Fokus framåt skulle man kunna säga att mitt motto är just nu. Nu tar vi nya tag och det är bara sex dagar kvar. Idag har jag haft det ganska bra trots allt. Nu börjar några frågetecken rätas ut och lite klarare bild träder fram. Men humöret åker berg-och-dal-bana så att magen snart gör uppror tror jag. Ena stunden tror man att man har koll bara för att i nästa stund inse att man faktiskt glömt bort mer än hälften igen. Frust... Men som sagt, idag har jag haft det bra. Ser ett litet ljus i tunneln och inser att den här kampen snart kommer vara över.
En sak måste jag dock offentliggöra klart och tydligt - utan maffian skulle jag aldrig någonsin kunnat överleva de två senaste veckorna. Så himla stor press på så lite tid hade jag inte fixat utan stöd från mina maffiaänglar!! Tack tjejer, verkligen! =)
Jag tror att jag är på väg att få tillbaka balansen som så brutalt mosades av grupparbetet och nu börjar lite "jävlaranamma" dyka upp i huvudet istället för den där förrädiska uppgivenheten som var totalt dominerande innan.
Ett litet PS för att allting inte bara ska handla om plugg, även om det faktiskt är det som är hela min värld just nu, så har jag upptäckt att mina visdomständer börjar bryta igenom. Hoppas att jag inte får lika mycket problem som systeryster fick med operation och allt, men det är lite spännande. Varför ska man få extratänder såhär sent, vad är de till för egentligen? Ska man ändra sin kost nu och idissla mer eller vad är grejen?
11 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar