Idag är det helt plötsligt februari. Jag frågar mig hur det gick till? Fast det är klart. Jag klagar inte, för ju närmre våren kommer desto gladare blir jag.
Apropå vår så målade jag naglarna i vårig grön färg igår och upptäckte att jag matchar mitt påslakan väldigt fint. De små sakerna i livet... =)
Mer som hände igår var att Maria drog med mig ner på stan till pingstkyrkan här i Karlstad för det skulle vara lite lovsångsmöte. Lovsång tycker jag om så jag hängde på. Första delen av mötet var ganska värdelöst med massa prat och fåniga lekar som visst skulle höja stämningen eller nåt... Sen blev det en halvtimmes "mingeltid" (Maria och jag gick och enstörade oss på McDonalds istället...) men efter det så drog sången igång. Då blev det bättre.
Fast jag är besviken på min röst för den där rethostan håller i sig. Det är inte som att jag är sjuk eller något, utan bara att halsen inte klarar av att varken sjunga eller sova... Host host. Mesigt.
Men men. Åter till sången. För när alla hade fått sjunga tillsammans några låtar så var det en kille som satte sig ensam vid pianot. Och då blev jag faktiskt lite frälst. (Eller ja. Det skulle ju inte hända på riktigt i verklig mening, men ni kanske förstår hur jag menar.) Den rösten var helt makalös. Jag och Maria satt helt rörda och bara förundrades. Otroligt. Det var så att jag ville ta med honom hem så han kunde sitta på en stol i ett hörn och sjunga för mig konstant. Vad mycket bättre man skulle må om man fick höra underbar sång dagarna i ända!
11 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar