Kiss kiss bang bang

Vadå? Nej jag har väl inte endast två saker i huvudet just nu som tar upp alla mina tankar? Hurdå menar du?

Pluggfokus två veckor framåt med en kompanjon på ett antal mils avstånd som inte riktigt är synkad med mig. Känslofokus två veckor framåt på ett något större antal mils avstånd.

Den här veckan försöker jag att klämma in en konsert med kören onsdag kväll. Det går väl sådär. Har egentligen ingen koll ens på låtlistan... Men jag litar, iallafall lite grann, på att det löser sig. Helgen tror jag dock kommer bli tipptopp för då kommer mamsen och papsen och hälsar på mig! Mycket välkommet!

Med lite marginal kan ni väl räkna med att jag kommer ut ur min puppa i mitten av maj eller så ;)

Circus

Kom precis hem från en sväng i simhallen och genom bussfönstret såg jag en skylt med cirkusreklam. Det fick mig att börja fundera lite smått. Hur klarar sig cirkusföretag? Finns det pengar att tjäna?

Jag tänker att djur och fordon och transport och byggen kostar en hel del och så tänker jag att det kan inte vara en särskilt stor del av befolkningen som faktiskt går på cirkus. Hur många känner jag som gått på cirkus det senaste året liksom? Själv har jag inte varit på cirkus sedan jag var riktigt liten.

Funderar lite på hur det är att vara cirkusdirektör på så vis. Undrar om det finns flera cirkusföretag eller om det är ett som har lyckats roffa åt sig något slags monopol, det finns väl inte plats för särskilt många menar jag.

Man kan väl säga att cirkus är dagens samhällsfenomen som sätter ett frågetecken i mitt huvud =)

Girls just wanna have fun

Nu går jag hem efter en heldag i biblioteket. Frågan är hur mycket jag fått producerat. Just nu känns allting så rörigt, som att uppsatsen alla delar är små kycklingar som springer runt överallt runt fötterna på en. När jag ägnar uppmärksamhet åt en kyckling så vet jag ju inte vad de andra kycklingarna har för sig i kaoset på marken.

Väl hemma i min halvtomma lägenhet väntar matlagning och tvätt. Jihoo.

Ikväll är det iallafall mitt favoritprogram för tillfället på tv. "Sex rehab with dr Drew". Mycket underhållande och så overkligt verkligt som det bara kan bli. Jag gillar det på samma sätt som jag gillar att tänka på saker i stil med "Vad har Madonna för sig, just precis i den här stunden och vad tänker hon på?".

Släpp fångarne loss!

Du har alltid ett hem hos mig!

Nobody does it quite the way you do

Idag säger jag det till mig själv helt enkelt och till dig som behöver bli peppad.

(Videon är från -87 så spana speciellt in de mycket vackert klädda körmänniskorna!)

Have a little faith in me

Fin video till en fin låt. Den går dessutom åt båda håll i min värld.

De två intervjuer till uppsatsen som var inbokade för min del är nu avklarade och det var roligt att få komma ut och prata med lite erfarna rävar på området. Speciellt roligt var det att prata med Ulf på Ramböll, precis som jag flaggade för redan när den intervjun blev bokad. En man i min smak, helt klart. Han var riktigt inspirerande och när jag gick därifrån hade jag faktiskt en känsla av äkta framtidstro för en Linda i karriär som jag inte haft på länge. Tack Ulf =)

Imorgon drar jag till Göteborg för en paus från skola och en alltmer tom lägenhet (idag försvann den blå soffan till bättre behövande).

Men först, lite välbehövd sömn! Over and out.

Wise man

Det handlar inte alltid om hur man ser ut, utan hur man beter sig.
Det handlar inte om hur många vänner man har, utan vilka som alltid finns kvar.
Det handlar inte om vart man vill, utan om och hur man tänker ta sig dit.
Det handlar inte om vad folk tycker om en, utan vad man tycker om sig själv.
Och det handlar inte om att få den alla vill ha, det handlar om att få den man själv vill ha.
Att göra fel är mänskligt, att förlåta är gudomligt.

Pics

Mycket skönt med sol och vår!

Ja, jag har ett vitt hår som återkommande växer ut i pannan. Och ja, jag upptäcker det aldrig förrns det är såhär långt.

Det har varit examenshögtid i helgen och jag fick höra bästa kören sjunga =) Och fina äpplen fick vi dessutom.

Vi firade med lunch på ikea.

Sen firade vi med lite fest.



Sen firade vi med lite mer fest.

The things you do

Oh. Ah. Just a little bit.

De senaste dagarna har varit riktiga fixardagar. I lördags spenderade jag ett flertal timmar framför symaskinen och åstadkom till slut ett par gardinlängder till vardagsrummet. Fint blev det men tid tog det.

I söndags blev det sedan dags för garderoben att få sig en omgång, rensade ur en del och återupptäckte en del. Alltid lika fascinerande hur fäst man är vid vissa klädesplagg även om man inte använder de. De ska ändå hända kvar där i garderoben av någon anledning... Efter garderobsjobbet gick jag över till att plantera om blommor så nu har de flesta växterna ny fin jord att gotta sig i.

Efter helgens produktivitet red jag på vågen och gjorde efterforskningar på både förråd att dumpa mina möbler i när juni kommer för dörren, en fixare som kommer och fixar den droppande kökskranen och myrdosor som kommer på posten för att ordna upp myrproblemet som uppkommit.

Signed, sealed, delivered. Klappat och klart. Fixat och donat helt enkelt.

Det fina flytet höll dock inte i sig till idag för idag har det mesta varit segt och lite motsträvigt.

För det första har internet krånglat med mig ända sen jag kom till skolan och det är inte alls ok ju. För det andra upptäckte jag till min fasa att även telefonen krånglade med mig. De sms som har dimpt ner under förmiddagen har mystiskt nog försvunnit från inkorgen så fort jag tryckt bort händelsen. Detsamma gäller de jag skrivit och skickat iväg själv. Och det kändes ju inte alls ok som kanske är förståeligt. Satt i minst en kvart och stressade upp mig över detta eftersom jag inte förstod vad problemet var. Startade om telefonen ett antal gånger och vek min panna i djupa veck men fick inte fram någon lösning.

Efter den där kvarten fick jag dock syn på dagens datum på telefonskärmen och såg att det stod 16 januari 2010... Och det är ju faktiskt mars nu... Så det fick sin naturliga förklaring helt enkelt. Nu är det återställt till det normala och allting funkar fint igen =)

Fast det är fortfarande motsträvigt att ta tag i saker, så jag tror jag tar en tidig lunch, snackar lite skit med Maja och Karin och sen beger mig hemåt.

I eftermiddag väntar en handledning via skype med min uppsatspartner i Östersund och handledaren på universitetet. Det moderna samhället tar ännu ett steg ;) Det ska bli spännande att se ifall det blir krångelfritt.

Singin' praise

HÄRLIGA DAG!

Min fredag har varit som en härlig karamell som jag kunnat suga på alla mina vakna timmar =)

Det började strax före tio när jag framför min dator i biblioteket fick höra Lance sjunga Hey there, Delila samt Hurt för mig via skypen. (Det är de två låtar han hittills lärt sig spela på gitarren, som jag (JAG) har inspirerat honom att köpa och lära sig spela på. Hihi. *stolt).

Vidare under dagen har jag uträttat en massa nytta som varit både pluggrelaterat och söka-jobbrelaterat i sällskap av fina Maja. Fick dessutom prata med en mycket trevlig Ulf på Ramböll som ställde upp på intervju om två veckor och satte guldkant på plugget.

Nöjd med det jag producerat under dagen gick jag hem och slängde in mina grejer i lägenheten bara för att ta mig själv ut på en långpromenad ner på stan för att lufta hjärnan och sträcka på benen. Det var skönt att gå där i solen kan jag säga. Även promenaden fick guldkant av ett samtal från allra bästaste systern.

Väl nere på stan inhandlades lite skräpmat och sen styrdes stegen till Viken och härliga Piaree för häng i soffan framför På Spåret och lite snack i allmänhet. Sådär perfekt passande på en fredag. Sällskapet vi absolut inte ska glömma fanns hos oss var hundarna, av typen boston terrier, Nickan och Gina, två otroligt söta grisar!

Tog bussen hem och landade i en tom lägenhet. Men då var det bara att hala fram telefonen och bläddra igenom de meddelanden som ramlat in under dagen från mina absoluta favoriter Johan och Maria plus ett mms på charmiga Selma.

Mm. Det finns fina människor i mitt liv. Det tackar jag för och blir framförallt glad av att tänka på.

The worrying kind

...just a mortal with potential of a superman...

Thank you, stars

Jag instämmer i vad en fin människa skrev på sin blogg idag:

Idag har varit en fin dag.

Sol, ett long distance call, utomordentligt pluggsällskap, en insikt i att jag kan släppa hela styrelsegrejen samt lite sång på det tumlades runt i en enda härlig röra och resultatet blev:

en fin dag helt enkelt.

Helgen med familjen blev tipptopp. I fredags blev det ett biobesök då vi åkte ner på stan och såg Farsan. Rolig och mysig film som underhöll för en stund, men kanske inte så mycket mer. Dock sitter en sådan film otroligt bra ibland så nog tyckte jag om den allt.

Lördagen ägnades åt några ärenden på stan och sedan blev det en härlig solpromenad tillsammans med mamsen. På kvällen fick jag agera chaufför till päronen som skulle på middag i Forshaga. Under skjutsandet fick jag höra att jag "kör som en demon". Jag har funderat länge på ifall det är i positiv eller negativ mening och jag har nog inte kommit fram till något svar ännu. När jag tänker demon tänker jag att den är väldigt skicklig, vilket då skulle vara positivt, men sen tänker jag också på ondska - och då kanske det inte är lika positivt längre...

Fast å andra sidan fick jag fler, kanske lite mer tydliga, uppskattande kommentarer om min körning, så jag har nog bestämt mig för att det är positivt ändå.

Att börja om

Det finns tröjor som aldrig blir färdiga; påsar med nystan och ett halvt bakstycke som blir liggande och aldrig plockas fram igen. Vad kan det bero på? På att modetrenderna förändras? Eller på årstidsväxlingar? I så fall kunde man ju bara repa upp maskorna och använda garnet till något annat. Nej, svaret är att man bär på en hemlig förhoppning, en dröm om att ta fram påsen, fortsätta det som påbörjats och till slut sticka plagget färdigt. Om att resultatet nästa gång ska bli det man hoppades på. Men det är ett misstag att vänta tills man känner sig redo att göra ett nytt försök. Man måste helt enkelt ta sig i kragen och jobba på även när det känns motigt.

Livets aviga och räta

Kate Jabobs

The climb

Lite pretentiös kanske, men ja. Då är jag väl lite pretentiös då ;)

Utbrott

Idag har jag träffat vår handledare till uppsatsen och insett att det verkligen kommer krävas arbete för att ro det här i land. Och jag vill INTE. Känner mig som en liten sexåring som ligger på golvet i affären och skriker för att hon inte får det hon vill ha... Men jag vill verkligen inte skriva den här uppsatsen. Ser absolut ingen anledning till att skriva den. Jag kan inte ens motivera mig med möjligheten att skapa lite kontakter eller åtminstone få en inblick i hur de jobbar på de olika företagen vi tagit kontakt med... Känner mig riktigt usel som har bestämt mig för att det ska gå åt pipan - men det är så det känns. Det kommer kräva sån satsning för att det ska bli bra, så jag VILL INTE. Villintevillintevillinte.

Jag är ganska bra på det där med att vara scizzo - att tycka en sak, rent instinktivt och egoistiskt, men sedan övertyga mig själv om att jag är fånig och prata in lite förstånd i min hjärna. För det finns ju där. Förståndet. Men jag orkar inte just nu. Kanske nästa vecka. Kanske efter jag har fått ha mamsen och papsen här. De brukar vara ganska bra på att boosta min energi så jag hoppas lite på det. För just nu känns det som att jag lika gärna skulle kunna skita i hela teatern.

Att sitta hos handledaren idag var verkligen teater. Låtsas att det är något jätteintressant och jättegenomtänkt och sen försöka försvara det som jag inte direkt ens kan stå för... Underlig känsla. Jag som brukar göra mitt bästa. Plötsligt gör jag inte det och jag skäms inför mig själv.

Det är så uppenbart att det bara är till att kämpa i två månader och sen kommer det vara över. Med en tidsbegränsning på två månader borde man ju klara av vad som helst i princip (kan man vara utan sin pojkvän i fyra, borde man kunna kämpa med ruggigt jobbig skola i två!). Men jag vet inte hur jag ska beskriva det. Det är så svårt att hitta motivation så det liknar ingenting. Jag tänker för mycket tror jag.. Försöker hitta syften med allt jag gör och ifrågasätter precis allting. Och då faller allt isär. Varför ska jag läsa en skitartikel som säger en sak för att nästa dag läsa ännu en artikel som säger något annat och sen inte veta vad som är vad för att sen låtsas att jag faktiskt vet vilken av artiklarna som egentligen borde räknas... Värdelösa skithög till vetenskap!!! Hade det bara rört sig om en undersökning som gick ut på att gå ut till företagen och kolla hur de jobbar hade det varit en sak. Men nu ska det kopplas till någon konstruerad krystad teori och resultatet ska tillföra något himla kunskapsbidrag där det finns gap i tidigare forskning och hej och hå.

Jag är ingen forskare!!! Förvänta er inget forskningsresultat från mig!!! Det går inte att genomföra på tio veckor, det är ingen som läser uppsatserna efter de är skrivna (förutom kommande studenter som är tvungna att dansa samma jäkla dans igen) och det tillför ingenting till min egen utbildning!!! MORR! JAG VILL INTE!

Och vi ska inte börja tala om min partner in crime.

Jag skulle nog kunna sitta här hela natten och skriva ner anledningar till varför jag inte vill skriva den här uppsatsen... Men jag ska sluta här. Och jag vet. Den förnuftiga delen av mig vet att det bara är att ta tag i det hela, hålla sig i kragen och se till att få det gjort för det finns inte några andra alternativ för tillfället. Hoppa av gör man inte. Det hade man gjort om man hade vågat innan kursen började men nu är det som det är. Det är för sent helt enkelt. Det bli gjort och det ska bli förbannat bra i andan "jag ska fanimig visa de där stropparna till snoffslärare" (som inte ens är lärare utan några slags skitforskare som låtsas att de bidrar till samhället).

Men jag orkar inte just nu. Just nu är jag bara frustrerad. Hoppas att imorgon är en annan dag.

Jag har många saker att vara tacksam för och bland de finns alla underbara människor i mitt liv - ni ska veta att jag uppskattar mitt skyddsnät. Ni hjälper mig att koppla bort mitt eländiga perspektiv och dunkar in lite förnuft och det hjälper, ett steg i taget ;) Jag slukar uppmuntran som vatten i öknen, så tack för varje droppe!

Bring the stars out to light my night up

Jag har kommit igång ordentligt med jobbsökande nu. Men det tar emot kan jag ärligt säga och det tar en herrans massa tid. Det känns dessutom som att jag har en väldigt dåligt självuppfattning över vad jag kan och inte. När jag läser annonser så dyker det upp diverse typer av assistentjobb som jag tycker låter som lite lagom arbetsuppgifter. Tittar man på kriterier så handlar de då oftast om att man ska ha en ekonomisk utbildning på gymnasienivå... Hm. Och då känns jag ju lite överkvalificerad om vi säger så... ;)

Problemet är att om man sedan går vidare och släpper assistentannonserna så tar det genast ett gigantiskt kliv och jobbeskrivningarna känns lite ovanför mitt huvud och kriterierna handlar oftast om att man ska ha tio års erfarenhet av fastighetsbranschen, diverse datorprogram och helst ha varit chef också... Och då känns jag ju helt klart underkvalificerad...

Går man sedan ännu ett steg och tittar på företags hemsidor så finns det oftast möjlighet att lägga in sig själv i en databas med cv och ansökan. Här ställs ju inga direkta uttalade krav på kriterier som ska uppfyllas men här ställs jag istället inför problemet att jag inte riktigt vet vad det är för jobb jag söker. Det finns hur många fastighets...blabla-jobb som helst tydligen. Och jag vet egentligen inte vad något av de innebär rent konkret. Plus att det, i listorna man ska kryssa för vad man vill jobba som, dyker upp flera titlar som för mig innebär precis samma saker. Men så är tydligen inte fallet. För vissa företag iallafall.

Jag söker alla sorters jobb trots att jag inte känner att jag passar in egentligen. Och det är väl det som är problemet för mig. Jag kan inte se vart jag skulle passa in. Jag har varit så länge i min trygga lilla skolvärld där jag kan få luta mig på att jag är där för att lära och alltså inte behöver sitta på några redan utvecklade kunskaper. Nu när det är dags att ta sig ut i verkliga världen vet jag inte vad som förväntas av mig och jag vet inte ens vad jag kan förvänta mig för prestation från mig själv.

I de flesta situationer ifrågasätter jag det mesta som jag själv säger och litar hellre på andras utlåtande. Hur ska det gå till när jag behöver stå på egna ben?

Men framförallt undrar jag vad jag vill. Vad tycker jag är roligt och intressant att jobba med? För det har jag egentligen inte den minsta aning om.

Idag lyssnar jag på gospel och önskar jag kunde få lite kossor av min idol Maria.

Säg det med sång

Only time

Jaha. Så sitter man här ännu en måndag. Veckorna rullar ju på tror jag bestämt!

I helgen var det dags för det årliga ståhejet Gyckeltäflan i kören. Jag som inte är så förtjust att stå på scen och spexa tycker väl inte att det är årets höjdpunkt direkt, men sittning är ju sittning så nog blir det väl trevligt till slut för det mesta ;)

Gyckeltäflan är det tillfälle då varje stämma har chans att klå de andra i att ha satt ihop det bästa gycklet med den bästa humorn och utföra det bäst av alla. En vinnare utses av en jury bestående av Leif samt några till som bjuds in speciellt, i år var det fyra exilare om fick äran att komma dit och titta på och bedöma oss.

S2 hamnade på en delad fjärdeplat... Det utses en vinnare, en tvåa och en trea. Resten blir fyror så det smällde direkt inte i klackarna =)

Men efter det att alla gyckel var avklarade och tacosbuffén var uppäten så drog det igång med dans och allmänt häng och jag ramlade väl inte hem förrns framåt tre.

Igår slogs portarna upp till gästhemmet "Fyra stora rum med liten Linda" och välkomnade tre stycken skolpojkar (som i sista stund satt och gjorde sin läxa minsann... inte har de lärt sig ännu hur det ska gå till det där med framförhållning... eller är det kanske så att man inser det med tiden, att det mesta löser sig ändå kan tänkas.. ;) )

Iallafall. Jag har upptäckt att det här med att låta människor bo i lokaler som man besitter är något av en affärsidé. Något man skulle kunna tjäna pengar på kanske =D Igårkväll när de landade blev jag nämligen bjuden på finfin "räktrålare" (en överfylld tallrik med toast och ungefär tusen st räkor) och en öl på Bishop's. Mums, säger jag bara! Pappa tog dessutom en friterad camembert med hjortronsås till efterrätt som var precis så god som det låter (Jag var dock så supermätt efter räkorna så jag ville inte beställa en egen, men jag fick mig allt några tuggor).

Jo. Jag tror nog att sällskapet skulle kunna vara välkomna att bo här igen.

Something so right

Jag har precis lämpat över mitt sekreterarjobb till Sofia så nu är jag utan ansvar och helt vanlig körmedlem igen. Firar det hela med en andra kopp kaffe för dagen tillsammans med en mumsig chokladbit =D

Det känns skönt! Inte för att bördan varit särskilt tung och jag har haft jätteroligt tillsammans med tjejerna i styrelsen, men ett år räcker skulle man kunna säga. Dags för nytt blod och nya idéer! Det är nog bra för alla inblandade tror jag =)

Jag har även testat att ringa med skype idag! Gjorde Piaree till testperson så att jag fick kika hur det går till. Tycker att en viss syster ska skaffa detta nymodiga kommunikationsmedel så att jag får kika på semlan lite oftare än när vi ses på riktigt! *tips tips*