Jag har haft två lediga dagar. I följd. Hör och häpna.
Första dagen, igår, blev väldigt bra. Vaknade sådär vid tio-elva någon gång, tog det lungt, käkade frukost med fredrik och satt på balkongen och njöt av solen. Sen fick jag för mig att ringa pappa, så jag övertalade honom om att en tur på sjön var den bästa aktiviteten för dagen och han svarade med "det kostar en fika isåfall". Ok, sa jag.
Lite kylig luft men när solen fick titta fram mellan molnen var det faktiskt riktigt härligt ju!
Sen blev det mat och lite vila och på kvällen hälsade Ambjörn och Garnet på och åt ost och drack vin med oss. Det var trevligt, fast jag somnade mitt i den spännande filmen.
Slagen hjälte, skulle man kunna kalla mig. Eller inte riktigt slagen, det är väl en överdrift fast jag känner mig faktiskt rejält trött. Men det är bara upp på hästen igen som gäller. Imorgon har jag tagit på mig något slags dubbelpass så jag ska jobba 9-19. Jag bildar härmed en klubb: "vi som sliter men med siktet inställt-klubben", är det någon som möjligtvis vill bli medlem? =)
Idag blev tempot betydligt segare. Har spenderat morgonen på balkongen med en bok i knät och nu har vi lyssnat på en sextant på sommarpratet och det känns inte riktigt som jag vaknat än. Måste aktivera mig tror jag annars kommer det inte bli någon bra sömn ikväll... Man blir liksom lite tagen på sängen när man plötsligt blir ledig. En dag utan ica innebär ju:
Inga pensionärer som letar bland sina tio plånböcker efter sina fem miljoner femhundralappar.
Ingen som tjatar om att han skickar brev till Carola Häggkvist och tycker att det är en skam om man bara handlar mat som räcker till en måltid.
Inte heller den där andra killen som tycker att Ebba Gold är helt "suveräna".
Inte konstigt att en ledig dag känns lite händelselös =).