Man orkar inte alltid lyfta sig själv

Idag är jag totalt oinspirerad och har slut på energi. Och jag vet precis vad det beror på.

Linda får inte som hon vill och kan tyvärr inte påverka alla situationer... Och då blir jag sur och grinig som en liten butter sexåring. Jag kan inte riktigt hjälpa det. Det rätta sättet att hantera det på vore att tänka om, ändra tankebanorna så att de reflekterar verkligheten istället för fantasin. Men det är lite lättare sagt än gjort tydligen. För när ska man egentligen sluta hoppas? Det är inte så klart alltid när man helt har gått in i väggen och inte har något annat än en enda dörr att gå vidare igenom eller om man har flera att välja på och då borde fortsätta hålla möjligheterna öppna...

Svamligt jag vet. Men jag tänker inte skriva tydligare. För jag är en butter sexåring idag.