Fascinerande system

Allting ska genomföras rätt och riktigt. Annars får man inte gå vidare till nästa steg. Men om man inte får veta vad det egentligen är som är det rätta och riktiga sättet kan det bli ganska svårt...

När jag fortfarande bodde hemma på riktigt hade vi ett tv-spel (ja, egentligen hade vi ett antal eftersom brorsan hela tiden såg att gräset var grönare på andra sidan och bytte upp sig ett antal gånger). Själv spelade jag mest två sorters spel, bilspel och mariospel, som båda innehåller tydliga instruktioner och regler för hur spelet går till. Det tycker jag om. Enkla uppgifter som det ska tas itu med. "Gör såhär så kommer du dit". Klart och tydligt. Visst kunde det vara inslag av kluriga moment som det tog ett tag att lista ut hur man skulle genomföra men man fick åtminstone några ledtrådar som ledde en framåt. Om bara Karlstads Universitet skulle kunna ta efter lite av den taktiken som spelkonstruktörerna för bilspel och mariospel använder sig av så skulle jag bli glad.

I de vindlande korridorerna, eller nej - i den gigantiska salen utan någon som helst ledtejp (ni vet den där självlysande tejpen som leder ut till nödutgången på museum och liknande inrättningar), som är Karlstads otroliga Universitet så vet man aldrig vad det är man måste fixa själv och hur det ska gå till och när man ska göra saker och vem man ska vända sig till för att få hjälp.

Tillsammans med Maria och Isabell fick jag uppleva det här för ett år sedan när vi genomförde projektet att få plugga i London och nu får jag och Maria uppleva detsamma igen när det var dags att bli antagen till magisterutbildningar. Vi hade på känn att terminen utomlands skulle ställa till krångel, för det är den känslan vi haft ända sedan för ett år sedan, så vi tryckte på om att betygen skulle tillgodoräknas och fick till slut igenom alla beslut som tydligen krävdes innan vi åkte hem för sommaren. Fine, tänkte jag. Nu är det fixat. Alla betyg syns i VHS system och allt är klappat och klart.

Men nej, de tveksamt hjälpsamma personerna på detta ypperliga universitet glömde visst en liten detalj. Man behöver ansöka om examen för att komma in på en magisterutbildning. Det räcker tydligen inte med poängen. Det står visserligen i kurskatalogen att en "examen på grundnivå omfattande minst 180 hp" är kravet på förkunskaper, men till mitt försvar måste jag lägga till att vi under ett samtal med en studievägledare diskuterade frågan om man skulle ta ut sin examen nu eller om man skulle vänta tills man läst färdigt allting man tänkt läsa. Alltså lät det inte på henne som att en uttagen examen var kravet för att få gå vidare till nästa steg.

Jag är en anings irriterad över den här situationen. Hela morgonen har jag nu suttit i telefon (90% av tiden har förstås ägnats åt telefonköer) och försökt reda ut situationen och ta reda på vad det är jag ska göra för att få plugga i höst. För det är förstås jag som ska fixa till allting. Det skulle ju inte kunna vara så att skolan själv skulle kunna lösa sådana saker.

En lite parentes som jag funderar över idag är varför en uttagen examen är ett krav över huvud taget. Mina poäng är registrerade och det syns klart och tydligt att jag har läst 180 hp. Istället för att bara godta detta faktum så ska jag nu skriva ut ett studieintyg från Karlstads Universitets hemsida, komplettera det med ett beslut som Karlstads Universitet har tagit om att tillgodoräkna poängen från London och skicka det per post till Karlstad Universitet för att jag ska få ett examensbevis från Karlstads Universitet så att jag kan fortsätta min utbildning på Karlstads Universitet. Ja, det låter ju rimligt...

Varför jag tycker att det är en parentes i just det här sammanhanget (fastän det är ett helt stört system i mina ögon) är för att jag kunde ha godtagit proceduren om människorna på universitetet i min närhet, till exempel vår programansvariga eller varför inte studievägledaren själv, hade klart och tydligt meddelat oss studenter hur vi ska göra för att få komma in på våra vidareutbildningar. Då hade det varit ok. Då hade jag bara gjort det som krävdes utan att klaga eller skriva ett långt och rörigt blogginlägg. Men jag har tyvärr inte hört ett ord om att ett examensintyg är nödvändigt.

Jag önskar jag hade pengar nog att kunna köpa ett mariospel till alla människor med en önskan om att vara lika tydliga i kommunikationen i den riktiga världen. En sak i taget och så en ledtråd på det. Gör såhär så kommer du till nästa nivå. Mer ledtrådar till folket, säger jag.