En dag i stenens tecken

Idag har vi varit på utflykt. 110 personer trycktes in i bussar och slussades ut ur storstaden för att få uppleva lite annat engelskt än det som storstadsdjungeln kan erbjuda.

Vi började dagen tidigt, skulle vara i stan vid åtta så klockan ringde redan kvart över sex... Det var tre trötta tjejer som släpade sig till frukostbordet kan jag berätta för vi gjorde debut på "sitta på engelsk pub och dricka öl"-kvällar igår. Den blev lite längre än någon av oss nog tänkte från början så det var som sagt en anings segt att pallra sig upp och iväg.

Men vi kom i tid och sen var det bara att däcka när väl bussen sattes i rörelse.

Först åkte vi till Stonehenge. Det var häftigt att få se i verkligheten och jag är väldigt fascinerad över tanken att det är människor som för femtusen år sedan släpade de där gigantostenarna alldeles för lång väg bara för att bygga en ring som man inte riktigt vet vad den är till för. Man kan ju undra... Vi hade iaf en väldigt bra guide som följde oss genom hela dagen. Hon var väldigt bra på att prata och upplyste oss om intressanta saker. (Nu är ju jag en sådan person som när hon hör fakta av sånt där slag får in det genom ena örat och skickar ut det ur andra, så jag kan inte dela med mig så mycket av det där intressanta. Tråkigt tycker jag själv, men så är det bara).

Efter Stonehenge åkte bussen genom ett väldigt vackert landskap, många kullar och dalar, vidsträckta fält och små byar, för att så småningom komma fram till Bath. Såg många exemplar av ett träd som jag blev lite impad av. Det hade inga löv utan endast ett bart grenverk och längst ut på varje gren satt en vit blomma eller vad det nu var som såg ut som ihopknycklade näsdukar. Häftigt träd, säger jag.

Så kom vi alltså fram till Bath som är en otroligt häftig stad! Alla hus är byggda i samma sorts sten och den är planerad systematiskt och likformigt så att det ser ut typ som någon liten legostad som jag skulle kunnat ha byggt ihop.

Efter lunchen strosade vi lite på gatorna, det var väldigt mycket turister och det tog bort en ganska stor del av upplevelsen tycker jag. Hade uppskattat lite mindre folkmassor och lite lugnare stämning... Men iaf. Som avslutning fick vi besöka ett gammalt romerskt badhus som också var imponerande!

De var väldigt avancerade i badkonsten verkar det som... Man skulle bada flera olika bad, med ökande temperatur hela tiden och till sist ett kallt bad som skulle fräscha upp. De hade dessutom golvvärme redan på denna tid. Golvet byggdes på små pelare av plattor så att det blev hålrum under golvet. I hålrummet pumpade man sedan in varm luft genom något slags system som jag inte kommer ihåg hur det funkade just nu. Men det hela verkade himla sofistikerat måste jag säga.

Vi fick även dricka vattnet från den varma källan som finns i Bath, det sägs att det har helande krafter, men jag vet inte. Man bör nog inta lite mer än bara en klunk isåfall och det smakade som varmt vatten bara, inget mindblowing där inte. Fast man kan ju alltid hoppas att det kan bota mitt axelont lite grann iaf =)

Efter detta var klockan fyra och det var dags att sätta sig på bussen igen och åka hem. Det tog ett bra tag att ta sig genom Londons innerstad, mycket folk en lördagskväll så vi var inte hemma förrns efter åtta. Trötta och hungriga. Nu är dock hungern stillad och jag ska nog slappa framför en film så småningom så det blir nog en bra avslutning på en lång men väldigt lyckad dag!