lyser lika starkt imorgon också =)

Imorgon ska det gås på musikal minsann! Dirty Dancing! Det ska bli hur kul som helst! Fast på biljetten står det både restricted view, limited viwe och dessutom impaired side view så vi kanske inte har de allra bästa platserna (men iaf de billigaste) men nog ska jag kunna njuta ändå!

En liten fundering jag sitter och tänker på just nu är det lilla lockande mailet jag läste från skolan idag. De har en kör som sjunger carols som startar om ett par veckor och har uppträdande 12 december. Lockande! I min värld är det lite häftigt att ha sjungit carols på riktigt i England ändå ju... =) Frågan är om det får plats i tidsplanen. Hm. To be continued...

Första uppgiften inlämnad

Idag blev första inlämningsuppgiften färdig och inlämnad. Ett grupparbete som gick ut på att planera för en rapport som ska vara inlämnad i början av december... Ja, inte helt meningsfullt men jag antar att de vill att vi ska öva på grupparbete eftersom kursen heter "organisational behaviour". Erfarenhet jag fått av detta är att jag inte gillar grupparbete.

Efter den var inlämnad åkte vi hem och firade med att betala hyra.

Lördag

Det regnar, vi kan inte stänga fönstret ordentligt, jag är bakis och det är lördag. Inte en jättebra kombination.

Igår blev vi utelåsta från vårt rum. Vi hade lite förfest här hemma och sen drog vi till puben för att ägna oss åt lite karaoke. Det blev en bra kväll men när vi till slut stapplade hem gick dörren inte att låsa upp med någon av våra nycklar. Vi knackade på hos de andra svenskorna som bor i vårt hus (för vi hörde att de var vakna) och fick ett "emergency"-nummer som stod på våra kontrakt. Men det fick vi inte mycket för. Killen som svarade verkade inte alltför hjälpsam och kom endast med rådet "kick the bloody door in" och sen lade han på och svarade inte någon mer gång...

Turligt nog för oss så bor ju Fredrik, Ambjörn och Garnet inte alltför långt ifrån oss så vi gick dit och sov några timmar för att klockan åtta istället ringa det vanliga kontorsnumret. Där svarade en tjej som faktiskt verkade bry sig en liten bit mer än killen så vi gick tillbaks till huset och blev insläppta av en kille som tjejen på kontoret hade skickat ut. (Han "kickade the door open" med sin rumpa... så lätt var det att bryta sig in hos oss...)

Det visade sig att låset har en liten flärp som man kan fälla ner för att det inte ska vara möjligt att låsa upp utifrån. Den hade antagligen fallit ner av misstag när vi stängde dörren. Men numer sitter det en tejpbit för flärpen så förhoppningsvis händer det inte igen.

Schoolstuff

Jag ar trott och har inga prickar pa tangentbordet eftersom jag ar i skolan idag.

Har haft Interpersonal skills hela formiddagen och trimmat kunskaperna i att soka jobb. CV, brev, intervjuer och hela det koret... Mycket som man redan visste om men som man kanske behover bli pamind om for att inte falla i alla floskler som man drar till med i de dar situationerna.

Nu har vi lunch och nasta seminarie borjar inte forrns om en halvtimme. Segt att sitta av tiden... Dessutom ar det inte ett seminarie jag ser fram emot for vi har ett grupparbete som det ska jobbas pa dar och det har med grupparbete vet inte detta landet hur man gor har det visat sig.

Allting ar valigt individuellt fokuserat och gor man ett grupparbete ska man anda dela upp klart och tydligt vem som tar vilken del och sa ska man skriva det pa egen hand. Reslutatet blir ju en valdigt spretig text som inte har det sammanhang som man skulle vilja att det hade. Frustrerande. Ar man da som jag som vill lamna in sa bra arbeten som mojligt sa forsoker man ju att ratta till texten och skriva om vissa delar, men det innebar ju sa mycket mer jobb och tid!

Fast jag ska arligt saga att min grupp anda ar ratt ok. De har iaf lyckats producera sina delar och dyka upp pa motena, vilket folk inte har gjort i bade Isabells och Marias grupper. Sant beteende far man ju bara spatt pa. Vi gar for helvete pa universitet. Man skulle ju iaf vilja tro att folk har vuxit ur barnskolan... Men tydligen inte.

British Museum & lyxmiddag

Ja, jag hade väl rätt då kan jag konstatera. Det blir lite pusslande hit och dit, och så värst bra på att planera verkar egentligen inte jag och sällskapet vara men det går väl, det går väl =)

Ikväll sover jag ensam för jag ska upp till skolan imorgon på morgonen, men jag kan ju ärligt säga att det har varit väldigt skönt att få lite sovsällskap igen, han har varit saknad...

Idag har vi varit på British Museum och kulturat oss. Det var väldigt stort och väldigt historiskt. Jag hade förväntat mig det jag fick, men Ambjörn och Garnet var lite besvikna tror jag för de gav upp rätt snart och gick på shoppingtur istället. Fredrik däremot är ju en museumälskare så han vankade runt där i godan ro. Jag följde efter =)

Jag kanske inte uppskattade själva utställningarna som jag kunde gjort om jag hade ett större intresse för historia men är det någonting jag uppskattar så är det stämningen på museum. Det känns så lungt och fint på något vis. Trivsamt liksom. Fast jag hade velat haft en personlig guide som kunde välja ut och berätta de mest intressanta delarna för mig på ett sätt som gjorde att jag kunde ta in all fakta och information. Det blir lite mycket om man vandrar sådär från monter till monter liksom.

Igårkväll åt vi på favoritrestaurangen Shish. Det var gudomligt gott den här gången med och jag har aldrig ätit för så mycket pengar på restaurang förut som jag åt igår. Fast det braiga var att jag verkligen tyckte det var värt pengarna. I helgen när vi åt tillsammans med Annie och Tor hamnade vi på ett ställe där maten verkligen inte var värd sina sexton pund men när jag nu betalade tjugosex pund för mat direkt från himmlen, ja då var känslan helt annorlunda. Jag vill äta där varje kväll =)

Nästa vecka...

...kommer bli en hektisk vecka gissar jag.

Fredrik, Ambjörn och Garnet kom till London igår och ska hänga här till nästa söndag och jag vill ju såklart umgås så mycket jag bara kan med de när de nu har tagit sig hit. Det är roligt med lite friskt men ändå välbekant blod i umgänget så jag uppskattar väldigt att de kommit.

Men nu när skolan dragit igång på riktigt gäller det nog att hålla i tyglarna så man inte tappar kontrollen över alla inlämningsuppgifter som ska produceras men jag gör mitt bästa och jag tror att min ibland alldeles för överväldigande känsla för struktur hjälper ganska långt =) Ett plus till mig där alltså, hehe.

Imorgon ska vi på field trip med brands and branding-kursen. Vi ska till ett museum över varumärkets historia... Jag är inte jätteladdad, men jag ska försöka göra mitt bästa att hålla intresset och engagemanget uppe under besöket.

Jag, som aldrig varit något geni på historialektionerna eftersom jag tycker det är oerhört tråkigt, tycker väl inte direkt att det är värt att lägga en hel veckas undervisningstid på att gå på museum. Det hade varit häftigare att få hälsa på något företag och höra på något proffs prata om varumärken. Det hade jag iaf försökt genomföra om jag varit ansvarig lärare. Men nu är jag ju inte det så vi får nöja oss med mossämnet historia.

Men nu är det dags att få lite sömn för om den här veckan ska vara både social, rolig och produktiv är det nog sömnen som är viktigaste förutsättningen, wouldn't you say?

Goda utsikter

Sitter här på vårt rum och är väldigt nöjd just nu må jag säga! Det finns många orsaker till min nöjdhet...

Jag och Isabell var ute på "puben runt hörnet" igår och hade en jätterolig kväll! Träffade himla mycket folk som var väldigt schyssta att snacka med. Bland annat en tyska som ska ta med oss till en klubb ikväll så vi får vicka lite på rumporna =)

Dagen idag startades sådär lagom segt vilket var himla skönt (men ändå med lite effektivitet så jag har faktiskt hunnit skriva lite på grupparbetet faktiskt - duktig flicka, ja).

Tjejerna tog en promenad och inhandlade fika för Isabell har kompisar från Linköping som kommer hit och ska födelsedagfika lite. Det vankas cheesecake! Helt otroligt underbara cheesecakes!


Ikväll ska vi alltså på klubb och dansa lite och det är ju alltid roligt, men dessutom ska vi först gå ut och äta på lyxrestaurang (i samma födelsedagstema som fikat) och det blir nog också himla bra hoppas jag =)

Dessutom landar Fredrik, Ambjörn och Garnet ikväll och det ska bli väldigt väldigt roligt att få umgås med de litegrann!

Inte fy skam alltså. Jag är nöjd.

Det går inget vidare

Klockan är tio över tio och jag står och steker pannkakor som vi ska äta till lunch imorgon. Eller ja. Pannkakor... Snarare pannslamsor skulle jag väl ärligt kunna säga.

Det blir inte bra och ingen kommer vilja äta de imorgon kan jag lova. Men jag steker på... Till slut kanske jag förstår hur jag ska göra med den gigantiska stålspaden eller hur jag ska blanda smör och olja för att det ska gå att få till en enda liten ordentlig pannkaka i den kassa stekpannan.

Tipptopp modeller

Idag har vi varit på Studio 52 och tagit finfina bilder!

Det var en ganska jobbig dag. Vi åt frukost vid tio ungefär och gav oss av. Dagen bestod egentligen mest av att vänta och fick vi ingen mat förrns vi kom hem vid typ sju. Så vi var vääldigt trötta och vääldigt hungriga när vi tog tuben hemåt.

Men nog om det jobbiga, för resultatet som det gav är faktiskt ganska otroligt. Vi blev riktiga snyggingar och fick dessutom en toppenfotograf som tog makalösa bilder av oss. Det var himla roligt att få vara med om. Ur en totalsumma av ca 160 kort lyckades vi välja ut tre singelkort var och två gruppkort som vi köpte och tog med oss hem.

Studio 52

Slut i huvudet

Jag är obeskrivligt trött och känner för att lägga mig i sängen och bara vara död ett tag. Har koncentrerat mig på kursen Organisational Behaviour idag.

Det började med att jag träffade min grupp för att strukturera upp och dela ut uppgifter till alla. Jag har stor anledning att misstänka att min grupp har sitt ursprung i helvetet. Vi har kommunikationssvårigheter och någon slags överprestationsambition där de spottar ur sig små uppgifter som de suttit på sin kammare och knåpat ihop men som inte har någon som helst relevans i sammanhanget. Suck säger jag bara.

Försöker hålla det lite på avstånd och så gott jag kan styra upp åt rätt håll igen men det är svårt att nå fram. Dessutom är 10% av grupparbetets betyg baserat på eget deltagande (vilket kommer bevisas av det man producerat och spottat ur sig) så man vill ju inte att det ska se ut som att jag bara sitter stilla i båten och låter de andra göra hela jobbet.

Vi har dock inte börjat skriva på riktigt än så det kanske blir bättre när vi kommer till själva uppgiften... Vem vet.

Efter gruppmötet satte jag mig och läste en massa i boken och sen blev det en tur för att stoppa något i magen och sen avslutning med föreläsning 18:00-19:30.

Så nu är jag trött. Punkt.

Ni pekar och jag ler

Den här bilden har jag på mitt skrivbord. Hihi! Den får mig alltid att le =)

Linda slutsatsar London

Nu är vi ju inne på vår fjärde vecka här och jag känner att det börjar bli dags att uppdatera min bild av London. Högst selektivt och subjektivt, med rätt att överdriva, listar jag här min bild av London "so far".

Vädret är betydligt bättre än vad jag trodde. Solen har strålat med värme som är helt underbar (fast nu börjar faktiskt höstkylan krypa sig på så snart får jag nog använda min vinterkappa) 

Engelsmän äter inte popcorn i samma utsträckning som vanliga människor. Man kan inte gå in i en slumpmässig mataffär och förvänta sig att man ska få köpa popcorn, vare sig i form av micropop eller majskorn. Det krävs en butik i maxistorlek för att detta ska finnas i hyllorna. Detta är snudd på skandal, popcorn är det ultimata snackset! Det bästa av det bästa! Dålig stil.

London är en smutsig stad - ditt snor blir svart och du måste duscha varje dag för att inte håret ska ligga slickat.

Du kan köpa gudomliga räkor på Sainsbury's, de är stora och jättesmaskiga. De kommer bli saknade när vi har landat hemma igen.

Det är minimalt med skräp på gatorna. Jag blev väldigt förvånad över detta faktum eftersom det faktiskt är en rejält stor stad, men de är duktiga och städar väldigt bra här.

Föreläsningssalarna är obeskrivligt kalla under den första föreläsningspasset. Jag gissar att universitetsfolket är snåla och stänger av värmen för man möts av en kall vägg när man går in på morgonen, och då kommer man ändå utifrån.

Vi hittar inget bra sätt att få in fiber i kostcirkeln, så magen mår lite sådär...

Vattnet i kranarna stinker klor och när man gör sig en kopp te skär det sig om man har i mjölk så nu har jag börjat dricka teet svart.

Vi saknar en helkroppspegel och som de flickor vi är tycker vi det är lite jobbigt eftersom man inte kan utvärdera sin outfit sådär som man vill göra innan man går ut genom dörren

Slutligen tycker jag att det går över förväntan att bo tillsammans med mina två flickor såhär trångt i ett litet rum, men visst får man anstränga sig. Jag saknar ett eget rum titt som tätt och jag kan bli i otroligt stort behov av egen tid ibland (tillräckligt med egen tid kan jag se i stjärnorna efter, men man kan faktiskt smyga till sig några stunder). Men trots detta så funkar det och vi har det väldigt bra ihop här i London! (man får nypa sig själv i armen ibland för att riktigt förstå att vi faktiskt är i det verkliga London och att allt vi upplever faktiskt är verkligt....det är lite galet må jag säga)

En liten insikt

Jag kom på en bra sak igår. Ni vet alla de där julsångerna som de sjunger typ "I'll be home for christmas" och liknande. Nu kommer ju jag kunna sjunga med i de och göra det med äkta känsla!

Det skulle kunna vara den ultimata julstämningshöjaren... =)

Pubkväll och grupparbete

Igår var det dags för utflykt med de internationella studenterna igen. Denna gång till London Eye följt av en pubrunda.

Det var inte jättebra väder direkt. Det blåste halv storm och när vi stod i kön och väntade på att få borda det stora hjulet hotade mörka moln vid horisonten. Fast regnet höll sig faktiskt borta så det var ju skönt. Vi samlades vid sex och kom ombord först vid sjutiden så det var mörkt när vi kom upp på toppen, riktigt häftigt att titta ut över en stad utan slut. Den bara fortsatte åt alla håll.

Efter detta var det dags för pubrunda. Vi hade guider med oss (samma som följde med till Stonehenge och Bath) och det blev lite information om platserna när vi gick längs Themsen på väg mellan våra olika stopp. Vi hade en väldigt engagerad och livlig kvinna som gestikulerade och pratade så hon nästan spottade. Det låter som att det var jobbigt och störande men hon var faktiskt riktigt bra ändå =)

Första puben vi kom till hade de bokat ett eget rum till oss där det serverades "snittar". Lite för mycket bröd i förhållande till det goda, enligt min åsikt, men ändå rätt ok. De serverade pommes också som var himla goda (de gick åt i rapidfart, så fort de kom ut med en skål så stormade ett antal personer fram och vips var det slut).

Pub nummer två var den som fick bäst betyg - trång, mörk och allmänt mysig =)

Vi hann med tre pubar under kvällen och det var alldeles lagom eftersom jag hade en föreläsning imorse klockan tio. Var hemma vid halv tolv ungefär, så jag fick min välbehövda sömn gott och väl faktiskt - mycket bra!

Idag har den första gruppen för grupparbete bildats. Jag har en fransyska och två engelsmän i min grupp. Vi ska ha detta fruktansvärda moment i tre av de fyra kurserna och det känns inte särskilt kul tycker jag. Jag försöker se det positivt och som en utmaning, men det är lite svårt att hålla modet uppe ibland. Vi blir ju drillade med att det här med att jobba i grupp är något som man absolut måste klara av och någonting vi verkligen måste jobba på att förbättra (men fick å andra sidan berättat för oss av en av seminarielärarna att hon hatade grupparbeten i skolan men klarade av det utmärkt sen när det var en jobbsituation). Vi får se hur det går när arbetet drar igång på allvar helt enkelt.

Godmorgon!

Idag ska det pluggas på det lokala biblioteket här i Willesden Green.


Hoppas alla får en bra dag!

En dag i stenens tecken

Idag har vi varit på utflykt. 110 personer trycktes in i bussar och slussades ut ur storstaden för att få uppleva lite annat engelskt än det som storstadsdjungeln kan erbjuda.

Vi började dagen tidigt, skulle vara i stan vid åtta så klockan ringde redan kvart över sex... Det var tre trötta tjejer som släpade sig till frukostbordet kan jag berätta för vi gjorde debut på "sitta på engelsk pub och dricka öl"-kvällar igår. Den blev lite längre än någon av oss nog tänkte från början så det var som sagt en anings segt att pallra sig upp och iväg.

Men vi kom i tid och sen var det bara att däcka när väl bussen sattes i rörelse.

Först åkte vi till Stonehenge. Det var häftigt att få se i verkligheten och jag är väldigt fascinerad över tanken att det är människor som för femtusen år sedan släpade de där gigantostenarna alldeles för lång väg bara för att bygga en ring som man inte riktigt vet vad den är till för. Man kan ju undra... Vi hade iaf en väldigt bra guide som följde oss genom hela dagen. Hon var väldigt bra på att prata och upplyste oss om intressanta saker. (Nu är ju jag en sådan person som när hon hör fakta av sånt där slag får in det genom ena örat och skickar ut det ur andra, så jag kan inte dela med mig så mycket av det där intressanta. Tråkigt tycker jag själv, men så är det bara).

Efter Stonehenge åkte bussen genom ett väldigt vackert landskap, många kullar och dalar, vidsträckta fält och små byar, för att så småningom komma fram till Bath. Såg många exemplar av ett träd som jag blev lite impad av. Det hade inga löv utan endast ett bart grenverk och längst ut på varje gren satt en vit blomma eller vad det nu var som såg ut som ihopknycklade näsdukar. Häftigt träd, säger jag.

Så kom vi alltså fram till Bath som är en otroligt häftig stad! Alla hus är byggda i samma sorts sten och den är planerad systematiskt och likformigt så att det ser ut typ som någon liten legostad som jag skulle kunnat ha byggt ihop.

Efter lunchen strosade vi lite på gatorna, det var väldigt mycket turister och det tog bort en ganska stor del av upplevelsen tycker jag. Hade uppskattat lite mindre folkmassor och lite lugnare stämning... Men iaf. Som avslutning fick vi besöka ett gammalt romerskt badhus som också var imponerande!

De var väldigt avancerade i badkonsten verkar det som... Man skulle bada flera olika bad, med ökande temperatur hela tiden och till sist ett kallt bad som skulle fräscha upp. De hade dessutom golvvärme redan på denna tid. Golvet byggdes på små pelare av plattor så att det blev hålrum under golvet. I hålrummet pumpade man sedan in varm luft genom något slags system som jag inte kommer ihåg hur det funkade just nu. Men det hela verkade himla sofistikerat måste jag säga.

Vi fick även dricka vattnet från den varma källan som finns i Bath, det sägs att det har helande krafter, men jag vet inte. Man bör nog inta lite mer än bara en klunk isåfall och det smakade som varmt vatten bara, inget mindblowing där inte. Fast man kan ju alltid hoppas att det kan bota mitt axelont lite grann iaf =)

Efter detta var klockan fyra och det var dags att sätta sig på bussen igen och åka hem. Det tog ett bra tag att ta sig genom Londons innerstad, mycket folk en lördagskväll så vi var inte hemma förrns efter åtta. Trötta och hungriga. Nu är dock hungern stillad och jag ska nog slappa framför en film så småningom så det blir nog en bra avslutning på en lång men väldigt lyckad dag!

På väg till skolan

09:18
En kvinna sitter och proppar i sig popcorn samt sveper ner det hela med lightcola till frukost (?).

"Undrar om hon har ätstörningar" är min första självklara tanke... tänker vidare: "ja, hon ser ju väldigt tanig ut... eller nej, kanske inte förresten, hon är ju typ i min storlek... Äh, jag är för trött för sånt här"

Och så sjönk jag in i det där tomma "glo på folk utan en tanke i huvudet"-tillståndet för en stund.

Bredvid kvinnan sätter sig en man som genast tar på sig en min av äckel över vad kvinna sitter och äter. Han sneglar på henne med högtravande blickar och suckar.

När kvinnan druckit upp sträcker hon armen bakom sig för att ställa colaburken på mellanrummet mellan ryggstödet och fönstret. Mannen ser genast ett fönster där han kan släppa ut sin jäsande upprördhet. Han fräser till kvinnan att sådär kan hon ju verkligen inte lämna den. "Jag tycker verkligen inte att du ska prata med mig - eller ens titta på mig" blir en del av hennes svar.

Efter det hörde jag inte så många ord men situationen utvecklades till min första observation av ett tunnelbanegräl. Jag är helt övertygad att båda parter fick en helt usel dag med tanke på en sådan start.

Ont

Pappa kom hit och massera min axel! Den gör ont =( Och det är bara du som hittar den där punkten (och Patrik också iofs, så du är också välkommen..)

Skola och lyx i en salig blandning

Så var första skoldagen avklarad. Inga konstigheter egentligen. Det är ju bara språket som skiljer tamigtusan!

Vi hade iaf en väldigt carmig liten gubbe som föreläsare på veckans första kurs. Han verkar trevlig, vettig och alldeles ok. Ska nog gå bra det här också ska ni se. Det handlar ju trots allt om flickorna tre.

Dagens topp var däremot inte skolan, måste jag medge, utan en helt annan insident som jag och Maria var med om.

Isabell hade åkt hem för att vila och själv stannade jag i stan med Maria för att hålla henne sällskap medans några timmar skulle slås ihjäl innan hon hade sin nästa lektion.

Där gick vi på Oxford Street och letade som bäst efter en affär som sålde skrivblock med fyra uppdelade sektioner för olika ämnen (försök förklara det på engelska ni, det är inte det lättaste kan jag berätta). Minding our own business, så att säga. Då stöter vi på en "haffare". Ni vet, folk som står på trottoaren med ett otal motiv bakom för att haffa förbipasserare att antingen ge de pengar, gå med i deras klubb, vara deras kompis... Ja, inte vet jag. Iaf råkade vi sakta in för just den här haffaren och hon var rätt trevlig och såg helt normal ut så vi stannade helt och lyssnade på vad hon hade att säga.

Fram lägger hon då detta erbjudande: en lyxig helomhändertagning på en salong mitt i det rykande centrumet av London. Inkluderande makeup, manikyr, frisyrfix och fototagning med tillhörande "refreshment". Till detta fick man rätten att skriva upp sig på VIP-listor på ett antal klubbar vilket skulle innebära inträde=noll och inte heller någon kötid, ingen begränsning på antal tillfällen under sex månader.

Linda var inte helt imponerad i början kan jag väl erkänna. Sånt där piff är ju inte riktigt något jag kastar mig över direkt, men lite frestande var det. Maria var allvarligt frestad och i våra tankar fanns Isabell som vi gissade skulle stått med hejaramsor vid sidan om ifall hon varit med.

När sedan priset började diskuteras (först var det sextio pund per person som gällde, vilket vi tyckte var lite för mycket ändå) så halades det fram ett "fulltime student offer" och helt plötsligt åkte priset ner till trettio pund! Nu börjar vi snacka, sa Marias blickar till mig och vi bestämde oss faktiskt för att haka på, hör och häpna!

Vi gjorde en helhetsbedömning av situationen, hon verkade professionell, det var ordentliga broschyrer och information om erbjudandet och hon påpekade ett antal gånger att vi skulle få kvitto och att de stod utanför en bank, inte av en slump, utan för att de var tvungna för att fixa den ekonomiska biten by the book. Så vi tog ut nittion pund, skrev upp vår information och nu återstår det bara att boka tid!

Det ska bli galet spännande! Mest för att det är något jag ärligt kan säga att jag aldrig, aldrig, aldrig skulle gjort om det inte vore för att jag just nu är i London med de där två flickorna som är så otroliga =)

Tillägg

Maria infogade idag att den stunden hon kommer känna sig hemma här i London är när hon inte längre chockas över alla höga klackar kvinnorna i den här staden springer omkring i. Känner jag Maria rätt kommer nog den stunden dröja ett tag =)

Några söndagsreflektioner

Här sitter vi vid varsin dator och tittar på varsin film (jag tittade iofs på weeds och det är ju ingen film, men ja, principen ni vet).

Isabell är lycklig för tillsammans med lite hjälp från mig (!) fixade vi något som inte funkade förut på hennes dator så nu är det möjligt att titta på film på hennes dator med bild och inte bara lyssna på ljudet! (Ni hör ju att det handlade om väldigt professionell hjälp från min sida som jag med allt mitt kunnande kunde sätta in med total kraft och att det inte alls handlade om tur att klicka på rätt länk och att det var en jätteenkel liten biff som skulle stekas...) En klar förbättring blev det i varje fall för henne så vi är nöjda =)

Imorgon blir en spännande dag! Första lektionen ska klaras av. Första mötet med den engelska fakultetkulturen! Jag är förväntansfull men vill gärna att dagen redan ska vara över egentligen. Så man vet hur det verkar liksom...

Vi hade världens tur med schemat för, som jag redan skrivit, har vi fått utspridda lektioner lite här och där och inte alla tillsammans. Men! Den första lektionen på måndagmorgon varje vecka har vi alla tre tillsammans! Är inte det flyt så säg?

Då kan vi tillsammans klara av saker som att komma upp på morgonen, hitta rätt, översätta konstiga ord, luta oss mot varandras axlar när vi är trötta, bedöma folk vid första ögonkastet, stjäla tuggummi från varandra, uppmärksamma underliga människor på gatan bara genom att flämta lite eller dra efter andan sådär så att bara bundsförvanterna fattar vad man menar osv... osv... Så får vi klara av att sopa upp resterna de resterande dagarna av veckan på egen hand efter bästa förmåga. Det blir nog bra på något sätt tror jag =)

För övrigt tycker jag det ska bli bra att saker och ting drar igång så man kanske kan få lite struktur på livet här. Det blir ju mer att man bor här på riktigt då tror jag. Jag ser fram emot den dagen när jag betraktar mig själv som en londonbo. Isabell har redan kommit till det stadiet konstaterade hon när hon i lördags traskade iväg på egen hand för att köpa kaffe i fiket där hon blivit stammis en bit bortanför undergroundstationen här i Willesden Green. Då kände hon sig inte längre som en turist som stack ut utan faktiskt som en av alla de som har sin vardag här. Dessutom hjälpte det säkert lite på traven att personalen satte igång att göra iordning kaffekoppen så fort hon klev innanför dörren... =)

Själv tror jag att känslan kommer sätta in den gång jag sätter mig på tunnelbanan själv och ger mig ut i stan på egen hand. Känns som att det inte är något jag skulle göra i första taget om jag bara var här som turist...

Fast jag känner mig lite hemma här på något vis ändå. Det känns rätt så tryggt och jag vet vart de mest grundläggande ställena ligger.

Apropå att hitta till ställen så har vi haft världens flyt med att ta oss till ställen vi ska och tågbyten vi ska göra och allt sånt. Det har bara klickat helt otroligt så vi blir helt chockade varje gång vi lyckas med något vi tagit oss för =) Jag menar, någon gång måste det ju gå helt galet fel, eller? Att vi tappar bort oss i stan eller att vi komma galet sent till något eller att vi gör någon social tabbe som ödelägger hela stämningen? Någon gång måste det väl ändå hända när vi nu har gett oss ut på det här äventyret med så mycket nya intryck att det är helt galet? Men inte än alltså. för varje dag känns det som att det läggs till lite kraft på den där görabortsig-skalan så någon gång står den längst ut till vänster på illrött och bara stjälper hela situationen.

Ja, nej, jag vet - jag babblar. Det är söndag och jag babblar. Men nu ska jag sluta. Tänkte bara skriva lite kort att jag är förväntansfull inför morgondagen ju =)

Precis som hemma

Dagens skörd (och vi käkade förstås köttbullar till lunch)

Toppenhelg

Vi har haft en helt jättebra helg! (Och den är ju inte ens slut än!)

Det började i fredags då vi fick tokdansa en hel kväll på båtfesten och komma hem nöjda och utpumpade innan tolv som de askungar vi är =)

Sedan fortsatte det igår med en seg dag på rummet med film och slapp. Också det rätt så skönt faktiskt då det blåste typ orkan och regnade utanför fönstret.

På kvällen ryckte vi dock upp oss och tog oss till restaurangen vi åt på förra fredagen, Shish, för att äta lite mezze. Det var helt underbart gott! Vi beställde in smält halloumi med små hårda bröd till, friterade räkor med sötsur sås, vårrullar med yoghurtsås och en helt gudomlig brödkorg.

Där satt vi och njöt och suckade oss igenom en timme ungefär. Sen smältes maten ett tag, det dracks lite vin och snackades en del. Därefter blev det efterrätt.

Choklad, choklad, choklad säger jag bara. Det finns nog ingenting som vi kan njuta av så mycket som choklad. En varm chokladkaka som serverades med vaniljglass, smälte i munnen och fullkomligt exploderade kakao! Underbart!

De som tar sig hit på besök kan vänta sig en garanterad kväll på denna restaurang för det är bara så himla god mat där!

När vi kom hem efter matorgien blev det kortspel och Malin, jag kan glädja dig med att det finns personer som faktiskt slår mig i spel för jag förlorade stenhårt =)

Idag ska vi försöka ta oss till Ikea som inte ligger särskilt långt bort från vårt hem har vi luskat ut. Fast det ösregnar på rutan så vi har inte orkat sätta igång dagen riktigt än. Men snart så, snart så =)

Yogamatta

Jag har köpt en yogamatta! Bästa inköpet hittills må jag säga! Väldigt nöjd är jag med min yogamatta och den var värd alla fem våningar upp och ner som vi fick knalla i trappor för att köpa den!

Visste inte riktigt vad det ordentliga namnet var på objektet i fråga så jag frågade lite försiktigt om de hade en "yoga....carpet???" Kände mig inte så lite fånig när han som jag frågat svarar "Yeah, yogamat (vet inte hur det stavas men ni förstår grejen hoppas jag), come here..."

Förutom den lilla tabben går det över förväntan att prata engelska. Londonbor är väldigt tydliga när de pratar så det har inte varit några stora problem än med varken förståelsen eller att göra sig förstådd.

Nu börjar det ta sig, sa flickan

Igår försökte vi fixa nytt boende. Gick till ett housing meeting och besökte svenska kyrkan, men ingen kunde hjälpa oss. Det är lite trixigare att få ett ordentligt boende när man bara behöver det i två månader. Det är hostels som är alternativet som finns i det fallet. Och nu känns det ju ändå helt ok att bo här, nu när vi fick byta upp oss till ett bättre hus. Så det ser ut som vi stannar här nu. Trots galet hög hyra.

Idag har vi istället fixat till kurserna så att vi läser tillräckligt mycket och tillräckligt ordentliga saker för att det ska ingå i programmet hemma i Svedala. Vi läser samma fyra kurser, men det verkar som att det är väldigt många elever för man hamnar automatiskt på ett föreläsningsschema och vi har blivit lite utspridda. Vissa föreläsningar har vi prickat in alla tre, andra två och två och några stycken kommer vi bli tvungna att pröva våra vingar på alldeles ensamma. Det blir spännande att få se hur det blir.

På ett sätt kan det ju faktiskt vara bra, eftersom man blir mer utmanad att klara sig på egen hand. Ingen chans att gömma sig bakom trygga Maria och Isabell, liksom. Eller också kommer det bli katastrof, vem vet? =) (Nej, för guds skull, det kommer jag inte tillåta!)

Mitt föreläsningsschema ser ut som följer:

Måndag
Introduction to brands and branding 10.00-11.30 och 11.30-13.00

Tisdag
Organisational behaviour 18.00-19.30

Onsdag
Ledig

Torsdag
Interpersonal skills for business 10.00-11.30 och 11.30-13.00
Organisational behaviour 14.30-16.00

Fredag
Principles of marketing 13.00-14.30 och 14.30-16.00

Första mötet med skolan och därefter flytt i all hast

Den första dagen gick fint. Vi kom dit, delades in i stora grupper efter varifrån i världen vi kommit och fick sedan en massa information om hur det var att plugga här,fick preliminära scheman (ska dock försöka ändra på våra för vi får inte gå på föreläsning samtidigt och det tyckte vi var tråkigt och jobbigt med tanke på att vi gör allt annat tillsammans, typ äter mat och sånt mindre viktigt). Vi fick även reda på vad vi ska göra denna vecka och lite sånt.

De verkar väldigt hjälpsamma de som har kontakt med utländska studenter så det känns bra det här!

En helt annan sak som hände lite hipp som happ idag var att vi flyttade! Vips bara... Det började med att vi igår fick ett kort besök av två tjejer som ville titta på vårt rum. Vi började då misstänka att de kanske ville ha rummet efter oss som vi ju bara bokat till på onsdag.

Vi hade tänkt att förlänga en vecka till och leta efter lägenhet de kommande två veckorna. Men det gick ju inte nu eftersom de där tjejerna bokade upp rummet. Efter lite strul och stress visade det sig att vi var tvungna att byta rum och vi var tvungna att byta idag.

Vi gick direkt från skolan som slutade ungefär halv ett till tunnelbanan, var hemma vid fem över ett, packade som tokar och var färdiga tjugo i två. Maria och jag hade inte kontanter att betala rumshyran med så vi ville gå till uttagsautomaten, och konstaterade att ja, det hinner vi göra innan klockan blir två och han som skulle ge oss ett nytt rum skulle komma och hämta oss.

Men icke. Knack, knack. Så kom han in genom dörren precis när vi tänkte gå. Så det var bara att lassa in all packning i hans bil och sen fick han skjutsa oss två kvarter till uttagsautomaten och sen ett och ett halvt kvarter tillbaks eftersom det nya rummet ligger på samma gata men i ett annat hus =)

Men det gick bra till slut och vi blev glatt överraskade för standarden på detta hus är faktiskt betydligt bättre. Köket känns helt ok och duschen är betydligt mer fräsch så nu känns det bra här. Fast det är fortfarande lite i dyraste laget för att bara nöja sig med stället och bo här hela tiden ut.

Imorgon blir det en tur in till svenska kyrkan för att se om de kan hjälpa oss lite eller om det till slut bara blir så att vi bor kvar här... Det visar sig.

På den sjunde dagen vilade han

...det är ju iofs inte den sjunde dagen här, men väl en söndag. Idag har vi alltså slappat. Hängt på vårt rum, funderat ut vad vi ska äta för mat i veckan, handlat ingredienserna och lite sånt. Det har varit skönt. Nu börjar man inse att det faktiskt inte bara är semester detta, imorgon börjar faktiskt skolan! Det osar spänning och förväntan i vårt rum!

Man undrar om man kommer lära känna bra människor, om man kommer klara av att göra sig förstådd på det vis man vill, om man kommer tappa bort sig i den stora staden och om man kommer klara av att hänga med på föreläsningarna... Det lär bli mycket som är nytt om man säger så. Börjar bli lite nervös...

Igår var vi på sightseeing med buss genom London. Här finns bilder från det:

Busstur genom London

Solen strålar och värmer

Idag har vi konstaterat att London överraskar oss. Överraskar oss med sol och värme! Jag som till och med funderade på att lämna skinnjackan hemma eftersom det kanske redan var för ruggigt för att ens kunna använda den.

Men solen strålar och värmer så idag lämnade vi samtliga jackor hemma. Åt lunch i Hyde Park och lapade sol. Det var härligt! Läste i en tidning på tuben att den här helgen kommer ge en sista dust av sommarväder och det säger vi absolut inte nej tack till.

Efter Hyde Park gick vi genom Green Park och stod en stund utanför Buckingham Palace. Det var ungefär som de flesta turistställen. Fullt med turister, inte särskilt imponerande egentligen och de bilder man tar finns det redan tusen exemplar av som är bättre tagna. Fast det är klart. Man får ju med sig själv i bilden också och det är ju alltid en bra grej. Det blir ju så mycket snyggare kort menar jag =)

Ikväll ska vi ut och äta middag och unna oss lite fredagsvin. Det blir trevligt!

Solnjutning i Hyde Park och Buckingham Palace

Den första dagen blev en shoppingdag

Idag tog vi oss in till stan för att få en första känsla av London. Det resulterade i shopping, inte vilken shopping som helst utan självklart den bästa shoppingen man kan göra när man är tre tjejer som går tillsammans - "kompispåverkanshopping"! Vi kom hem med varsin väska, varsina par svarta skor, varsitt telefonkort, Isabell och jag köpte tofflor, Isabell och Maria köpte lite kläder och vi alla tre fick varsitt schampoo och balsam som present i väskbutiken. Allting går dessutom i den inspirerande färgskalan svart-grå-brun...

Det låter trist och inte särskilt självständigt, men det var faktiskt en himla bra dag och alla är nöjda med sina inköp. Vi hade hela tiden som mål att komma till Primark på Oxford Street och det visade sig vara ett bra mål för det var lite lagom långt bort och vägarna dit var stora shoppinggator. När vi till slut nådde målet var vi dock väldigt trötta och orkade inte riktigt med det som Primark tydligen innebär en torsdagseftermiddag: stor butik, galet mycket folk, kaos i klädhögarna och låånga köer.

Så vi gav upp rätt snabbt där inne och konstaterade att det kanske är bättre att komma dit på en förmiddag och dessutom ha gott om kraft i kroppen och knoppen.

Överlag har London gett ett bra intryck under dagen. Inte har det regnat och inte har vi blivit utsatta för läskiga människor. Det kryllar av intryck och man blir trött i huvudet rätt snabbt men det är ju så med en storstad. Prismässigt har det varit över förväntan (eller under kanske man säger, för jag menar att det är billigare än vad jag väntade mig). Maten är lite dyrare, men annat är ungefär som hemma eller till och med billigare.

Londonshopping

En liten uppdatering bara

Sängarna saknar bäddmadrass! Det är oskönt. Minst sagt.

Framme!

Jaha, nu sitter man alltså här och är helt plötsligt en Londonbo... Det känns konstigt och jag kan fortfarande inte fatta det riktigt. Det tar nog ett tag innan man känner sig i nivå med situationen.

Resan gick bra. Vi fick gå upp väldigt väldigt tidigt, tjugo över fyra ringde klockan (och vi tvingade även upp Garnet som vi fick skjuts av, vilket vi var väldigt tacksamma för!!). Ett par timmar senare satt vi en liten halvtimme på ett plan till Köpenhamn och där fick vi vänta i typ fem timmar för nästa plan som tog en timme och tjugo minuter att åka. Det hade alltså kunnat gå på ett kick att komma till London men åker man så billigt som möjligt med så mycket packning som möjligt antar jag att man får ta vad man får helt enkelt.

Trots en massa trötthet som smög sig på titt som tätt gick det ändå väldigt smidigt och plötsligt var vi framme på Gatwick. Tog ett expresståg in till centrala London och där konstaterade vi snabbt att vi nog skulle tjäna en hel del på att åka taxi till det hostel vi bokat än att krångla med undergroundstationer och byten och grejer. Så vi raggade upp en snäll taxifarbror som hjälpte oss med alla fjortonmiljarder väskor och så bar det av. Det var rätt mycket trafik och det gick rätt så segt men vi kom fram till slut (efter att ha åkt förbi Abbey Road minsann, med det berömda övergångsstället, oh yeah).

När vi kom till den adress vi luskat fram blev vi dock en anings tveksamma. Det fanns ingen skylt som sa "hej, här kan du bo" eller något namn på stället eller något alls som gav tecken på att detta hus var ett hostel. Ett anonymt hus i ett anonymt bostadsområde med klassiskt engelska hus.

Det satt dock en tjej och en kille på trappen utanför dörren så vi frågade de om vi kommit rätt. Och det hade vi. Men det här hostelföretaget har tydligen ett flertal ställen som de hyr ut och inget fast ställe med reception så det fanns ingen personal att prata med. De hade dessutom en policy att hämta sina blivande boende från undergroundstationen och därifrån slussa människorna till rätt ställe. Men det hade inte vi förstått.

Paret på trappen visade sig vara från Slovenien, hade semestrat i London en vecka och skulle åka hem imorgon. De hade ringt efter någon som skulle komma för det hade varit strul med deras betalning så vi satte oss snällt och väntade på kommande personal.

Efter en stund dök en kille upp med en annan nyanländ tjej som också skulle checkas in i ett rum så vi tog kontakt med honom och kan kunde till slut hjälpa oss komma till det hus dit vi skulle. Killen körde någon slags stil som gick ut på att flörta och försöka charma oss, men det gick vi minsann inte på. Maria var stenhård och ställde alla nödvändiga och bra frågor och grillade honom lite så att han till slut förstod att här är det bäst att göra rätt från början.

Det verkar ändå vara ett rätt ok ställe. Duschen funkar, toaletten funkar, det luktar inte jättekonstigt på rummet och det finns trådlöst internet. Däremot är köket ganska vidrigt, men man kanske inte kan få allt...

På det hela taget har det gått väldigt smidigt att komma hit så dagen har faktiskt varit över förväntan =)

Imorgon blir det lite upptäckarfärd utan någon särskild plan så vi får se vad vi hamnar på.

Här finns bilder från dagen:

På väg till London

Grattis brorsan!

Gustav har idag tagit körkort! Det är så bra gjort så jag känner mig tvungen att hylla honom med en parad av elefanter och massor med konfetti! Grattis grattis!!

Sista dagen i Falun

Imorgon börjar resan... Fjärilarna i min mage gör uppror och dansar macarena samtidigt som de möblerar om därnere. Jag fattar ingenting av det här galna tåget som börjar rulla alldeles snart...

Miljoner förväntingar har jag men är samtidigt helt säker på att ingenting kommer uppfyllas för jag har egentligen ingen aning om vad som väntar där borta på andra sidan havet.

För det första är jag förstörd av att ha tittat på alldeles för många avsnitt av dokumentären om Australiens tull och tror stenhårt att jag kommmer behandlas med största misstänksamhet och bli tvungen att betala böter för att jag chockerande nog inte tänkt på att till exempel linjalen är ett mycket farligt föremål att ha med sig, för att inte tala om parpaplyet. Mat är inte att tänka på, det är på samma nivå på straffskalan som att man har mördat någon och packar med sig liket när man lämnar landet (inte för att jag känner något behov att ta med någon sorts mat men ändå).

För det andra har jag under de stunder jag tänkt mig livet i London för det mesta målat upp skräckscenarier för mig själv liknandes denna:

Det regnar konstant och eftersom jag inte är en av de där utomjordiska varelser som faktiskt klarar av att se bra ut även fast det ösregnar på de känner jag mig utskrattad och totalt bortgjord. Vi hittar ingenstans och varje gång vi försöker gå över en gata blir vi överkörda eftersom det här med vänstertrafik är jätteförvirrande. Alla Londonbor ser att vi är turister och rensar våra fickor och väskor från allt av värde utan att vi märker det. När vi till slut hittar den tunnelbana vi vill åka med fungerar den inte och ersätts av buss som tar någon konstig väg som tar jättelång tid, vilket gör att vi blir misstänksamma, tror att vi åkt för långt och hoppar därför av alldeles för tidigt. Vi är vilse, ingen hjälper oss och vi dör till slut i en liten hög på trottoaren av utmattning...

Sannolikt? Nja kanske inte. Men om jag föreställer mig det ändå kanske jag blir glatt överraskad när staden hälsar oss med en vänlig sol, trevliga människor som hjälper en med vägbeskrivning och fungerande tunnelbana som tar oss precis dit vi vill?

Nej, jag tror faktiskt inte att det kommer bli varken så hemskt eller så enkelt. Det kommer helt klart bli en utmaning, men eftersom jag åker med de jag åker och eftersom vi bildar ett så fantastiskt team så kommer vi ta oss igenom det och bli de där stora muskulösa superkvinnorna som klarar av vad som helst, som alla vill vara och som ingen vågar ge sig på!

Off we go, next stop: London!

Towers of London

XTC

Lite otålig

Nu börjar jag bli otålig. Jag har drivit runt och varit ledig i mer en vecka och nu har det tagit slut på uppgifter att genomföra, saker att ta hand om och grejer att förbereda...

Igår hade jag en otrooligt långtråkig dag, gick runt i huset på elsborg och bara suckade. När Fredrik väl slutade jobba så var han så trött så det blev ingen aktivitet som förgyllde kvällen heller. Jag hoppas att det faktum att jag har så tråkigt gör att när jag väl kommer iväg så blir det så mycket mer uppskattat. Så att det iaf får någon positiv verkan.

Jag har säkert glömt bort en hel bunt saker att fixa, men det känns som att jag lika gärna skulle kunna åka iväg idag. Så nu börjar det krypa lite i kroppen. Jag vill komma iväg. Jag vill att äventyret ska få börja någon gång!

London Calling

Hittade ingen video med The Clash som man kunde lägga ut själv, men klicka på länken för guds skull. The Clash - London Calling

Blä

Jag vill inte släpa på så mycket saker! Jag hatar att packa! Kan man inte få en packad resväska gratis sen när man kommer fram? Det skulle jag vilja ha.

Piccadilly Circus

Vi tar det på engelska såklart. Laddar man, så laddar man! Det är ju en så fin video och hon har ett så fint uttal =)

Pernilla Wahlgren

Hjälp

Jag är kanske den allra sämsta på att packa. Och nu har jag fått uppgiften att packa för tre månader på halsen. Vad gör man liksom? Hur tänker man?

Jag packar alltid för mycket. Och fel saker. I fel sorts väskor.

Nu har jag fem dagar på mig att packa och jag ska verkligen ägna tid åt denna aktivitet i hopp om att det kanske resulterar i min bästa packning ever!

Idag började jag med kläder. Jag klarade galant att välja ut tre stycken jackor, tre stycken par skor och lite krafs (mössa, vantar och halsduk och sånt) för kalla höstutomhusaktiviteter. Byxor gick också bra tror jag.

Men sen kom ju tröjorna... Hur många ska man ta? När jag gallrade i de jag äger och tog ut de jag ville ha med mig blev det ju gigantiskt många. Men det kanske man vill ha? Eller är det onödigt? Någon med erfarenhet - hjälp! Lite råd vore skönt att få...

Efter tröjchocken gav jag upp. Nu sitter jag hemma hos mamma och pappa och gömmer mig på internet för det stora packningsmonstret. Det får bli nya tag imorgon...

West End Girls

Pet Shop Boys

Streets of London

Ralph McTell

Linda the Fixer

Jag är så utomordentligt bra på att fixa med saker så det är helt otroligt. Det dyker hela tiden upp saker som ska köpas och ärenden som ska göras, men det är inga som helst problem för mig. Jag fixar det på ett kick =)

Igår såg jag till att ett par skor fick nya klackar, så att jag kan ta med de till London. Allergi- och huvudvärkstabletter inhandlades. Frågor fick svar...

Idag har jag fyllt på "sanitetsprylar" i bagaget för en så billig penning som möjligt och så har jag även skaffat mig en adapter.

Nemas problemas. Eftersom det gäller resan så har man ju motivation så det räcker och blir över, om man säger så.

Nu ska jag ta och lägga upp mina svarta byxor så de blir tipptopp och så att jag slipper gå och vika upp de hela tiden!

London Town

Jag laddar!
Snart är det dags, endast en liten vecka kvar. Helt otroligt spännande. Min mage kommer nog pirra sönder till slut om det ska fortsätta såhär =)


Paul McCartney & Wings

Jag vill ha kaffe

I min absolut största stund av klokhet bestämde jag mig förra veckan för att det var dags att dra ner på mitt kaffedrickande. Jag föreställde mig två fördelar med detta beslut: dels att spara pengar och dels att det underlättar dagarna i London eftersom jag inte blir tvungen att tillgodose mitt kaffebehov varenda eviga dag.

Ja, det låter ju smart tänker ni.

Jovars men det är ju bara det att det är så förbannat tråkigt. Vad kan vara en mer trevlig förmiddagssyssla än att sätta på kaffebryggaren, slå sig ner med en kaffekopp och kolla mailen, läsa bloggar eller vad man nu är sugen på för bisyssla till kaffedrickandet?

Varje dag som gått har jag runt elvatiden tänkt: suck idag får jag inget kaffe heller, och blivit besviken på mitt eget beslut. Och varje dag runt fyratiden har samma känsla kommit igen: nu skulle det vart trevligt med lite kaffe att smutta på.

Jag antar att det kan vara såhär med alla saker man blir beroende av, det psykiska beroendet sitter kvar betydligt längre än det fysiska.

Näst sista torsdagen

Igår sa jag bye-bye.

Bye-bye till ica.
Jag jobbade mitt sista pass, om jag nu inte blir akutinkallad. Kändes ganska skönt faktiskt. Jag har gjort en strong insats i sommar tycker jag själv så jag är nöjd. Nöjd över att jag är en bra arbetare som för det mesta gör mitt allra bästa =) Det måste man väl få vara, eller hur?

Bye-bye till håret.
Detta var ett något mer oplanerat inslag under dagen. Jag skulle bara gå och boka en tid, hade bestämt mig för stället dit mamma och brorsan jämt brukar gå. Men när jag gick fram och sa att jag ville ha en tid, helst så snart som möjligt, så frågade hon om det kanske skulle passa nu på en gång? Eeehh... sa jag. Ja, eller jo, det funkar väl...

Så blev jag alltså snabbt forslad till en stol, fick klämma fram hur jag ville att han skulle klippa och vips så satt jag där med en page helt plötsligt... Märkligt. Men jag tror att jag blev nöjd.

Jag har, som folk kanske lagt märke till, självlockigt hår och som frisören igår bekräftade så är självlockiga hår inte så mycket att göra åt. Det ser ut som det ser ut och man kan inte göra särskilt spännande frisyrer av det och färgar man slingor så vet man aldrig om de kommer synas eller bara blandas ut med resten av lockarna. Därför har mitt hår sett ganska likadant ut i flera år. Det har blivit lite kortare och lite uppklippt och sen var det klappat och klart.

Nu fick jag plötsligt en frisör som inte tyckte att uppklippning inte var en särskild bra idé för mitt hår eftersom det är så tunt på sidorna. Så jag fick en page! Oj, oj, oj. Malin du fick som du ville till slut. Har du inte alltid tjatat på att jag ska skaffa mig den där frisyren som jag hade i typ sexan eller när det var? Here it is. Nu återstår det bara att se hur väl jag kan ta hand om den. Inte kommer jag orka stå och fixa med hårtork och borste en halvtimme varje morgon för att det ska se ut som frisören tänkte att det ska se ut. Men det ser faktiskt inte så pjåkigt ut efter att jag duschat och bara orkade blåsa det torrt. Så det kanske blir en hit, vem vet.

Idag är det nästsista torsdagen i Sverige den här hösten. En torsdag till och sen blir det inga fler. Jag är ledsen, men ni kommer få stå ut med många nästsista och sista påståenden närmaste tiden för nu har nedräkningen börjat! Mindre än två veckor kvar! Nu ska jag äta nästsista-torsdagens-lunch =)

Katshing

En liten nätt insättning på ungefär 47 000 kr landade på mitt konto idag från csn. Läskigt mycket pengar egentligen ju! Nu närmar sig resan med stormsteg, varje dag ett steg närmare!

Satt och pillade med en sida där jag kan lägga upp bilder så alla intresserade får se hur jag har det när jag drar iväg. Det tog ett tag, men med eminent hjälp av min datasupport Ambjörn blev det nog bra till slut. Här kommer det förhoppningsvis dyka upp album. Jag lägger även upp en länk i vänsterkanten så att ni enkelt kan navigera er vidare =) Redan nu kan ni titta på finfina bilder från Stockholmshelgen! Några av bilderna syntes ju redan i förra inlägget men, tja, håll till godo.

Hejdå Malin

Sådär ja. Nu ser man inte sin syster förrns till jul. Det känns väldigt konstigt. Vet inte riktigt hur jag ska klara mig. Men det är klart, kloka råd kan man ju faktiskt få via mail också.

Jag tog med mig Fredrik i helgen och hälsade på Malin och Patrik och hade det väldigt bra. På lördagen sprang jag och Fredrik runt på stan och försökte att inte bli alltför blöta i det ihärdiga regnet (det gick väl inte helt bra men vi hade nog rätt så bra till slut ändå). Sen mötte vi upp de andra för lite middag och film.

På söndagen tog vi oss till Malin och Patriks jobb för att fixa ett par skor till mig för långa promenader genom London. Stod ett långt tag och valde mellan ett par som var väldigt sköna och ett par som var vattentäta och därför kändes väldigt ändamålsenliga till den regniga staden. Men valet hamnade till slut på de som var mest sköna och jag tror att jag såhär dagen efter fortfarande är nöjd med mitt val. Det blir ju dumt om jag om någon månad står och svär och skriker förbannelser över att jag har blivit blöt och kall om tårna... Men det blir ett senare problem =)

Sammanfattningsvis har det varit en toppenhelg med många många skratt. Tack för det syster och greven =)

Hårbekymmer

Jag måste klippa mig. Det här går ju inte längre. Så slitet som det är nu var det länge sen det var...

Varje gång jag duschar släpper jag ifrån mig ungefär ett kilo hår - jag går mot en säker framtid som flintis om jag inte gör något åt detta.

Problemet som dock alltid dyker upp när jag ska klippa mig är att bestämma vem som ska få klippa det dyrbara håret. Jag har aldrig lyckats bli stammis någonstans så det blir alltid, utöver att faktiskt bestämma sig för att det är dags för klippning, ett extra beslut att ta. Och beslut vet vi ju alla hur roligt det kan vara att ha framför sig.

Vart ska jag gå, voj voj. Jag försökte göra en marknadsundersökning för att jämföra priser, smidigt på internet tänkte jag. Men det var inte många frisörer som tyckte hemsida var en bra idé inte. Så där fanns ingenting att hämta. Det blir att till fots undersöka utbudet. Men det får bli en annan dag.

Nu ska jag ta mig från föräldrarna till Järnet för jag har förberett en himla god middag som jag har längtat efter hela dagen =) Fläskfilé i kantarellsås med kroketter till. Mmm! Hoppas bara att såsen blir så himmelskt god som jag förväntar mig att den ska bli.