Som ur mitt huvud...

Flyg vilda fågel
flyg du som kan
hade jag dina vingar då flög jag min väg och försvann
för en tid
för att besinna
besinna vad jag i mitt hjärta vill
men jag har ingen vild fågels vingar
så jag står där jag står, jag står still

Flyg vilda fågel
flyg du som kan
hade jag dina vingar då flög jag min väg och försvann

Där ovan träden
är sikten fri
högt ovan marken fjärran från disharmoni
uppifrån
sett från molnen
syns allting i en annan dimension
uppifrån
sett från molnen
synes problemen anta mindre proportion

Flyg vilda fågel
flyg du som kan
hade jag dina vingar då flög jag min väg och försvann
(Lisa Ekdahl)

Jag rycktes lite ur perspektiv när en kompis för några dagar sedan hamnade på hjärtintensiven. Man börjar tänka på vad man egentligen gör med sitt liv och vart man kommer hamna så småningom. Vad man vill, vad man tror att man vill osv. Problemet är väl att det inte finns något enkelt och rätt svar på sådana frågor. Magkänsla kanske. Men om magen säger olika från dag till dag, vad gör man då?