Ny erfarenhet

Linda har inte världens bästa kondition.

(Nej, jag vet, det är ingen ny erfarenhet, men lugn - det kommer)

Detta försöker jag bota så gott jag kan, men jag har liksom inte hittat något bra sätt än som både passar mitt tycke och smak samt är i min prisklass.

-Stå på maskin i gymmet var helt ok, men alldeles för dyrt för den här lilla studenten.
-Hopprepet som inhandlades är flitigt använt men det blir inga långa pass, och hemmatränandet blir mer styrkebetonat.
-Hurtiga promenader tycker jag väldigt mycket om men jag kommer ju aldrig hem helt slutkörd efter en promenad om man säger så.

Nej, jag kände att det var dags att testa något nytt. Helst billigt. Valet landade på löpning. Smaka på ordet. Löpning. Mig ger det iaf rysningar. Ingen springartjej här inte. Jag springer aldrig, kommer hellre försent om jag har bråttom och är det träningsbetonat går det helbort.

Jag följde med Moa en gång på ett gympapass på Gymmix för många år sedan (höll mig enbart till aerobics annars) och det innehöll en del där man skulle springa runt i salen i en ring. Ush och fy, det värsta jag gjort någonsin i träningssammanhang. Jag började flåsa redan efter ett halvt varv och att flämta och rossla medan man blir omsprungen av äldre damer är ju inte direkt vad jag betraktar som en rolig aktivitet... Och den där barkbanan på baksidan av Västra ska jag inte gå in mer på än att konstatera att den försämrade de redan avskydda gympalektionerna på högstadiet.

Men man ska ju konfrontera sina rädslor och hämningar så jag tänkte att det var värt ett försök. Dessutom bor jag ju inte långt ifrån ett motionsspår i skogen så jag tänkte att där kunde jag kanske få flåsa åtminstone lite ifred.

Sagt och gjort. Ut genom dörren, raska steg mot skogen och så skulle det alltså till att börja joggas.

Linda flåsade, hon snörvlade och hon flämtade. Jag skulle nog behövt en hel hushållsrulle för att få ut allt snor som fanns i min näsa. Men jag kämpade och även om det inte blev något helvarv löpning blev det åtminstone någon slags intervallträning i den längsta halvtimme jag varit med om. Såg framför mig bilder av manliga skidåkare med skägg och mustasch som geggas ihop och färgas vita av slemmet. Tur att jag inte har någon mustasch. Och att det inte var minusgrader.

Jag kan nog inte påstå att jag är särskilt imponerad av mitt första försök, men jag gjorde det iaf och när jag kom tillbaka till lägenheten tog jag mig en lång, väldigt varm och helt kravlös dusch som var den skönaste på länge.

Jag hoppas på att vädret ska hålla sig någorlunda stabilt så att jag kan fortsätta mitt experiment. Men nästa gång ska jag nog ta med mig åtminstone en bit hushållspapper.