Kiss kiss bang bang

Vadå? Nej jag har väl inte endast två saker i huvudet just nu som tar upp alla mina tankar? Hurdå menar du?

Pluggfokus två veckor framåt med en kompanjon på ett antal mils avstånd som inte riktigt är synkad med mig. Känslofokus två veckor framåt på ett något större antal mils avstånd.

Den här veckan försöker jag att klämma in en konsert med kören onsdag kväll. Det går väl sådär. Har egentligen ingen koll ens på låtlistan... Men jag litar, iallafall lite grann, på att det löser sig. Helgen tror jag dock kommer bli tipptopp för då kommer mamsen och papsen och hälsar på mig! Mycket välkommet!

Med lite marginal kan ni väl räkna med att jag kommer ut ur min puppa i mitten av maj eller så ;)

Circus

Kom precis hem från en sväng i simhallen och genom bussfönstret såg jag en skylt med cirkusreklam. Det fick mig att börja fundera lite smått. Hur klarar sig cirkusföretag? Finns det pengar att tjäna?

Jag tänker att djur och fordon och transport och byggen kostar en hel del och så tänker jag att det kan inte vara en särskilt stor del av befolkningen som faktiskt går på cirkus. Hur många känner jag som gått på cirkus det senaste året liksom? Själv har jag inte varit på cirkus sedan jag var riktigt liten.

Funderar lite på hur det är att vara cirkusdirektör på så vis. Undrar om det finns flera cirkusföretag eller om det är ett som har lyckats roffa åt sig något slags monopol, det finns väl inte plats för särskilt många menar jag.

Man kan väl säga att cirkus är dagens samhällsfenomen som sätter ett frågetecken i mitt huvud =)

Girls just wanna have fun

Nu går jag hem efter en heldag i biblioteket. Frågan är hur mycket jag fått producerat. Just nu känns allting så rörigt, som att uppsatsen alla delar är små kycklingar som springer runt överallt runt fötterna på en. När jag ägnar uppmärksamhet åt en kyckling så vet jag ju inte vad de andra kycklingarna har för sig i kaoset på marken.

Väl hemma i min halvtomma lägenhet väntar matlagning och tvätt. Jihoo.

Ikväll är det iallafall mitt favoritprogram för tillfället på tv. "Sex rehab with dr Drew". Mycket underhållande och så overkligt verkligt som det bara kan bli. Jag gillar det på samma sätt som jag gillar att tänka på saker i stil med "Vad har Madonna för sig, just precis i den här stunden och vad tänker hon på?".

Släpp fångarne loss!

Du har alltid ett hem hos mig!

Nobody does it quite the way you do

Idag säger jag det till mig själv helt enkelt och till dig som behöver bli peppad.

(Videon är från -87 så spana speciellt in de mycket vackert klädda körmänniskorna!)

Have a little faith in me

Fin video till en fin låt. Den går dessutom åt båda håll i min värld.

De två intervjuer till uppsatsen som var inbokade för min del är nu avklarade och det var roligt att få komma ut och prata med lite erfarna rävar på området. Speciellt roligt var det att prata med Ulf på Ramböll, precis som jag flaggade för redan när den intervjun blev bokad. En man i min smak, helt klart. Han var riktigt inspirerande och när jag gick därifrån hade jag faktiskt en känsla av äkta framtidstro för en Linda i karriär som jag inte haft på länge. Tack Ulf =)

Imorgon drar jag till Göteborg för en paus från skola och en alltmer tom lägenhet (idag försvann den blå soffan till bättre behövande).

Men först, lite välbehövd sömn! Over and out.

Wise man

Det handlar inte alltid om hur man ser ut, utan hur man beter sig.
Det handlar inte om hur många vänner man har, utan vilka som alltid finns kvar.
Det handlar inte om vart man vill, utan om och hur man tänker ta sig dit.
Det handlar inte om vad folk tycker om en, utan vad man tycker om sig själv.
Och det handlar inte om att få den alla vill ha, det handlar om att få den man själv vill ha.
Att göra fel är mänskligt, att förlåta är gudomligt.

Pics

Mycket skönt med sol och vår!

Ja, jag har ett vitt hår som återkommande växer ut i pannan. Och ja, jag upptäcker det aldrig förrns det är såhär långt.

Det har varit examenshögtid i helgen och jag fick höra bästa kören sjunga =) Och fina äpplen fick vi dessutom.

Vi firade med lunch på ikea.

Sen firade vi med lite fest.



Sen firade vi med lite mer fest.

The things you do

Oh. Ah. Just a little bit.

De senaste dagarna har varit riktiga fixardagar. I lördags spenderade jag ett flertal timmar framför symaskinen och åstadkom till slut ett par gardinlängder till vardagsrummet. Fint blev det men tid tog det.

I söndags blev det sedan dags för garderoben att få sig en omgång, rensade ur en del och återupptäckte en del. Alltid lika fascinerande hur fäst man är vid vissa klädesplagg även om man inte använder de. De ska ändå hända kvar där i garderoben av någon anledning... Efter garderobsjobbet gick jag över till att plantera om blommor så nu har de flesta växterna ny fin jord att gotta sig i.

Efter helgens produktivitet red jag på vågen och gjorde efterforskningar på både förråd att dumpa mina möbler i när juni kommer för dörren, en fixare som kommer och fixar den droppande kökskranen och myrdosor som kommer på posten för att ordna upp myrproblemet som uppkommit.

Signed, sealed, delivered. Klappat och klart. Fixat och donat helt enkelt.

Det fina flytet höll dock inte i sig till idag för idag har det mesta varit segt och lite motsträvigt.

För det första har internet krånglat med mig ända sen jag kom till skolan och det är inte alls ok ju. För det andra upptäckte jag till min fasa att även telefonen krånglade med mig. De sms som har dimpt ner under förmiddagen har mystiskt nog försvunnit från inkorgen så fort jag tryckt bort händelsen. Detsamma gäller de jag skrivit och skickat iväg själv. Och det kändes ju inte alls ok som kanske är förståeligt. Satt i minst en kvart och stressade upp mig över detta eftersom jag inte förstod vad problemet var. Startade om telefonen ett antal gånger och vek min panna i djupa veck men fick inte fram någon lösning.

Efter den där kvarten fick jag dock syn på dagens datum på telefonskärmen och såg att det stod 16 januari 2010... Och det är ju faktiskt mars nu... Så det fick sin naturliga förklaring helt enkelt. Nu är det återställt till det normala och allting funkar fint igen =)

Fast det är fortfarande motsträvigt att ta tag i saker, så jag tror jag tar en tidig lunch, snackar lite skit med Maja och Karin och sen beger mig hemåt.

I eftermiddag väntar en handledning via skype med min uppsatspartner i Östersund och handledaren på universitetet. Det moderna samhället tar ännu ett steg ;) Det ska bli spännande att se ifall det blir krångelfritt.

Singin' praise

HÄRLIGA DAG!

Min fredag har varit som en härlig karamell som jag kunnat suga på alla mina vakna timmar =)

Det började strax före tio när jag framför min dator i biblioteket fick höra Lance sjunga Hey there, Delila samt Hurt för mig via skypen. (Det är de två låtar han hittills lärt sig spela på gitarren, som jag (JAG) har inspirerat honom att köpa och lära sig spela på. Hihi. *stolt).

Vidare under dagen har jag uträttat en massa nytta som varit både pluggrelaterat och söka-jobbrelaterat i sällskap av fina Maja. Fick dessutom prata med en mycket trevlig Ulf på Ramböll som ställde upp på intervju om två veckor och satte guldkant på plugget.

Nöjd med det jag producerat under dagen gick jag hem och slängde in mina grejer i lägenheten bara för att ta mig själv ut på en långpromenad ner på stan för att lufta hjärnan och sträcka på benen. Det var skönt att gå där i solen kan jag säga. Även promenaden fick guldkant av ett samtal från allra bästaste systern.

Väl nere på stan inhandlades lite skräpmat och sen styrdes stegen till Viken och härliga Piaree för häng i soffan framför På Spåret och lite snack i allmänhet. Sådär perfekt passande på en fredag. Sällskapet vi absolut inte ska glömma fanns hos oss var hundarna, av typen boston terrier, Nickan och Gina, två otroligt söta grisar!

Tog bussen hem och landade i en tom lägenhet. Men då var det bara att hala fram telefonen och bläddra igenom de meddelanden som ramlat in under dagen från mina absoluta favoriter Johan och Maria plus ett mms på charmiga Selma.

Mm. Det finns fina människor i mitt liv. Det tackar jag för och blir framförallt glad av att tänka på.

The worrying kind

...just a mortal with potential of a superman...

Thank you, stars

Jag instämmer i vad en fin människa skrev på sin blogg idag:

Idag har varit en fin dag.

Sol, ett long distance call, utomordentligt pluggsällskap, en insikt i att jag kan släppa hela styrelsegrejen samt lite sång på det tumlades runt i en enda härlig röra och resultatet blev:

en fin dag helt enkelt.

Helgen med familjen blev tipptopp. I fredags blev det ett biobesök då vi åkte ner på stan och såg Farsan. Rolig och mysig film som underhöll för en stund, men kanske inte så mycket mer. Dock sitter en sådan film otroligt bra ibland så nog tyckte jag om den allt.

Lördagen ägnades åt några ärenden på stan och sedan blev det en härlig solpromenad tillsammans med mamsen. På kvällen fick jag agera chaufför till päronen som skulle på middag i Forshaga. Under skjutsandet fick jag höra att jag "kör som en demon". Jag har funderat länge på ifall det är i positiv eller negativ mening och jag har nog inte kommit fram till något svar ännu. När jag tänker demon tänker jag att den är väldigt skicklig, vilket då skulle vara positivt, men sen tänker jag också på ondska - och då kanske det inte är lika positivt längre...

Fast å andra sidan fick jag fler, kanske lite mer tydliga, uppskattande kommentarer om min körning, så jag har nog bestämt mig för att det är positivt ändå.

Att börja om

Det finns tröjor som aldrig blir färdiga; påsar med nystan och ett halvt bakstycke som blir liggande och aldrig plockas fram igen. Vad kan det bero på? På att modetrenderna förändras? Eller på årstidsväxlingar? I så fall kunde man ju bara repa upp maskorna och använda garnet till något annat. Nej, svaret är att man bär på en hemlig förhoppning, en dröm om att ta fram påsen, fortsätta det som påbörjats och till slut sticka plagget färdigt. Om att resultatet nästa gång ska bli det man hoppades på. Men det är ett misstag att vänta tills man känner sig redo att göra ett nytt försök. Man måste helt enkelt ta sig i kragen och jobba på även när det känns motigt.

Livets aviga och räta

Kate Jabobs

The climb

Lite pretentiös kanske, men ja. Då är jag väl lite pretentiös då ;)

Utbrott

Idag har jag träffat vår handledare till uppsatsen och insett att det verkligen kommer krävas arbete för att ro det här i land. Och jag vill INTE. Känner mig som en liten sexåring som ligger på golvet i affären och skriker för att hon inte får det hon vill ha... Men jag vill verkligen inte skriva den här uppsatsen. Ser absolut ingen anledning till att skriva den. Jag kan inte ens motivera mig med möjligheten att skapa lite kontakter eller åtminstone få en inblick i hur de jobbar på de olika företagen vi tagit kontakt med... Känner mig riktigt usel som har bestämt mig för att det ska gå åt pipan - men det är så det känns. Det kommer kräva sån satsning för att det ska bli bra, så jag VILL INTE. Villintevillintevillinte.

Jag är ganska bra på det där med att vara scizzo - att tycka en sak, rent instinktivt och egoistiskt, men sedan övertyga mig själv om att jag är fånig och prata in lite förstånd i min hjärna. För det finns ju där. Förståndet. Men jag orkar inte just nu. Kanske nästa vecka. Kanske efter jag har fått ha mamsen och papsen här. De brukar vara ganska bra på att boosta min energi så jag hoppas lite på det. För just nu känns det som att jag lika gärna skulle kunna skita i hela teatern.

Att sitta hos handledaren idag var verkligen teater. Låtsas att det är något jätteintressant och jättegenomtänkt och sen försöka försvara det som jag inte direkt ens kan stå för... Underlig känsla. Jag som brukar göra mitt bästa. Plötsligt gör jag inte det och jag skäms inför mig själv.

Det är så uppenbart att det bara är till att kämpa i två månader och sen kommer det vara över. Med en tidsbegränsning på två månader borde man ju klara av vad som helst i princip (kan man vara utan sin pojkvän i fyra, borde man kunna kämpa med ruggigt jobbig skola i två!). Men jag vet inte hur jag ska beskriva det. Det är så svårt att hitta motivation så det liknar ingenting. Jag tänker för mycket tror jag.. Försöker hitta syften med allt jag gör och ifrågasätter precis allting. Och då faller allt isär. Varför ska jag läsa en skitartikel som säger en sak för att nästa dag läsa ännu en artikel som säger något annat och sen inte veta vad som är vad för att sen låtsas att jag faktiskt vet vilken av artiklarna som egentligen borde räknas... Värdelösa skithög till vetenskap!!! Hade det bara rört sig om en undersökning som gick ut på att gå ut till företagen och kolla hur de jobbar hade det varit en sak. Men nu ska det kopplas till någon konstruerad krystad teori och resultatet ska tillföra något himla kunskapsbidrag där det finns gap i tidigare forskning och hej och hå.

Jag är ingen forskare!!! Förvänta er inget forskningsresultat från mig!!! Det går inte att genomföra på tio veckor, det är ingen som läser uppsatserna efter de är skrivna (förutom kommande studenter som är tvungna att dansa samma jäkla dans igen) och det tillför ingenting till min egen utbildning!!! MORR! JAG VILL INTE!

Och vi ska inte börja tala om min partner in crime.

Jag skulle nog kunna sitta här hela natten och skriva ner anledningar till varför jag inte vill skriva den här uppsatsen... Men jag ska sluta här. Och jag vet. Den förnuftiga delen av mig vet att det bara är att ta tag i det hela, hålla sig i kragen och se till att få det gjort för det finns inte några andra alternativ för tillfället. Hoppa av gör man inte. Det hade man gjort om man hade vågat innan kursen började men nu är det som det är. Det är för sent helt enkelt. Det bli gjort och det ska bli förbannat bra i andan "jag ska fanimig visa de där stropparna till snoffslärare" (som inte ens är lärare utan några slags skitforskare som låtsas att de bidrar till samhället).

Men jag orkar inte just nu. Just nu är jag bara frustrerad. Hoppas att imorgon är en annan dag.

Jag har många saker att vara tacksam för och bland de finns alla underbara människor i mitt liv - ni ska veta att jag uppskattar mitt skyddsnät. Ni hjälper mig att koppla bort mitt eländiga perspektiv och dunkar in lite förnuft och det hjälper, ett steg i taget ;) Jag slukar uppmuntran som vatten i öknen, så tack för varje droppe!

Bring the stars out to light my night up

Jag har kommit igång ordentligt med jobbsökande nu. Men det tar emot kan jag ärligt säga och det tar en herrans massa tid. Det känns dessutom som att jag har en väldigt dåligt självuppfattning över vad jag kan och inte. När jag läser annonser så dyker det upp diverse typer av assistentjobb som jag tycker låter som lite lagom arbetsuppgifter. Tittar man på kriterier så handlar de då oftast om att man ska ha en ekonomisk utbildning på gymnasienivå... Hm. Och då känns jag ju lite överkvalificerad om vi säger så... ;)

Problemet är att om man sedan går vidare och släpper assistentannonserna så tar det genast ett gigantiskt kliv och jobbeskrivningarna känns lite ovanför mitt huvud och kriterierna handlar oftast om att man ska ha tio års erfarenhet av fastighetsbranschen, diverse datorprogram och helst ha varit chef också... Och då känns jag ju helt klart underkvalificerad...

Går man sedan ännu ett steg och tittar på företags hemsidor så finns det oftast möjlighet att lägga in sig själv i en databas med cv och ansökan. Här ställs ju inga direkta uttalade krav på kriterier som ska uppfyllas men här ställs jag istället inför problemet att jag inte riktigt vet vad det är för jobb jag söker. Det finns hur många fastighets...blabla-jobb som helst tydligen. Och jag vet egentligen inte vad något av de innebär rent konkret. Plus att det, i listorna man ska kryssa för vad man vill jobba som, dyker upp flera titlar som för mig innebär precis samma saker. Men så är tydligen inte fallet. För vissa företag iallafall.

Jag söker alla sorters jobb trots att jag inte känner att jag passar in egentligen. Och det är väl det som är problemet för mig. Jag kan inte se vart jag skulle passa in. Jag har varit så länge i min trygga lilla skolvärld där jag kan få luta mig på att jag är där för att lära och alltså inte behöver sitta på några redan utvecklade kunskaper. Nu när det är dags att ta sig ut i verkliga världen vet jag inte vad som förväntas av mig och jag vet inte ens vad jag kan förvänta mig för prestation från mig själv.

I de flesta situationer ifrågasätter jag det mesta som jag själv säger och litar hellre på andras utlåtande. Hur ska det gå till när jag behöver stå på egna ben?

Men framförallt undrar jag vad jag vill. Vad tycker jag är roligt och intressant att jobba med? För det har jag egentligen inte den minsta aning om.

Idag lyssnar jag på gospel och önskar jag kunde få lite kossor av min idol Maria.

Säg det med sång

Only time

Jaha. Så sitter man här ännu en måndag. Veckorna rullar ju på tror jag bestämt!

I helgen var det dags för det årliga ståhejet Gyckeltäflan i kören. Jag som inte är så förtjust att stå på scen och spexa tycker väl inte att det är årets höjdpunkt direkt, men sittning är ju sittning så nog blir det väl trevligt till slut för det mesta ;)

Gyckeltäflan är det tillfälle då varje stämma har chans att klå de andra i att ha satt ihop det bästa gycklet med den bästa humorn och utföra det bäst av alla. En vinnare utses av en jury bestående av Leif samt några till som bjuds in speciellt, i år var det fyra exilare om fick äran att komma dit och titta på och bedöma oss.

S2 hamnade på en delad fjärdeplat... Det utses en vinnare, en tvåa och en trea. Resten blir fyror så det smällde direkt inte i klackarna =)

Men efter det att alla gyckel var avklarade och tacosbuffén var uppäten så drog det igång med dans och allmänt häng och jag ramlade väl inte hem förrns framåt tre.

Igår slogs portarna upp till gästhemmet "Fyra stora rum med liten Linda" och välkomnade tre stycken skolpojkar (som i sista stund satt och gjorde sin läxa minsann... inte har de lärt sig ännu hur det ska gå till det där med framförhållning... eller är det kanske så att man inser det med tiden, att det mesta löser sig ändå kan tänkas.. ;) )

Iallafall. Jag har upptäckt att det här med att låta människor bo i lokaler som man besitter är något av en affärsidé. Något man skulle kunna tjäna pengar på kanske =D Igårkväll när de landade blev jag nämligen bjuden på finfin "räktrålare" (en överfylld tallrik med toast och ungefär tusen st räkor) och en öl på Bishop's. Mums, säger jag bara! Pappa tog dessutom en friterad camembert med hjortronsås till efterrätt som var precis så god som det låter (Jag var dock så supermätt efter räkorna så jag ville inte beställa en egen, men jag fick mig allt några tuggor).

Jo. Jag tror nog att sällskapet skulle kunna vara välkomna att bo här igen.

Something so right

Jag har precis lämpat över mitt sekreterarjobb till Sofia så nu är jag utan ansvar och helt vanlig körmedlem igen. Firar det hela med en andra kopp kaffe för dagen tillsammans med en mumsig chokladbit =D

Det känns skönt! Inte för att bördan varit särskilt tung och jag har haft jätteroligt tillsammans med tjejerna i styrelsen, men ett år räcker skulle man kunna säga. Dags för nytt blod och nya idéer! Det är nog bra för alla inblandade tror jag =)

Jag har även testat att ringa med skype idag! Gjorde Piaree till testperson så att jag fick kika hur det går till. Tycker att en viss syster ska skaffa detta nymodiga kommunikationsmedel så att jag får kika på semlan lite oftare än när vi ses på riktigt! *tips tips*

Then I know it'll be alright

Ägnade gårdagen till att söka in till körslaget! Så nu är jag en erfarenhet rikare =)

Jag gick dit tillsammans med Piaree och först fick vi stå i kö utomhus i en och en halv timme, vilket inte var jätteroligt... Sen fick vi komma in och som tur var så fick vi lite flyt och kom in på "precast" nästan på en gång. Väl där inne satt en kvinna som skulle göra någon slags första grov sållning av oss hundratals sökande som hade stått och huttrat utanför operan i Karlstad. Därifrån gick vi vidare båda två och flytet fortsatte för sen fick vi följa efter en tjej som ledde oss genom huset och fram till scenen.

Där satt nämligen bröderna Rongedal som skulle välja ut 20 personer av alla sökande till sin kör som drar igång i mars.

Jag och Piaree fick gå in tillsammans så vi bestämde oss för att sjunga tillsammans och sen fick vi även sjunga en snutt själva. Av Rongedal fick min kompanjon ett nej, medan jag fick ett kanske. Grejen var att beskedet man fick var att "vänta här i huset någonstans" och att "det är beräknat att hålla på fram till midnatt".

Klockan var sex. Och jag misstänkte att "midnatt" lätt kunde innebära typ ett-två snarare.

Så jag gav upp min "kanskeplats" och gick hem till Piaree och käkade tacos istället. Det visade sig vara ett klockrent val för kvällen blev toppenmysig och idag har jag hört från några andra körmedlemmar som fick ett kanske att de hade fått vänta till klockan fyra på morgonen, bara för att få ett nej... Kändes inte riktigt som att jag ville vara med i så stor utsträckning att det hade varit värt att sitta på en pinnstol hela natten....

Men det var kul att pröva på att söka och det var definitivt roligt att de inte sa helnej så jag ångrar definitivt inte att jag gick dit =D

Idag har metoddelen till uppsatsen fixats till och sen tog jag och Maja en sväng till Bergvik. Mycket nöjd med även denna dag!

Finfint

Helgen spenderades tillsammans med den här sessan (och hennes två fina föräldrar). Selma har avancerat i krypspeed, lärt sig att utforska nappflaskans alla möjligheter och drar sig inte för att försöka komma upp på fötter. Och hon kan fortfarande trollbinda med blotta närvaron. Det kommer hon nog aldrig sluta med...

Det mystes, det lektes, det gjordes sushi och det inhandlades en ny tröja i finfin färg! En ynka helg går väldigt fort konstaterade vi medan tiden flög förbi.

Den finfina färgen på tröjan valdes såklart med omsorg för att matcha en av de finaste små människor som finns!

Sammanfattningsvis kan det sägas att den här helgen har boostat mitt humör! Jag fick till och med träffa min allra bästa mamma i fredags när jag landade i Stockholm för hon var på besök tors-lör. Och det finns ingen som kan ladda mina batterier som hon. Det är lite underligt, men hon behöver bara finnas i närheten så ger hon mig energi! Det tackar jag för och tar mycket gärna emot =)

Citerar mig själv från en liten sång jag skrev till mamma när hon fyllde år...
Min mamma fyller femtio år ida',
min mamma, hon är väldigt bra att ha,
hon har tröstat mig när jag har gråtit, hon har hållit min hand
och när allting känns riktigt jobbigt får hon mig att ro det i land.
...för det är verkligen så. Hon får mig att gnugga fram den där extra kraften som ligger och gömmer sig i mina skrymslen och vrår för hon vet att det finns där. Hon får mig att titta upp från mina gamla självömkande spår och se på möjligheterna istället. Och det är bra.


Ja just det. Och så krossade jag allt motstånd i Cluedo också ja ;)

Like the clouds you drift me away

Detta var soundtracket till mina drömmar i natt, i runda slängar var de väl hundra stycken tror jag. Behöver jag säga att det var hysteriskt?!?



Idag smiter jag till Stockholm! En glad överraskning var att även världens bästa mamma finns i storstaden och väntar på mig! =)

Piece by piece

Håll stickan i höger hand, gör en löpknut på stickan, lägg de två garntrådarna över tumme och pekfinger på vänster hand och lägg upp nästa maska. Och nästa. Fortsätt tills du har önskat antal. Sätt igång bara! Det är som med livet. Fast alla begynnelser är inte likadana: Det finns alternativ som bygger på tycke och smak eller på att man föredrar gamla beprövade metoder. Vad jag vill komma fram till? Jo, att det som fungerade ena gången kanske inte passar dig när du ska påbörja en ny stickning. Man får prova sig fram till det bästa sättet. Men det finns en gemensam nämnare oavsett vilken metod man väljer: man måste lägga upp den första maskan för att komma vidare. Det handlar minst lika mycket om att våga språnget som om tekniska färdigheter.

Livets aviga och räta

Kate Jacobs

Hey hey, I saved the world today

Jag är lite bitter på världen idag. Mest på att världen är så stor. Just nu tycker jag nog att det var bättre på nittiotalet när man höll sig inom sitt land och tyckte att det var riktigt häftigt när man fick ta sig hela långa vägen till Stockholm...

Be my valentine!

Sitter och försöker vara nöjd med helgen som gått (och den är egentligen inte slut än för kvällen ska spenderas i soffan tillsammans med Maja och Anja, det blir mys det). Fast ovanpå allt så ligger det ändå lite dåligt humör på grund av det här irriterande avståndet mellan mig och Johan... Men jag försöker ta det lugnt och inser att dagarna tickar på. Det plingade dessutom på dörren idag och in kom den här fina buketten så nog är jag charmad alltid. Men det här varma i hjärtat som jag känner gör att saknaden blir ännu större tyvärr.

Annars har jag ägnat helgen åt att storstäda och att frosta av frysen. Mycket duktigt! Och i fredags blev det ett litet besök på Blue Moon och deras afterwork samt ett biobesök. Så på det hela taget har jag haft en fin helg helt enkelt.

Veckan som kommer bjuder på årsmöte i kören där jag blir av med min sekreterartitel, massa uppsatsskrivande förhoppningsvis samt superresa till Stockholm! Upp med blicken och sikta framåt! (fast det är lättare sagt än gjort...)

One down, three to go.

It's friday (snart), I'm in love!

Idag har jag varit på motivationsföreläsning med Stefan Holm. Han pratade om sin karriär och mental träning. Mycket bra inspiration måste jag säga! De råd han kom med är självklart sådant man hört förut med som:

• Ställ frågan "Hur vill jag komma ihåg mig själv?" så att du hela tiden gör medvetna handlingar.
• Hitta en trygg punkt du kan komma tillbaks till och hämta kraft
• Sätt upp mål och syfte för dina handlingar
• Bestäm vad du ska ha för tankegång under tiden du utför handlingen
• Återkoppla och utvärdera efteråt för att lära av misstagen

Självklara saker! Men nog behöver jag höra det då och då för att påminna mig själv om att det gäller mitt liv. Framtiden kommer oundvikligen komma så det är lika bra att ta tag i det hela på en gång! (Inte för att jag har några mindre frågetecken nu än vad jag hade i morse gällande just det... men lite peppad blev jag allt.)

Styrkt av talet gick jag sedan till konsum och spenderade tio minuter till att undvika en av de underligaste människorna i min omgivning just nu... ;)

Crack the shutters open wide

Blev av med en bostadspartner igår, men fick en uppsatspartner idag.

Inte för att det ens närmar sig Maria plats i mitt hjärta, men någon som kan hjälpa till att dra lasset och inspirera till lite motivation sitter inte helt fel. Partnern är ingen mindre än Cristofer som har fått bo här hemma några dagar här och där sen i höstas eftersom han egentligen bor i Östersund. I och med att han bor där han bor kommer det mesta arbetet ske på skilda håll men vi tror nog att vi kan samordna oss tillräckligt för att klara av biffen.

Jag fick faktiskt lite inspiration av honom redan idag kan jag säga. Känns skönt att ha kommit igång med uppsatsarbetet och det ger liksom lite skjuts till resten av tillvaron när man får känna att saker blir gjorda. Det gillar vi!

Cristofer har även hjälpt till att släta ut Marias flytt eftersom han bor här just nu. Dock åker han imorgon så efter det kommer jag vara helt solo i lägenheten på riktigt. Weeeird!

Får jag veta vad du tänker på?

Igår sa vi upp kontraktet på lägenheten och idag åker Maria från Karlstad =(

Som sista uppgift tog Maria tag i min d-uppsats och skrev ett första utkast åt mig. Jag är riktigt nöjd med resultatet och ska definitivt använda den som grund för vidare arbete! Här är stolparna hon åstadkom:

Hey baby, thanks for clearing my dreams

Vi har haft en toppenhelg här på jakthornsgatan! Kickstartade med en lång dansande natt på ett fullsatt Tempel, susade vidare till middag (underbar lax - fina fisken) med sambon och toppade det hela med superduperfest med en fylld lägenhet då jag "råkade" servera rätt mycket alkohol till en glad Piaree =) Slutade även det med en lång dansande natt, den här gången på Koriander. Bäst av allt var att jag var i så fina sällskap att jag inte behövde betala inträde till något av uteställena! Perfekt för den privata ekonomin ju =)

Gårdagskvällen kan sammanfattas såhär: Andreas var en populär man som både gav och fick mycket uppskattning, "kören" var glad, pojkarna positiva och jag lekte med min mage några ögonblick (aka gravidmagen).

Maria, my Mary

Ikväll inleds sista helgen som Maria ska bo här. Jag säger inte "sista helgen med Maria", för det är det ju såklart inte. Men nog känns det märkligt ändå att hon inte ska bo här med mig längre. Vem ska jag muttra till på morgonen? Vem ska jag pilla på när jag behöver lite kossor? Vem ska jag fåna mig tillsammans med? Vem ska jag dansa briljanta "So you think you can dance"-danser med? Vem ska hjälpa mig att handla, tvätta, diska, städa osv?

Mycket underligt. Det kommer minst sagt bli tomt. Snarare vakum.

Men först ska vi ha en hejdundrande helg! Ikväll blir det kårfest på Tempel. Imorgon restaurangbesök som det äkta par vi inte längre kommer vara. Och på lördag blir det fest i lägenheten! Upplagt för toppenstunder och en overksam söndag. Ja tack!

That's how a rebel walks

Det blev en superfin helg i Falun med mycket trevliga stunder tillsammans med familjen. Vilken mamma jag har säger jag bara! Precis vad jag behövde den här helgen!

Dopet var väldigt fint och Selma var snäll och charmig genom hela ceremonin förutom när prästen fick den dåliga idén att lyfta upp henne mot altaret. Men som tur var blev det bara ett kort upplyft och sen var det klart, då blev sötnosen glad igen =)

Huset fylldes av gäster och det blev en fin middag med världsgod mat - dubbelmarinerad fläskfilé! Den står på min topplista numer men tyvärr fångades den inte på bild. På kvällen när folk hade droppat av så det bara var de närmaste kvar fick Patrik och mamma för sig att det skulle bli bartömning, så det var ju bara för mig att hänga på... Det blev en toppenkväll med fniss i massor!

Tillbaka här i Karlstad försöker jag få ordning på mitt liv just nu och vill hemskt gärna bestämma mig för hur jag vill ha den här vårterminen. Det går dock inte hur bra som helst för jag har något av ett försenat tonårsuppror där ingenting är lockande och ingenting duger. Ovanpå det hela ligger en känsla av att jag inte orkar göra någonting åt det. "Jag ska bara..." är en fras som är flitigt använd ;)

Fast jag är också något av en tvåsplittad människa, för det finns även en förnuftig mamma inom mig som inser att den lilla tonårsrebellen bara ska väntas ut och att allt som behövs är lite tålamod.

In the mean time försöker jag lära mig photoshop =)

There will be no white flag above my door

Jag har haft en riktigt bra helg i riktigt goda vänner lag. Det är inte mycket som slår lediga helger i kombination med vänner! Lägg till matfrossa i all dess härlighet och du har en Linda-Ambjörn-Garnet-Maria-helg värd namnet!

Vi har ätit grekisk buffé, italiensk pasta, sushi och pizza. Men bäst av allt var när Marias kompis Kalle kom och gjorde efterrätt efter sushin till oss. Världens godaste chokladpaj!



Jag dog och kom med direktflyg till himlen. Sen landade jag mjukt igen och kunde sucka av välmående. Och sen kunde jag ta en tugga till. Och en till. Och en... ja ni fattar.

Nu blir det två dagars plugg och sen är det dags för helg igen. Då styr jag upp mot Falun för då ska Söt-Selma döpas!

Comeback. Come back!

Nu får det vara slut på tystnaden. Ska försöka komma igång med uppdaterandet här igen. Jag gillar det ju, trots att det känns som att jag skriver löjligt trist inemellanåt (fint ord förövrigt, inimellanåt.. undrar hur det stavas..?).

Idag är det fredag och det är slut på en hemtentavecka. Har suttit i skolan hela veckan och varit duktig. Det har varit en tenta med mycket svammel och tankar hit och dit från min sida så det svåraste med det hela har varit att skapa någon ordning så att någon mer än jag själv förstår hur jag menar. Men det kanske är som Maria sa häromdagen:

"Det är ju det som du är bäst på; att skapa ordning i oredan!"

Annars är det mycket känslor som rullar runt i mig just för tillfället. Att ha pojkvännen på andra sidan jorden och en sambo som snart ska flytta från Karlstad gör nog att det lätt blir så. Jag är dessutom splittrad i hur jag ska tackla båda grejerna. För de är ju både roliga och tråkiga, beroende på från vilket perspektiv jag tittar och beroende på hur pass egoistiskt humör jag är på.. Men jag försöker för det mesta göra det bästa möjliga av det som kommer i min väg så det ska nog gå att hantera även detta!

Helgen blir nog trots allt troligtvis osplittrad positiv! Garnet har landat hos oss på Jakthornsgatan för hon jobbar några dagar i Värmland nu och imorgon kommer även Ambjörn hit så vi ska hitta på en hel del kul såklart!