Nya starka tag

Tog en "powerwalk" efter det att jag kom hem från skolan idag. Power i form av snabbt tempo med Daniel Lemma i lurarna som satte igång pulsen, men även power i form av många bra tankar som for igenom skallen.

Läste ett citat i en bok under jullovet som jag kom att tänka på idag igen:

"Släpp nu in dagen, fönster, och släpp ut mitt liv"

Det kanske låter konstigt men det var lite så jag kände nu när det blev dags att åka tillbaka till Karlstad. Det känns som att jag har gått in i en ny period. Perioden där jag ska växa upp och sätta igång den här utbildningen, och yrkesvägen som den leder till, på riktigt - inte bara följa med strömmen och vänta på att "något" ska komma.

Jag kom fram till ett par bra uppslag där under promenaden som jag nu ska försöka sätta i rullning. Detaljer tänker jag inte gå in på nu på en gång, för det är fortfarande bara på molnstadiet i tankarna. Men det kändes bra att hitta de där molnen för det har varit lite tomt på min himmel ett tag (om vi nu ska gå total bärsärkargång på metaforer).

Det som är lite ironiskt i min situation är att en av de saker som verkligen ligger för mig är att just planera. Jag tycker om att strukturera upp och se att planen håller. Till exempel så har den här veckan varit väldigt bra; med bland annat träningen som är uppstartad och kören som är kontaktad. Sådana "små segrar" kan jag faktiskt bli oerhört nöjd med.

Men att planera för den "riktiga" framtiden är läskigt, speciellt eftersom jag inte alls är säker på vad jag vill att målet ska vara. Och när något är läskigt är ju reaktionen att backa. På grund av min osäkerhet har jag undvikit att försöka planera med längre perspektiv än en termin, ett år max. Men jag konstaterade idag att jag borde kunna ta mig förbi det där tänket. Tänka mer "Det blir roligt att planera, sätta upp delmål och se till att de blir uppfyllda!" istället för "Nej, fy, ush, bort med det!"

Jag måste se till att bryta ner saker och ting i små beståndsdelar så att jag tycker att det är överskådligt och möjligt att genomföra. Jag tror problemet ligger i att jag har orimliga krav på mig själv, att jag på dagen efter min examen ska vara en fullfjädrad affärskvinna med världens självförtroende.

Om man då istället ser det som att man ska ta en sak i taget: "Skicka ett brev dit.", "Prata med en person där." osv.

Från och med nu blir det ett steg i taget med ordentlig riktning framåt.