Om det bara...

Jag har kommit på mig själv ett flertal gånger den här veckan att tänka frasen "om det bara var såhär...så skulle jag kunna göra det här..." där det där som jag skulle kunna göra förstås är något fantastiskt roligt, fantastiskt effektivt eller något annat fantastiskt som skulle göra mitt liv till en parad där alla har plymer i håret och guldskor på fötterna.

Men det där tänket stör mig när jag väl kommer på mig själv att tänka det. Varför går man omkring och tänker så om man inte sen gör något åt saken? För det är det som är grejen, jag tänker de där fantastiska idéerna som skulle bli så himla bra och sen stannar det vid det. Fastän det finns all möjlighet i världen att genomföra saken om jag bara tog mig i kragen.

Även fast jag kan vara driftig och duktig på många plan så är det också ett faktum i mitt liv att lathet är en lättare väg än alla andra vägar. Jag skulle bli väldigt nöjd om jag kunde ändra på det.

För man har så många möjligheter i livet. Jag vet, jag låter säkert som en gaggig gammal tant som tittar tillbaks på sitt liv och är missnöjd eller åtminstone väldigt pretentiös, men det är ju sant. Om man bara börjar så kan man ta mig tusan genomföra vad som helst. Ok att det finns ramar och saker som håller en tillbaka, typ sånt som pengar och så, men jag tror starkt på att om man ändå bara vill tillräckligt mycket så kan man ta sig över de där hindren.

Det gäller att se möjligheterna och inte bara problemen.

En bra helg förtjänar ett långt inlägg

En lång och härligt ledig vecka avslutades på bästa sätt med en lyckad helg.

I fredags krävdes en födelsedagspresent in och jag blev hux flux bjuden på middag av Ullis. Det blev en himla bra kväll med superdupergod mat och en vinflaska, som blev två och sen plötsligt trollade fram några ölburkar dessutom. Det behövde vi, de små flickorna som aldrig kommer växa upp =)

Det spelades kort och tokdansades tills vi blev alldeles snurriga. Men när Ullis manliga sällskap dök upp och gjorde oss sällskap i några UNO-vändor så var vi inte sämre än att kunna skärpa till oss, iallafall en anings...

Vaknade på lördagen, en snutt förvånad över att jag faktiskt mådde helt ok, men som vanligt grymtade Fredrik och borrade huvudet ännu djupare ner i kudden för att demonstrera att "mig får du minsann inte upp på år och dar". (Vilket iofs passar mig ganska bra för mitt morgonhumör är alltid bäst i ensamhet) Så jag läste lite, fixade och donade som jag gör bäst och beslöt mig till slut för att ta en morgonpromenad. (Nu var det iofs inte längre morgon i ordets bemärkelse men eftersom halva hushållet fortfarande sov så kändes det ju som det).

Promenaden styrdes runt gruvan och jag gick en stund och funderade på det här med slutfaser.

Jag har, sen jag skrev det där om att jag är så lat, ryckt upp mig och börjat ta dagliga promenader runt omkring i Falun och kan inte låta bli att bli lite hemkär. Det är ju så fint! Fina hus, fina kvarter, fina gator, ja - ni förstår...

När jag nu har konstaterat detta på mina promenader och går där och njuter så kan jag också gå vidare till nästa slutsats att det var precis så jag kände sista månaden i Karlstad. Vad fint det är och vad jag kommer sakna den här omgivningen!

Kan det vara så att jag är lite smått sentimental eller har jag lyckats undvika det klassiska beteendet att uppskatta saker först när man har förlorat de och inser att man saknar det? Jag hoppas det är det senare, för det liknar ju faktiskt att klara av att leva i nuet. Dessutom låter ordet sentimentalitet så himla tråkigt.

Vidare med helgen.

På kvällen blev det fest hos Cajsa som gällde. Gabbis flyttar till Göteborg och istället för att stå på tågstationen och vinka med näsdukar så blev det avskedsfest till hennes ära. En fin korg fick hon med massa saker som aldrig kommer tillåta henne att glömma Falun =)

Nu började dock kvällen innan helt plötsligt göra sig påmind genom att visa sitt trötta ansikte så jag kände mig ganska tråkig där jag satt och mer iakttog än deltog i festligheterna eftersom jag inte riktigt orkade. Fast jag tog igen det lite åtminstone när vi senare hamnade på krogen och jag drog mitt strå till stacken och sjöng lite karaoke. Fick en skön "Va! Ska DU??" som kommentar när det plöstligt var min tur =) Det är skönt när man kan chocka lite någon gång emellanåt!

Söndagen var en söndag som alla andra söndagar. Den spenderades i soffan helt enkelt. Tittade på Heroes-maraton och hade det allmänt segt och bra. (Men, tro mig eller ej, det blev en promenad också faktiskt!)

Ja, det var det. Och nu är det ny vecka. Nya tag. Idag visar det sig om vi får bo i glidarlägenheten när vi äntligen kommer till London eller inte. Hur det än blir ser det nog trots allt ljust ut på den fronten så jag ser mer och mer fram emot höstäventyret. Nu börjar det gå upp för mig att det är på riktigt. Att det faktiskt är jag som ska åka. Och att jag faktiskt kommer att klara även den utmaningen. Det ska bli så himla roligt och spännande! London calling, baby!

Konstsim och lathet

Igår såg jag på konstsim hela förmiddagen och eftermiddagen ägnades sedan åt friidrott. Det är med dubbla känslor jag kurar upp mig framför tv:n. Härligt att ligga i soffan och bara inte göra något, fast å andra sidan blir man ju så väldigt seg och lat.

Konstsim är faktiskt ganska fascinerande om man tänker efter. Det måste vara enorma muskler som döljer sig i simmarnas kroppar. De gör liksom lite hur som helst och får det att se ut som det är snyggt. Om man själv skulle försöka skulle det ju bara plaska. Dessutom skulle varje normal människa behöva både armar och ben bara för att hålla sig ovanför vattenytan och därmed inte ha några kroppsdelar kvar att göra koreografirörelser med... Mm. Jag blir lite imponerad.

Under de här dagarna blir jag översköljd av människor som är så himla vältränade och gör så himla fantastiska saker hela tiden så man kan ju inte annat än att känna sig lat där man ligger i soffan och degar. Igårkväll gluttades det dessutom en liten stund på "Du är vad du äter" och då kom jag plötsligt på mig själv med att önska att någon skulle komma och lägga upp lite mat- och träningsprogram för mig också så att jag fick lite motivation.

Jag vet ju att jag mår bättre om jag håller igång med träning och andra aktiviteter, men det är ju så mycket enklare att bara ligga kvar i soffan!

(Det var den här sommaren jag tänkte i all våryra för mig själv som den sommaren jag började springa... Vart tog den målsättningen vägen?)

p.s. det började just regna, så den planerade promenaden blir nog inte av känner jag på mig =)

Efter aktivitet kommer ledighet

Nu är jag hemma ordentligt från utflyktsveckan. Det har varit en väldigt rolig vecka men det är ju alltid skönt att komma hem och landa och bara slöa lite också så jag är så nöjd så.

Nu ska jag ha en ledig vecka med absolut ingenting på schemat och det ska bli heelt underbart hoppas jag =).

Jag ska dock försöka hänga på duktig-Maria som fixar och donar så himla bra för höstäventyret, men det är ju det där att det inte finns internet där jag spenderar det mesta av min tid och det stör mig något men jag ska försöka göra mitt bästa...

Maria lyckades chocka mig i torsdags när vi kom till torpet utanför Grangärde. Vi hade lagom landat och slagit oss ner vid elden, pratade och smålyssnade på Karlavagnen på radio, vem ringer då inte in och efterlyser boende i London om inte Maria? Jag blev helt ställd, ropade ut "men, det är ju MIN Maria?!" och trodde knappt mina öron. Vad är chansen att Maria ringer samtidigt som jag sitter i skogen och lyssnar? Det var iaf väldigt roligt att höra och jag är väldigt glad att Maria är med i Londongänger för hon fixar så bra =)

I helgen ficka jag träffa Malin och Patrik igen och hade väldigt roligt i deras sällskap. Det var antagligen sista gången vi sågs innan London och det kändes lite vemodigt när de åkte, men det ska väl gå med all annan slags kontakt som är så tillgänglig nuförtiden =)

Aktivitetsvecka

Jag är i Göteborg och har aktivitetsvecka tillsammans med Ambjörn, Fredrik och Garnet.

Veckan startades i söndags på Volvo-museum där vi såg många fina bilar. Efter det gjorde vi ett besök på världskulturmuseét som hade ett antal väldigt fina utställningar. Fredrik tyckte speciellt om en torr utställning om Kongo som jag själv tyckte var lite för mycket text att läsa för att det skulle vara roligt. Själv tyckte jag bäst om en utställning som hette Take action! 83 ways to change the world. Den var väldigt snygg och intressant.

Måndagen blev en dag i Trollhättan. Där började vi med Saab-museum som tyvärr inte var lika bra som Volvo utan mest klyshigt reklamig i formen och hade en märkligt rörig uppbyggnad. En liten besvikelse där. Vädret i Trollhättan var dessutom väldigt underligt, ena sekunden störtregnade det från en jämngrå himmel för att andra sekunden visa upp himmelens allra blåaste färg med strålande solsken. Trots vädret blev det dock både linbaneturer och promenade längs kanalen.

Igår åkte vi till Ullared för att ta reda på vad det egentligen var för fenomen som höll till där nere. Ingen av oss hade varit där förut och vi hade nog blandade förväntningar. Jag förväntade mig nog det som mest liknande verkligheten; kaos, trängsel och folkmängd storlek JÄTTEstor... De andra i mitt sällskap blev en anings chockade och jag kan nog inte påstå att någon av oss tyckte att det var ett särskilt trevligt ställe. Men vi bet ihop och tog oss igenom, kanske inte alla avdelningar men det flesta, och klev utanför dörrarna lite fattigare på pengar men med något fler underkläder, strumpor och korvar.

Efter Ullared åkte vi till Sävsjö för att sova i en campingstuga och på vägen dit förstod jag hur nära vi var Vetlanda och ordnade genast upp ett besök hos Maria. Alltid lika trevlig att träffa! =)

Dagen ägnades åt ett besök på Boda Borg, ett hus med "fångarna på fortet"-aktiviteter. Fyra timmar ägnades åt all möjlig sorts problemlösning. Vi hade det bra, men efter något mer än tre och en halv timme var vi ganska trötta på stället och gav upp.

Hittills en väldigt bra vecka.

Imorgon styrs bilarna mot Dalarna för på fredag vankas kräftskiva i torpet utanför Grangärde.

Semester!

Imorgon ska jag jobba en sista mastodontdag innan jag går in i de två semesterveckor som jag unnat mig själv =) Ska bli så skönt!

På lördag åker jag och Garnet ner till Göteborg och sammanstrålar med pojkarna och sen ska vi ägna oss åt en "friluftsvecka"...

Planerna har gått kors och tvärs. Göta Kanal var det tal om, men det skulle bli ett ganska stort projekt som dessutom drar iväg i kostnad också så det ratades till slut.

Sen ville resten i mitt sällskap ägna veckan åt någon slags vandring på fjäll/skog men jag är ju kanske inte världens mest friluftiga människa (även om jag kan bita ihop och tycka att det är ok är nog en vecka i skogen inget jag direkt njuter av) så jag avstyrde även detta förslag.

Resultatet blir att vi åker ner till Göteborg, har det som utgångspunkt och tar oss ut på dagsutflykter eller kortare äventyr med övernattning om vädret tillåter. Skärgården eller kanske en liten vandring. Vi får se. Måste säga att vädret inte ser så lovande ut men jag hoppas vi kan göra det bästa av de förutsättningar som ges.

Glasögon, systerns nya och den där resan

Jag ljög visst i det förra inlägget. Oops och förlåt och allt det där =). Jag hämtade nämligen ut mina nya glasögon idag (det blev ett par plastbågar som är otroligt fina, genomskinliga framåt och svarta på sidorna). Upptäckte då på kvittot att jag inte alls har -1,75 på höger öga utan -2,75. Sämre alltså.

Jaja. Inte för att det är någonting för er att anteckna precis men rätt ska vara rätt =)

Jag har haft några riktigt bra dagar sen senast jag skrev. Åkte till Stockholm i fredags och hälsade på Malin, granskade Patrik och inspekterade nya hemmet. Hade det riktigt bra och allt blev godkänt =) Rolig prick den där pojken och schysst lägenhet var det också.

Jag blev riktigt avundsjuk på allt pyssel de hade för sig. Nymålad hall och massor med nya fina saker som skulle handlas, monteras och fixas till.

Inspirationen gjorde att jag i måndags efter jobbet gick och köpte ett ljusfat och några ljus bara för att få fixa lite jag med =) Fredrik är på lastbilsäventyr med Ambjörn den här veckan så jag härskar alldeles ensam i lägenheten. Då är det ju lika bra att passa på att släppa lös mitt pedanteri och pysselbehov, hehe. Det är prydligt och städat där just nu, med andra ord.

Nu ska jag ge mig ut i flygplansbiljettsdjungeln tänkte jag och försöka ta reda på hur vi små flickor bäst ska kunna ta oss till London. Börjar bli riktigt hög tid att fixa det. Men jag känner mig lite lost och har ingen som helst uppfattning hur mycket fem kilo packning kan tänkas innebära. Men det är väl bara att lägga pannan i djupa veck så ska jag väl kunna lista ut det med förhoppningsvis.