Fixafixa

Jag har en fixardag idag. Har jobbat i helgen och kommer jobba hela veckan (förutom onsdag visserligen) men jag tog vara på den lediga dagen till att fixa massa smågrejer som legat och grott i huvudet några dagar. Samlas på hög gör de, de små sakerna man ska fixa. Men nu när jag suttit här och betat av det ena efter det andra så blir jag ju rätt nöjd med mig själv trots allt. Har någon slags fetisch för det tror jag, skriva listor över små uppgifter, fixa de och stryka över de när det är klart.

• Mysteriet med hyresfakturorna är löst (som egentligen inte är ett mysterium och långt ifrån så spännande som det låter så jag berättar inte vad det handlar om...) Check!
• Skivan som mamma ville att jag skulle fixa till henne har bränts ut. Check!
• Har numer koll på finanserna inför bland annat en Kroationresa. Check!
• Diverse funderingar inför Kroatien har nästan retts ut. Halvcheck =)
• Blommorna är vattnade. Check!
• Sekreterarpärmen är färdigorganiserad. Check!
• Jag har tagit foton av cellon för jag har slutligen bestämt mig för att sälja den. Check!

Ja, Det var nog det hela. Nu väntar lunch och sedan ska det plockas vinbär åt mamsen. Ikväll går vi på bio och tittar på Harry Potter. Ska bli roligt, tycker att de filmerna är lite mysiga på något vis.

För övrigt är jag från och med i torsdagskväll en mycket stolt moster till en liten tjej som jag längtar en väldans massa efter att träffa!

Syster och bror

Min bästaste syster har jag alltid sett upp till.
Hon flyttade till Stockholm dagen efter gymnasiet var slut och var jättemodig i mina ögon.
Hon har varit chef och är den mest inkännande person jag vet om.
Hon är vad man skulle kunna kalla en pratkvarn och efter att vi pratat i telefon är jag alltid varm om örat.
Hon är världens snällaste och drar sig inte för att hjälpa när hon kan.
Hon resonerar alltid klokt och får mig att se saker och ting i perspektiv.
Hon kommer i dagarna att bli mamma och jag är helt säker på att hon kommer bli en fantastisk sådan.

Gustav är min häftiga lillebror och den som lyckas vara självständig trots den bortskämda lillebrorsrollen.
Han är, liksom min syster, väldigt bra på att prata (när man väl får igång honom) och tycker om att vara ute i naturen.
Han är bra att flamsa och tramsa med mig och lyssnar allt som oftast på systrarnas klädtips.
Han spelar trummor och gitarr som ett litet underbarn och är cool på sin skateboard.

Och så Patrik som känns som en självklar del av Malins liv fastän det bara gått lite mer än ett år sedan han dök upp.
Han är en väldigt lätt person att hänga med och har alltid ett nytt ansikte att dra fram när det ska tas kort.
Han kan vara underbart barnslig för att sedan sadla om till seriös om det behövs, men har alltid glimten i ögat.
Han skämmer bort Malin på ett ypperligt sätt och han har alltid en rad galna upptågsidéer.
En bättre person att passa som pappa får man nog leta länge efter (om man hoppar över min egen förstås ;)).

Skitungar

"...och de som hela tiden pratar om respekt..."

Det var pappa som kom med den lilla reflektionen för några dagar sedan när han under sitt arbetspass var inne i stan för att hämta en patient. Ambulansen lämnades utanför trapphuset och medan pappa och kollegan var inne i huset blev baksidan helt nedklottrad.

Onödigt.

Till historien hör att trapphuset ligger vid ica och varje gång jag går antingen till eller från jobbet så ser jag samma skitungar sitta och hänga på en gammal lastkaj som inte används till något (varken ungarna eller kajen används till något verkar det som iofs...).

Dessa sktiungar hänger även på ICA titt som tätt. Och man får äran att träffa de speciellt om man jobbar kväll. I förrgår var det Cajsa som jobbade kväll och när hon satt i kassan var det en kille som var på väg att ta med sig ett paket cigg utan att betala men hur det nu var så slängde han tillbaks ciggen mot kassan igen och gick därifrån. Igår kom han tillbaka och Cajsa satt i kassan även då. Nu hade han pengar med sig men inget leg så han fick ändå inte köpa. Då tog han paketet och sprang ut.

Skitungar. Har de inget bättre att ägna sig åt?

Fascinerande system

Allting ska genomföras rätt och riktigt. Annars får man inte gå vidare till nästa steg. Men om man inte får veta vad det egentligen är som är det rätta och riktiga sättet kan det bli ganska svårt...

När jag fortfarande bodde hemma på riktigt hade vi ett tv-spel (ja, egentligen hade vi ett antal eftersom brorsan hela tiden såg att gräset var grönare på andra sidan och bytte upp sig ett antal gånger). Själv spelade jag mest två sorters spel, bilspel och mariospel, som båda innehåller tydliga instruktioner och regler för hur spelet går till. Det tycker jag om. Enkla uppgifter som det ska tas itu med. "Gör såhär så kommer du dit". Klart och tydligt. Visst kunde det vara inslag av kluriga moment som det tog ett tag att lista ut hur man skulle genomföra men man fick åtminstone några ledtrådar som ledde en framåt. Om bara Karlstads Universitet skulle kunna ta efter lite av den taktiken som spelkonstruktörerna för bilspel och mariospel använder sig av så skulle jag bli glad.

I de vindlande korridorerna, eller nej - i den gigantiska salen utan någon som helst ledtejp (ni vet den där självlysande tejpen som leder ut till nödutgången på museum och liknande inrättningar), som är Karlstads otroliga Universitet så vet man aldrig vad det är man måste fixa själv och hur det ska gå till och när man ska göra saker och vem man ska vända sig till för att få hjälp.

Tillsammans med Maria och Isabell fick jag uppleva det här för ett år sedan när vi genomförde projektet att få plugga i London och nu får jag och Maria uppleva detsamma igen när det var dags att bli antagen till magisterutbildningar. Vi hade på känn att terminen utomlands skulle ställa till krångel, för det är den känslan vi haft ända sedan för ett år sedan, så vi tryckte på om att betygen skulle tillgodoräknas och fick till slut igenom alla beslut som tydligen krävdes innan vi åkte hem för sommaren. Fine, tänkte jag. Nu är det fixat. Alla betyg syns i VHS system och allt är klappat och klart.

Men nej, de tveksamt hjälpsamma personerna på detta ypperliga universitet glömde visst en liten detalj. Man behöver ansöka om examen för att komma in på en magisterutbildning. Det räcker tydligen inte med poängen. Det står visserligen i kurskatalogen att en "examen på grundnivå omfattande minst 180 hp" är kravet på förkunskaper, men till mitt försvar måste jag lägga till att vi under ett samtal med en studievägledare diskuterade frågan om man skulle ta ut sin examen nu eller om man skulle vänta tills man läst färdigt allting man tänkt läsa. Alltså lät det inte på henne som att en uttagen examen var kravet för att få gå vidare till nästa steg.

Jag är en anings irriterad över den här situationen. Hela morgonen har jag nu suttit i telefon (90% av tiden har förstås ägnats åt telefonköer) och försökt reda ut situationen och ta reda på vad det är jag ska göra för att få plugga i höst. För det är förstås jag som ska fixa till allting. Det skulle ju inte kunna vara så att skolan själv skulle kunna lösa sådana saker.

En lite parentes som jag funderar över idag är varför en uttagen examen är ett krav över huvud taget. Mina poäng är registrerade och det syns klart och tydligt att jag har läst 180 hp. Istället för att bara godta detta faktum så ska jag nu skriva ut ett studieintyg från Karlstads Universitets hemsida, komplettera det med ett beslut som Karlstads Universitet har tagit om att tillgodoräkna poängen från London och skicka det per post till Karlstad Universitet för att jag ska få ett examensbevis från Karlstads Universitet så att jag kan fortsätta min utbildning på Karlstads Universitet. Ja, det låter ju rimligt...

Varför jag tycker att det är en parentes i just det här sammanhanget (fastän det är ett helt stört system i mina ögon) är för att jag kunde ha godtagit proceduren om människorna på universitetet i min närhet, till exempel vår programansvariga eller varför inte studievägledaren själv, hade klart och tydligt meddelat oss studenter hur vi ska göra för att få komma in på våra vidareutbildningar. Då hade det varit ok. Då hade jag bara gjort det som krävdes utan att klaga eller skriva ett långt och rörigt blogginlägg. Men jag har tyvärr inte hört ett ord om att ett examensintyg är nödvändigt.

Jag önskar jag hade pengar nog att kunna köpa ett mariospel till alla människor med en önskan om att vara lika tydliga i kommunikationen i den riktiga världen. En sak i taget och så en ledtråd på det. Gör såhär så kommer du till nästa nivå. Mer ledtrådar till folket, säger jag.

Peace & Love och sjöutflykter

Livet är gott när det fylls med aktiviteter!

Förra veckan ägnades helt åt Peace&Love. Ja, ok, några förmiddagar spenderades på vår soliga balkong, men annars var jag i Borlänge mest hela tiden. I början av veckan jobbade jag med Ambjörn som arbetsledare (en mycket bra arbetsledare för den delen). Jag fick köra släp med toavagnar, kylskåp fraktades med lätt lastbil ut till alla scenerna, elkablar hämtades med samma bil från Skanska, hjälpte till så gott jag kunde när Ambjörns lastbil skulle fyllas med toabås, stängsel och stativ, handikappramper och allt annat man kan tänka sig finns på ett festivalområde. Dessutom fick jag köra truck! En lagom stor midjestyrd sak som var väldigt rolig att tuffa omkring på.

Efter jobb kommer nöje så när jag jobbat tre dagar fick jag ledigt och kunde ägna mig åt festivalande i dagarna tre. Hade det väldigt mysigt, såg ett antal bra artister (där Moneybrother och Timbuktu hörde till höjdpunkterna) och drack ett antal goda öl i öltälten i goda vänners lag. På fredagen var jag inte riktigt så pepp som de andra dagarna så den blev en anings avslagen, men på det hela taget hade jag en otroligt bra vecka!

Den här veckan har mjukstartat med två dagars jobb följt av två dagar på sjön. Idag är jag hemma och städar och tvättar och imorgon blir det tillbaks till ICA som gäller.

En anings trött på något vis

Jag har uppdaterat mig idag. Börjar inte jobba förrns klockan tre så jag hann med både lite solning på balkongen, lite träning, duschning, ätning och så uppdatering. Kollade bankkontot som jag inte tittat på på en vecka och så läste jag ikapp lite bloggar. Jag har liksom inte hunnit med detta när jag nu har jobbat i en vecka... =) Först jobbar jag och då är jag ju såklart inte hemma. Sedan när jag kommer hem och då är jag så dödstrött så det enda jag orkar göra är att lyssna på pratet runt middagsbordet eller sitta i soffan och kolla på tv. Mm. Inte är det som att plugga inte.

Jag tittade dessutom på schemat för Peace & Love och det verkar riktigt bra ju! Många artister som lockar. Det blir nog en bra vecka som kommer. Ser ut som att jag har tur med vädret också och det mina vänner, det är inte illa pinkat som man säger i Småland.

Men nu - sista jobbpasset denna vecka!

Toppenbra

Det ordnades en liten konsert av föreningen i Elsborg där den här toppenkillen spelade. Jag låtsades vara kökspersonal (vi var väldigt många kökspersonal vilket gjorde att jobbet handlade om att ta betalt typ fem gånger eller kanske servera sju korvar eller tio kaffekoppar eller så...). Mest hängde jag med Fredrik, Samuel och Gustav och lyssnade på den braiga musiken. Det var trevligt =)

Ett litet stopp.

Jag började skriva några tråkinlägg om hur rastlös och uttråkad jag har känt mig idag men sen tänkte jag om. Det behöver man inte skriva om här. Bättre isåfall att skriva om vad man ska göra åt skiten istället eller att fokusera på något helt annat.

Jag har alltså haft tråkigt idag helt enkelt. Botade det med att träna massa styrka på eftermiddagen efter jobbet så jag hoppas att även om sommaren kommer bli rätt lång och kanske lite ensam så kommer jag bli jäkligt vältränad som resultat ;)

Men det har iallafall kommit något roligt idag och det är att jag kommer jobba på Peace&Love i Ambjörns team, vilket innebär att jag får gå på festival även i år!! Inte alls tråkigt! Dessutom var det ju nästan som att det var meningen att det skulle bli så för Ica har gett mig ledigt hela festivalveckan. Så det blir verkligen något att se fram emot!

Student

Brorsan tog studenten igår och vi ordnade kanonkalas här hemma i köket! Det var väldigt trevligt må jag säga. Fast det var kallt på stan där vi stod på torget och tålmodigt väntade på att alla studenter skulle samlas upp i tåget som vandrade runt. Men fina var de i sina kostymer grabbarna.

På väg hem mot buffématen (min mamma kan verkligen ordna bufféer! inget snack om saken, gudomlig mat!) mötte vi ett ekipage som nog slår det mesta jag sett. Det var ett släp bakom en traktor där de ställt upp två trumset mittemot varandra och så satt det två grabbar och körde järnet! Såg ut att vara hur kul som helst!

Jag var på besök i butiken igår och hämtade nya arbetsbrallor och fick då se kaoset där. Det blir nog.....spännande....att jobba där i sommar. Jag kan nog inte påstå att det såg ut som att det finns en plan för bygget... men det kanske det finns. Några vidare varuvägvisningar kommer jag nog dock inte kunna ge första veckan...

Konstigt!

Nu är det bara en dag kvar. Sedan sätter jag mig på bussen upp till Dalarna. Jag skriver det tydligt igen bara för att själv försöka förstå. Det känns nämligen väldigt märkligt. Att troligtvis aldrig mer bo tillsammans med Isabell och att inte få hänga med mina två tjejer varenda eviga dag längre! Konstigt konstigt.

Idag har vi varit nere på stan och skrivit om hyreskontraktet så att Isabell är borta från papprena och sen satt vi och fikade och pratade en lång stund. Efter det bar det av hemåt för en boulematch. Vi bor ju nämligen inte alls långt ifrån ett äldreboende och dessa äldre människor gillar helt uppenbart att spela boule. Följaktligen finns det en boulebana i området. Maria plockade fram sitt boulespel och det blev en jämn match, speciellt hård mellan mig och Maria. Men hon tog till slut hem segern, så jag får väl erkänna mig besegrad... =)

Ikväll dricker vi lite vin och myser framför tvn! Jag kommer sakna det här slappa och härliga hänget med tjejerna! Snyft.

Min stämma

Min stämma, s2, i Söt Likör är såklart den bästa stämman i kören där jag har sällskap av åtta helt fantastiska tjejer.
De här åtta tjejerna har varsina helt skilda personligheter så det finns en för varje typ av humör man kan tänkas vara på.
De får upp min ork trots att tröttheten efter helgen är som störst på måndagkvällarna då körrepen är inlagda.
De är besatta i choklad och ordnar fikträffar istället för stämträffar (när vi lyckas få till en tid) och älskar att sitta och skvallra.
De sprudlar av idéer titt som tätt men har ibland lite svårt med att få igång saker och ting.
Vissa är flamsiga och barnsliga i precis lagom dos medan andra är underbart ironiska.
De är härligt internnördiga och drar körskämt som ingen annan förstår.

För att inte tala om styrelsen bestående av sex duktiga, härligt barnsliga och hur mysiga tjejer som helst. Jag kommer helt klart sakna kören i sommar. Ingen tvekan om det.

Tre dagar kvar

Det är bara tre dagar kvar här i Karlstad nu. Tre dagar. Hur gick det till? Det är ju ingen tid alls. Och så är det ifrån just den här retsamma staden man åker nu när den blommar ut och erbjuder hur mycket som helst i form av fina platser och mycket folk. Men man får försöka göra det bästa av det som erbjuds.

Soliga äventyr

Jag har haft en toppenhelg fylld av massa härliga människor! Det är nog det som är nyckeln. Människor. Att ha folk runt sig av alla de slag som fyller ut ens dagar med både stora och små äventyr.

Den andra nyckeln heter sol och den kan göra under för humöret.

Vi passar på här i lägenheten att ha semester just nu eftersom sommaren kommer bjuda på jobb (väldigt oklart hur mycket för min del...men ändå). Dessa dagar lever vi bekymmersfria och äventyrliga! Vi tar dagarna som de kommer och jag älskar't!

Avlusning

Seminariet är avklarat och det blev inte särskilt jobbigt. Det var rätt bra stämning i vår grupp och det blev endast några småändringar som vi behöver göra innan den slutliga inlämningen. Slutsatsen ska putsas till lite, metoden likaså och sen var det mest småpill. Eller som handledaren uttryckte det: den behöver lite "avlusning" men inget större...

Så nu väntar en ledig helg och så en eller ett par skoldagar efter det. Sedan är det LEDIGT! Kan knappt tro att det är sant ju. Tre år är snart avklarade! ...och på vilket sätt de är avklarade sen... =D

Seminariedags!

Imorgon är det dags för seminarie för uppsatsen! Det ska bli väldigt spännande eftersom vi inte fått någon som helst konkret kommentar från våran handledare vilket gör att vi inte har någon aning om hur uppsatsen egentligen står sig. Så rent teoretiskt kan det verkligen gå hur som helst. Vi kanske blir helt sågade, vem vet? Men både jag och Isabell har en bra känsla för uppsatsen och tycker framförallt att vi lyckats med den röda tråden så jag blir nog lite chockad om vi blir totalsågade. Dessutom bestämmer hur det går imorgon hur kommande veckor ser ut också och det skulle ju inte skada om det blev några lediga dagar direkt =)

Det är en väldig spännvidd på c-uppsatserna som har producerats under den här terminen kan det iaf konstateras. Eftersom vi opponerar på varandra har det lästs ett antal uppsatser och det känns verkligen som vi inte riktigt har samma förutsättningar allihop. Maria har en student från turismprogrammet i sin seminariegrupp och hennes uppsats är som rena skämtet. Hon har åkt till England och gjort en enkätundersökning bestående av typ tre frågor och sedan sammanställt det hela väldigt tattigt. Känslan man får när man läser den 24-sidiga uppsatsen är att det lagts ner max ett par veckor på arbetet (min och Isabells är på 37, Maria och Mayas är på 44 som jämförelse). När jag läste den uppsatsen kändes det verkligen som vi ligger väldigt bra till och blir godkända utan problem. Men det är ju svårt att veta när vi inte fått någon ordentlig feedback.

Nej, det blir helt enkelt en spännande dag imorgon!

Kan det kallas melankoli?

Jag känner mig lite off. Vet inte riktigt varför eftersom jag har haft lugna dagar och dessutom har ett par av samma sort framför mig. Plus en massa andra bra saker:

• solen har lyst alldeles strålande idag
• jag har varit på kör
• jag har haft ensamtid i lägenheten för Isabell är i Linköping och Maria har varit i skolan
• nu har jag sällskap av Maria i soffan bredvid
• jag har varit duktig idag och läst de uppsatser som ska vara med på seminariet på torsdag (förutom en sista som visst inte blivit klar ännu)
  
• när jag var klar med plugget fick jag sola och slappa innan det var dags att gå mot kören

Men Linda är på konstigt humör och då hjälper visst inte goda förutsättningar... Fast jag vet nog egentligen vad det handlar om, men jag håller det på avstånd för jag kan tyvärr inte göra något åt saken. För det första är livet ganska händelselöst just nu och det är inte alls så jag vill ha det. För det andra, och det är det här som påverkar mig mest antar jag, är det återigen dags att sätta livet på paus och leva ett sommarliv som egentligen inte räknas (mer än i pengar).

Jag vet att det är dumt att se det så, att man faktiskt inte kan sätta livet på paus utan att det bara går över i en annan fas eller något - kalla det vad som helst - men det är inte helt lätt att hantera detta att behöva flytta runt. Det känns liksom inte som att man kan göra saker helhjärtat nu när man är i skarven. Och det är dumt.

jag har ingenting mer att ge om jag inte får något tillbaka

Ledighet och kulturbesök

Nu har jag varit ledig några dagar och jag kan ju säga en sak - jag gillar't!

I onsdags blev jag upphämtad av mor och bror och så åkte vi till arvika och umgicks lite med morbror och hans familj. Det var riktigt mysigt! Och god mat fick man svulla i sig också. Icke att förglömma.

Idag har jag hängt med Maria (som för en gångs skulle slitit sig från c-uppsatsandet... den kvinnan kommer bli utbränd, inget tal om saken). Började i stan på Plaza där det var en konstutställning med unga värmländska konstnärer. Det var faktiskt ett väldigt trevligt besök! Det var nio konstnärer som fått ett varsitt hotellrum att installera sina tavlor i - alltifrån blurriga oljemålningar som man bara anar vad det föreställer (en av de vi tyckte minst om) till en kille som målar med tusch så det ser lite serieaktigt ut (en av de vi gillade bäst!). Dessutom var det ett rum där det stod ett litet band och spelade; elgitarr, munspel och sång. Tyvärr var det väldigt hög volym så vi orkade inte riktigt lyssna. Det var ganska surrealistiskt för de stod i ett hörn av rummet och spelade och så satt det en kille i en soffa vid andra väggen. That was it liksom =) Men de var säkert duktiga. Orkade som sagt var inte lyssna för elgittarens skull..skulle varit aukustiskt tycker jag nog, när det var ett så litet rum.

När vi gick omkring där bland rummen sprang vi på två tanter som var så utstuderat "kulturiga" så varken jag eller Maria kunde hålla oss för skratt. Allting var så fantaaaastiskt och otrooooligt intressant! Och shoppade loss gjorde de. Två tavlor blev bokade i ett rum och en annan tavla i ett annat rum (och det var bara de affärer vi blev vittnen till, kan mycket väl tänka mig att det öppnades på plånboken i fler utav rummen...).

Det var iallafall ett väldigt bra koncept att blanda all möjlig konst genom att ge de varsitt hotellrum! Mycket bra idé =)

Lycka!

Uppsatsen är inlämnad och nu är jag ledig i en hel vecka fram till seminariet!!! Det känns så sköööönt! Isabell och jag firar i eftermiddag med några folkisar på uteplatsen! Tjoho!

En vänlig grönska

Dagarna springer fram och jag hänger ärligt talat inte alls med. Det är nog därför jag går omkring med en konstig känsla i magen och inte är riktigt nöjd... Nu är snart ännu en helg förbi och på onsdag ska opponenterna på uppsatsen få sitt utkast att sätta tänderna i så under kommande två dagarna måste vi fixa allt pill som ska fixas och skriva slutsats.

Igår var det vårkonsert med kören som gällde. Massa vårsånger uppblandat i en helt vanlig körkonsert - ovanligt för att vara min kör, men rätt ok ändå. Fast jag fick faktiskt tanken att det är lite absurt ändå det här med konserter som inte berättar någon historia. Man kallar dit massa människor och så slänger man ut en rad sånger som de förhoppningsvis ska tycka om och sen....ja sen då? Men jag antar att det kan räcka med att man är duktig så att publiken kan njuta av fin musik. Och det tror jag att de gjorde! Det är en av de traditionella sångerna som i vår/sommartider alltid påverkar mig allra mest. Som bara tar sig in i kroppen och fyller den med en enda härlig lyckokänsla. Och det är En vänlig grönskas rika dräkt. Den bara pillrar sig in under skinnet på något sätt. Ganska trevligt =)

Inte som andra

Jag fick ett sms för en timme sedan som påminde mig om att man kan välja sina tankar. Man mår ju bättre om man tänker på bra saker än om man tänker på dåliga. Så enkelt. Så nu tänker jag på bra saker istället. Tack för det Ambjörn, även om du gjorde det omedvetet. Du får en tribute som tack =)

Ambjörn har långsamt tagit sig in i mitt liv och är nu en av de mest stabila vänner jag har.
Han är lastbilsförare för tillfället, vilket går utmärkt att skryta med när man vill berätta vilka häftiga kompisar man har, och är väldigt nyfiken som person.
Han kan vara ojämn i humöret men reder alltid ut situationer till slut.
Han säger alltid vad han tycker och är allmänbildat logisk vilket gör att man kan fråga honom om vad som helst. Även om han inte vet svaret så kan han liksom diskutera sig fram till det.
Han introducerade Rammstein i mitt liv och har lånat ut scoutlokalen när vi skulle ha Beckmaraton.
Han hejar alltid på mig (alltså inte i betydelsen hälsa utan i att uppmuntra) när det händer bra saker i mitt liv så att jag blir påmind att uppskatta de stunderna.
Han är min datasupport och vi har haft många långa bilturer tillsammans då han har kört och jag har valt musik och sedan bara njutit av att få åka bil långt.
Han är väldigt omtänksam och ser till att ställa jobbiga frågor om och om igen som till slut drar ut svar ur mig när jag behöver prata.
Han är otroligt vuxen vad gäller ekonomi, boende och inredning och han har köpt det dyraste matsalsbordet jag hört talas om.
Han får mig ibland att inse sanningar som jag har ignorerat och jag är väldigt tacksam att han finns i mitt liv!