Mina älskade muskler

Yey! Grupparbetet är ur världen! Tycker verkligen att de borde reduceras i antal. Alltid samma stret och jobb. Men men. Går man i skolan så gör man.

Idag har jag ont i armarna efter ett visst gymbesök i måndags. Vi stod och var coola vid fönstret och beundrade våra blänkande muskler i spegelbilden när vi drog tyngerna sakta sakta uppåt uppåt. Hm. Nä. Det var tyvärr inte vi som gjorde det. Men det finns ett antal muskleknuttar på det där stället som tycker att det finaste som finns är deras egna muskler...

När jag själv gymmar kommer det konstiga små suckar eller ett litet "tjo" här och där. Och när jag tycker det blir för jobbigt att träna armarna, ja då går jag upp på tå och bländar omgivningen med mitt stora leende. När jag tycker det är för jobbigt att trampa, ja då hittar jag på någon ny spännande teknik, vad sägs om bak och fram, eller kanske lite åt sidan, eller varför inte bara använda ena tramppedalen?

Med andra ord så är jag nog inte den allra allvarligaste gymmaren... =) Men jag tränar iaf, och är väldigt stolt för det, hihi.