Fenomen

Det är alltid jag som hör av mig. Detta gäller de flesta av mina vänner och bekanta.

Hur kommer sig detta är frågan jag ställer mig. Är det något i mitt beteende som säger: jag hör av mig, punkt?

Det är ett väldigt tråkigt fenomen det där eftersom det är något mycket trevligt i att få ett meddelande från någon, på ett eller annat sätt, som visar att denna någon tänker på en. Helt oprovocerat.

Att däremot ensam hålla liv i en relation är inte jättekul. Dessutom missar man en massa saker eftersom man inte alltid lyckas ställa de rätta frågorna.

Det här med bloggen tycker jag är intressant också. Jag ska tala om en sanning för er: bloggen är en envägskommunikation, den går inte åt båda håll. Jag vill ha relationer inte rapporter.

Nej, fram för att höra av sig, säger jag!