Fixafixa

Jag har en fixardag idag. Har jobbat i helgen och kommer jobba hela veckan (förutom onsdag visserligen) men jag tog vara på den lediga dagen till att fixa massa smågrejer som legat och grott i huvudet några dagar. Samlas på hög gör de, de små sakerna man ska fixa. Men nu när jag suttit här och betat av det ena efter det andra så blir jag ju rätt nöjd med mig själv trots allt. Har någon slags fetisch för det tror jag, skriva listor över små uppgifter, fixa de och stryka över de när det är klart.

• Mysteriet med hyresfakturorna är löst (som egentligen inte är ett mysterium och långt ifrån så spännande som det låter så jag berättar inte vad det handlar om...) Check!
• Skivan som mamma ville att jag skulle fixa till henne har bränts ut. Check!
• Har numer koll på finanserna inför bland annat en Kroationresa. Check!
• Diverse funderingar inför Kroatien har nästan retts ut. Halvcheck =)
• Blommorna är vattnade. Check!
• Sekreterarpärmen är färdigorganiserad. Check!
• Jag har tagit foton av cellon för jag har slutligen bestämt mig för att sälja den. Check!

Ja, Det var nog det hela. Nu väntar lunch och sedan ska det plockas vinbär åt mamsen. Ikväll går vi på bio och tittar på Harry Potter. Ska bli roligt, tycker att de filmerna är lite mysiga på något vis.

För övrigt är jag från och med i torsdagskväll en mycket stolt moster till en liten tjej som jag längtar en väldans massa efter att träffa!

Syster och bror

Min bästaste syster har jag alltid sett upp till.
Hon flyttade till Stockholm dagen efter gymnasiet var slut och var jättemodig i mina ögon.
Hon har varit chef och är den mest inkännande person jag vet om.
Hon är vad man skulle kunna kalla en pratkvarn och efter att vi pratat i telefon är jag alltid varm om örat.
Hon är världens snällaste och drar sig inte för att hjälpa när hon kan.
Hon resonerar alltid klokt och får mig att se saker och ting i perspektiv.
Hon kommer i dagarna att bli mamma och jag är helt säker på att hon kommer bli en fantastisk sådan.

Gustav är min häftiga lillebror och den som lyckas vara självständig trots den bortskämda lillebrorsrollen.
Han är, liksom min syster, väldigt bra på att prata (när man väl får igång honom) och tycker om att vara ute i naturen.
Han är bra att flamsa och tramsa med mig och lyssnar allt som oftast på systrarnas klädtips.
Han spelar trummor och gitarr som ett litet underbarn och är cool på sin skateboard.

Och så Patrik som känns som en självklar del av Malins liv fastän det bara gått lite mer än ett år sedan han dök upp.
Han är en väldigt lätt person att hänga med och har alltid ett nytt ansikte att dra fram när det ska tas kort.
Han kan vara underbart barnslig för att sedan sadla om till seriös om det behövs, men har alltid glimten i ögat.
Han skämmer bort Malin på ett ypperligt sätt och han har alltid en rad galna upptågsidéer.
En bättre person att passa som pappa får man nog leta länge efter (om man hoppar över min egen förstås ;)).

Skitungar

"...och de som hela tiden pratar om respekt..."

Det var pappa som kom med den lilla reflektionen för några dagar sedan när han under sitt arbetspass var inne i stan för att hämta en patient. Ambulansen lämnades utanför trapphuset och medan pappa och kollegan var inne i huset blev baksidan helt nedklottrad.

Onödigt.

Till historien hör att trapphuset ligger vid ica och varje gång jag går antingen till eller från jobbet så ser jag samma skitungar sitta och hänga på en gammal lastkaj som inte används till något (varken ungarna eller kajen används till något verkar det som iofs...).

Dessa sktiungar hänger även på ICA titt som tätt. Och man får äran att träffa de speciellt om man jobbar kväll. I förrgår var det Cajsa som jobbade kväll och när hon satt i kassan var det en kille som var på väg att ta med sig ett paket cigg utan att betala men hur det nu var så slängde han tillbaks ciggen mot kassan igen och gick därifrån. Igår kom han tillbaka och Cajsa satt i kassan även då. Nu hade han pengar med sig men inget leg så han fick ändå inte köpa. Då tog han paketet och sprang ut.

Skitungar. Har de inget bättre att ägna sig åt?

Fascinerande system

Allting ska genomföras rätt och riktigt. Annars får man inte gå vidare till nästa steg. Men om man inte får veta vad det egentligen är som är det rätta och riktiga sättet kan det bli ganska svårt...

När jag fortfarande bodde hemma på riktigt hade vi ett tv-spel (ja, egentligen hade vi ett antal eftersom brorsan hela tiden såg att gräset var grönare på andra sidan och bytte upp sig ett antal gånger). Själv spelade jag mest två sorters spel, bilspel och mariospel, som båda innehåller tydliga instruktioner och regler för hur spelet går till. Det tycker jag om. Enkla uppgifter som det ska tas itu med. "Gör såhär så kommer du dit". Klart och tydligt. Visst kunde det vara inslag av kluriga moment som det tog ett tag att lista ut hur man skulle genomföra men man fick åtminstone några ledtrådar som ledde en framåt. Om bara Karlstads Universitet skulle kunna ta efter lite av den taktiken som spelkonstruktörerna för bilspel och mariospel använder sig av så skulle jag bli glad.

I de vindlande korridorerna, eller nej - i den gigantiska salen utan någon som helst ledtejp (ni vet den där självlysande tejpen som leder ut till nödutgången på museum och liknande inrättningar), som är Karlstads otroliga Universitet så vet man aldrig vad det är man måste fixa själv och hur det ska gå till och när man ska göra saker och vem man ska vända sig till för att få hjälp.

Tillsammans med Maria och Isabell fick jag uppleva det här för ett år sedan när vi genomförde projektet att få plugga i London och nu får jag och Maria uppleva detsamma igen när det var dags att bli antagen till magisterutbildningar. Vi hade på känn att terminen utomlands skulle ställa till krångel, för det är den känslan vi haft ända sedan för ett år sedan, så vi tryckte på om att betygen skulle tillgodoräknas och fick till slut igenom alla beslut som tydligen krävdes innan vi åkte hem för sommaren. Fine, tänkte jag. Nu är det fixat. Alla betyg syns i VHS system och allt är klappat och klart.

Men nej, de tveksamt hjälpsamma personerna på detta ypperliga universitet glömde visst en liten detalj. Man behöver ansöka om examen för att komma in på en magisterutbildning. Det räcker tydligen inte med poängen. Det står visserligen i kurskatalogen att en "examen på grundnivå omfattande minst 180 hp" är kravet på förkunskaper, men till mitt försvar måste jag lägga till att vi under ett samtal med en studievägledare diskuterade frågan om man skulle ta ut sin examen nu eller om man skulle vänta tills man läst färdigt allting man tänkt läsa. Alltså lät det inte på henne som att en uttagen examen var kravet för att få gå vidare till nästa steg.

Jag är en anings irriterad över den här situationen. Hela morgonen har jag nu suttit i telefon (90% av tiden har förstås ägnats åt telefonköer) och försökt reda ut situationen och ta reda på vad det är jag ska göra för att få plugga i höst. För det är förstås jag som ska fixa till allting. Det skulle ju inte kunna vara så att skolan själv skulle kunna lösa sådana saker.

En lite parentes som jag funderar över idag är varför en uttagen examen är ett krav över huvud taget. Mina poäng är registrerade och det syns klart och tydligt att jag har läst 180 hp. Istället för att bara godta detta faktum så ska jag nu skriva ut ett studieintyg från Karlstads Universitets hemsida, komplettera det med ett beslut som Karlstads Universitet har tagit om att tillgodoräkna poängen från London och skicka det per post till Karlstad Universitet för att jag ska få ett examensbevis från Karlstads Universitet så att jag kan fortsätta min utbildning på Karlstads Universitet. Ja, det låter ju rimligt...

Varför jag tycker att det är en parentes i just det här sammanhanget (fastän det är ett helt stört system i mina ögon) är för att jag kunde ha godtagit proceduren om människorna på universitetet i min närhet, till exempel vår programansvariga eller varför inte studievägledaren själv, hade klart och tydligt meddelat oss studenter hur vi ska göra för att få komma in på våra vidareutbildningar. Då hade det varit ok. Då hade jag bara gjort det som krävdes utan att klaga eller skriva ett långt och rörigt blogginlägg. Men jag har tyvärr inte hört ett ord om att ett examensintyg är nödvändigt.

Jag önskar jag hade pengar nog att kunna köpa ett mariospel till alla människor med en önskan om att vara lika tydliga i kommunikationen i den riktiga världen. En sak i taget och så en ledtråd på det. Gör såhär så kommer du till nästa nivå. Mer ledtrådar till folket, säger jag.

Peace & Love och sjöutflykter

Livet är gott när det fylls med aktiviteter!

Förra veckan ägnades helt åt Peace&Love. Ja, ok, några förmiddagar spenderades på vår soliga balkong, men annars var jag i Borlänge mest hela tiden. I början av veckan jobbade jag med Ambjörn som arbetsledare (en mycket bra arbetsledare för den delen). Jag fick köra släp med toavagnar, kylskåp fraktades med lätt lastbil ut till alla scenerna, elkablar hämtades med samma bil från Skanska, hjälpte till så gott jag kunde när Ambjörns lastbil skulle fyllas med toabås, stängsel och stativ, handikappramper och allt annat man kan tänka sig finns på ett festivalområde. Dessutom fick jag köra truck! En lagom stor midjestyrd sak som var väldigt rolig att tuffa omkring på.

Efter jobb kommer nöje så när jag jobbat tre dagar fick jag ledigt och kunde ägna mig åt festivalande i dagarna tre. Hade det väldigt mysigt, såg ett antal bra artister (där Moneybrother och Timbuktu hörde till höjdpunkterna) och drack ett antal goda öl i öltälten i goda vänners lag. På fredagen var jag inte riktigt så pepp som de andra dagarna så den blev en anings avslagen, men på det hela taget hade jag en otroligt bra vecka!

Den här veckan har mjukstartat med två dagars jobb följt av två dagar på sjön. Idag är jag hemma och städar och tvättar och imorgon blir det tillbaks till ICA som gäller.