En vanlig sketen torsdag

Nu börjar det ordna upp sig. Åtminstone från mitt håll. Och åtminstone en, typ, tusendel kanske. Jag har filat färdigt på min ansökan till Londonplugg i höst. Ska bara skriva ut och lämna in. Så nu ligger det snart i händerna på kvinnan med det knepiga humöret om jag ska få skicka en riktig ansökan till Westminster. Ja, ni hör ju. Inte är det ett stort steg på vägen, men lite bra känns det ändå att sätta bollen i rullning.

Annars händer det inte så mycket just nu. Har tittat på spännande handboll, tvättat och nu gluttar jag lite på konståknings-EM. Kanske ska bytas mot några avsnitt av House, men han har ett sånt fackspråk så jag blir alltid lite matt när jag tittar på flera avsnitt efter varandra. Det är inte en sån serie, Ambjörn och Fredrik, som man ska klämma 24 timmar på fyra kvällar eller vad det nu blev när vi såg Dexter.

Idag kom jag på vem vår föreläsare i nya kursen låter som. Konstaterade redan igår att jag kände igen rösten från något, men kläckte det inte förrns idag.

Han låter som berättarrösten i Kalle Ankas jul! Den där lagomt skrapiga, trevliga rösten som är rätt så behaglig att lyssna på. När jag hade fått den insikten hade jag en anings svårt att koncentrera mig för jag bytte ut hans snack om marknadsformer och marginalkostnadskurvor mot "och nu ska vi få en hälsning från Askungen..." Men jag ryckte ändå snart upp mig. Han är faktiskt riktigt pedagogisk den här läraren (för en gångs skull...) så det är lätt att hänga med. Det tackar man för.

Hittade förresten två riktigt snygga kort på Dexter-sällskapet när jag rotade igenom min telefon tidigare idag:


Tänk vad roligt man kan ha =)