Började måndag morgon med att gå till skolan till kvart över åtta och upptäckte att vi inte började lektionen förrns en timme senare. Fail! Hälften av klassen hade tydligen fattat att alla 8.15 på schemat betyder 9.15. Hälften hade det inte, och jag tillhörde fel hälft... Inte så roligt idag kanske, men det lovar ju iofs gott inför närmaste tiden då jag slipper en hel del alldeles för tidiga morgnar!
Veckans uppgift som vi ska träna på handlar om svåra samtal, till exempel ifall man behöver ta upp hur en anställd sköter sina arbetstider eller att det finns misstankar om missbruk osv. Idag hade vi en inledande föreläsning om sådana samtal och vi fick göra några korta övningar. Den första var att vi skulle säga "jag älskar dig" till personen bredvid på tre olika sätt: ett innerligt, ett nonchalant och ett som att vi verkligen inte menade det.
Här dyker Lindas försvar upp, mer tydligt än någonsin. Jag skrattar. Fnisssar. Ler. You name it. Jag kan inte ta sådana saker på allvar. Jag kan inte ens samla tillräckligt med självkontroll för att vända mig till personen i bänken bredvid och säga "jag har tappat förtroendet för dig" på ett enkelt sätt.
Hur får man bukt med ett sådant beteende egentligen? Jag blir ju galen! Det är inte så att jag medvetet vill skratta bort övningarna. Tvärtom. Jag vet hur jag är därför vill jag såklart träna så mkt som möjligt för att få bort det men det är långt ifrån lätt kan jag tala om.
Till onsdag måste jag ha funderat ut något knep för att hålla mig till situationen och inte bara flamsa och tramsa. Tips och idéer tas mer än gärna emot!
11 år sedan
2 kommentarer:
"jag har tappat förtroendet för dig" "du är en inkompetent jubelidiot"
"Varje gång du öppnar munnen för att tala blir människor i din omgivning lite dummare"
Kom till ett gruppmöte med mig så lovar jag att du har blivit av med dina fnissattacker inom loppet av 20 minuter.
ja, det känns jobbigt, men jag är glad för hennes skull att det gick fort. Men det är väldigt tomt här hemma, det är det.
Skicka en kommentar