Julsittning

Oj vilken kväll.

Började hemma hos Maria och gjorde iordning oss. Jag lockade Marias fjorton kilo hår så hon såg helt outstanding ut. Fixade och fina tog vi oss till bussen (i tid tom!). Förfesten var hos en tjej i klassen och hennes lägenhet var helt proppad med folk när vi kom dit. Det var roligt att få mingla lite med klassen sådär istället för att bara hänga i skolan. Det blir inte att man pratar med några andra än sin lilla grupp, men man missar ju faktiskt några riktigt sköna människor. Dumt.

När klockan slog sju var det dags att ta sig till hotellet där sittningen var. Det var bordsplacering (lite delat det där, det är jobbigt att man inte får sitta med folk man trivs med fast samtidigt är det lite samma fenomen som jag redan skrev, att man missar nya människor som man kanske skulle gilla) Jag hamnade i bordet längst in i ett hörn tillsammans med två tjejer från min klass, två ettor och en trea. Allihop var roliga och vi hade det riktigt trevligt där, god mat var det också.

Kvällen ledde vidare till utgång och en massa dans dans dans.

Vid ettiden blev jag och Maria väldigt trötta så vi styrde våra steg in mot torget och skulle titta när nästa buss gick. Vi tyckte att trean verkade bra och behövde bara vänta ungefär fem minuter. Flyt, tänkte vi. Men vi fick lära oss en läxa om buss nummer tre, den hårda vägen...

När vi suttit ett tag började vi fundera när vi egentligen skulle närma oss vår hållplats. Tittade ut genom fönstret och såg plötsligt några 70-skyltar. 70? Hm. Vi började fundera. Vanligtvis åker bussen bara på 50-vägar...

Rätt var det var så stannade busschauffören på en sluthållplats. Kändes som vi var mitt i skogen... Vi gick fram till chauffören och fick lära oss att trean inte alltid går till universitet utan också har en annan sluthållplats som den går till emellanåt. Så himla typiskt. Och rörigt. Själv tycker jag ett nummer alltid ska gå samma väg! De kunde väl iaf ha skyltat tex 3a resp. 3b eller något sånt så att man får möjlighet att reagera?

Men, men - gjort var gjort. Och det var inte bara vi som hade klantat oss utan det fanns en kille som också kände sig lite strandsatt. Efter en stund skulle bussen åka tillbaks till stan och då fick vi åka med några hållplatser till den som låg närmast kronoparken. Sen blev det till att gå. Det var iofs inte särskilt långt, men efter några timmar på dansgolvet i de kanske inte alldeles bekväma skorna var det inte så roligt att behöva gå den där biten.

Slutsatsen, som dragits ett antal andra gånger, är att jag typ aldrig har flyt med bussar. Så om det är någon som ska åka buss tillsammans med mig - ta initiativet och fix allting, rätt buss, rätt tid. Jag kan tydligen inte lyckas med sådant.

Kom hem till slut iaf. Stupade i säng och var helt död när jag vaknade... Så kan det gå =) Men trots slutet var det en rolig kväll!