Maria - min hjälte

Mary - min blomma, min hjälte.

Idag när jag och Maria skulle åka hemåt efter skolan kikade jag ner över kanten och gissa vad jag hittade! Luckan som jag tappade igår! Inte alls långt ifrån perongkanten låg den och glimmade så vit så vit. Det är som en avsats nedanför perongen, sen blir det djupast i mitten av rännan där tågen kommer. Vilket innebär att det inte var jättelångt ner heller. Fast kort som jag är så var det egentligen inget alternativ att försöka sträcka sig ner.

Maria däremot, min hjälte, hon lade sig ner på magen och norpade åt sig luckan! Är inte det bra så säg. Har sett framför mig hur jag kommer få gå med en bit silvertejp som nödlösning om det inte gick att beställa ett nytt batterilock från någon snäll butik. Men det slipper jag nu. För nu har jag fått mitt lock tillbaka =) Jippie!

Tusen tack till Maria!